Mellan 2005 och 2007 försvann hälften av havsisen i Arktis under sommaren.
Det har forskare nu kommit fram till och bestämt.
Jag kan se två scenarior:
Det ena är att det är sant.
Isarna smälter.
Vad kan jag göra om det är sant?
Ingenting.
Det andra är att det inte är sant.
Vad kan jag då göra?
Ingenting.
Världens isar bryr sig inte om ifall jag sorterar mina sopor, kör bil varje dag eller äter tonvis med godis.
Isarna har nämligen blivit lite tjockare, sedan lite tunnare, sedan lite tjockare och sedan lite tunnare... i alla år. Att media envisas med att skriva om det hela tiden betyder nämligen varken att det är sant eller en lögn. Det betyder bara att et uppmärksammas, vilket förmodligen är bra.
Att jordens undergång nalkas.. det är dock en lögn.
Skulle jordens undergång vara här så får det vara så.
En av mina favoritfilmer sedan förr är Waterworld och i den så smälter isarna.
Vad händer då?
Jo, människorna börjar får gälar.
Tänk att en film från 1995 redan skrämdes med detta men trots det så har ingenting hänt!
Och att människan skulle få gälar igen, ja, det är nog mer ett faktum.
Och att människan skulle få gälar igen, ja, det är nog mer ett faktum.
Någonstans måste man inse att Darwins teori om arternas överlevnad gäller oavsett om det är med vilje eller inte. Det tar tid, men evolutionen kommer se till att den starkaste överlever.
Den som kan anpassa sig, den klarar sig.
Den som kan anpassa sig, den klarar sig.
Så, om sälar dör för att isarna försvinna?
Ja, då var inte detta den optimala verkligheten för dem.
Ja, då var inte detta den optimala verkligheten för dem.
Någonstans måste man förstå att förändring också kan vara något bra, för jag har inte hört någon klaga på att dinosaurierna, sabeltandade tigrar eller havsmonster är utdöda.
De försvann för de kunde inte anpassa sig.
Sluta med domedagsprofetiorna!
Den nya verkligheten kanske blir bättre än den nuvarande.