Ett praktexempel på vad jag vill förändra inom svensk sjukvård.
Ett nytt journalsystem ska föras in men de som ska använda det protesterar och menar att det inte är patientsäkert. De som beslutat om det - politikerna - vill genomföra det ändå.
Precis detta arbetar jag emot.
Vi ska, om jag får bestämma, inte ens ha kvar ett regionsystem.
I dagsläget är det lika många som administrerar vården som vårdar.
Helt fel om ni frågar mig.
Helt fel om ni frågar mig.
Beslut, som är av största vikt, tas av politiker och inte av dem som arbetar inom verksamheten.
Detta är ett aber och något som blir väldigt svårt att komma åt så länge de som sitter där gör det för pengarna och inte på grund av sin kunskap.
Här vill jag införa ett tjänstemannansvar.
Helst av allt ska vården drivas av dem som är utbildade inom den.
Jag inser att det blir ett problem om vi ska låta utbildade männinskor inom vården, också arbeta inom den sida som förändrar och utvecklar. Problemet är ju att det inte finns tillräckligt av dessa personer. Bekymret blir dock som i artikeln. Det är motsatsen.
Fyra år och två miljarder kronor - men ingen är nöjd.
Det kostar alltså skjortan och om några år när missnöjet är fullständigt, de som arbetar i systemet hittat egna lösningar och man inser att det inte fungerar.. då ställs ingen till svars.
Ingen behöver stå för de beslut de tar idag.
Systemet läggs sedan ner för ett annat som ska vara bättre.
Är det rätt mot dina och mina skattepengar?
Jag vill att vi ska ha ett tjänstemannansvar.
Ett ansvar som gör den som tar fel beslut ansvarig för sakerna den har gjort.
Med det, så kommer också människor bli mer noggranna med det de tycker och anser.
Om de som ska använda systemet inte vill ha det?
Är det då verkligen värt att lägga pengarna på att införa det?