Den 21 januari 2002 öppnade Fadime Sahindal dörren och möttes av en pistol.
Hennes pappa sköt ihjäl henne för inte nog mot att hon hade brutit mot familjens heder, så hade hon också berättat om problemet offentligt.
Jag minns att jag tittade på henne när hon satt i tv och berättade att de skulle döda henne.
Hon visste att familjen var ute efter henne och problemen hade börjat när hon inte ville gifta sig med sin kusin i Turkiet.
Hon blev 27 år.
Det har gått tjugo år sedan och jag önskar att jag hade kunnat skriva att samhället har blivit en bättre plats sedan dess, men jag anser inte att den har det utan tvärtom.
Uppdrag Granskning härom dagen kunde knäcka vem som helst.
Vi betalar våldtäktsmän pengar.
Barn far fortfarande illa och flickor gifts bort.
Hedern har inte försvunnit för människor lever fortfarande i skräck.
I skräck för de människor som borde älska dem mest i hela världen.
På söndag äger Fadimegalan rum men idag kan man via denna länk https://www.facebook.com/events/976017253000210 följa ceremonin som äger rum vid hennes grav och börjar klockan 12:00. Ingen ska behöva offra sitt liv för att få leva fritt.
Ingen borde behöva vara rädd för sin familj eller sina vänner.
Jag tipsar alla om att bli delaktiga i det arbete som GAPF bedriver för att ständigt höja denna fråga. Förtryck och hedersproblematik är något fruktansvärt som inte alltid syns.
Du som medmänniska kan dock få dessa barn att tro på dig genom att lyssna och finnas där.
Då kan du få en varning innan och göra en insats.
Målet måste vara att ingen någonstans i världen ska behöva utsättas för detta.
Idag är också dagen då mina tankar går till lilla Noomi som för fem år sedan lämnade detta livet tillsammans med sin pappa. Livet är inte alltid så rättvist som det borde vara.