onsdag 31 januari 2024

En bricka i ett spel.

Jag har konsekvent under mina år som väldigt rörlig och resande, frekvent vägrat besöka länder där jag på något sätt kan utsättas för en risk. Risk finns självfallet alltid, men risker utöver det vanliga.
Naturkatastrofer har jag kontrollerat och studerat innan.
Jag rör mig inte bland stora folkmassor och har alltid koll för att minimera eventuella hemskheter.
Irak eller Iran tillhör de länder jag aldrig skulle besöka.
Aldrig.
Det är helt enkelt inte värt risken.
När man väl har tagit sig förbi det och att Floderus faktiskt jobbade med frågor som kan göra att han behövt besöka Irak, så är detta nu helt absurt.

En man som befinner sig på fel ställe vid fel tidpunkt, riskerar nu att bli avrättad.
Inte för att han har gjort någonting, för det förstår alla, men för att han helt enkelt blir en bricka i ett spel. Ett spel där han inte har satt reglerna.

Iran är för mig ett land i totalt förfall.
Ett land som var modernt men där religionen plötsligt blev styrande igen och det som sker nu är katastrof. Inte bara för Johan Floderus, utan för alla kvinnor i landet.
För alla människor som vill kunna tänka själv.
Floderus blev garanterat tillfångatagen för att användas i någon form av handel.
De ser nämligen inte en människa, utan bara en nationalitet.
En svensk.

Och svensk, det innebär att de vill få ut mannen som vi har dömt till livstids fängelse i Sverige. Mannen som mördade sitt eget folk och som levde jäkel under många år.
Han trodde att han skulle vara skyddad i Sverige men åkte dit.
Iran vill ha honom utlämnad, för i deras värld ska han säkert hyllas på någon helt ofattbar grund.

Detta blir därmed en balansgång.
Självklart vill vi alla att Floderus ska komma tillbaka till Sverige levandes, men risken är att de sätter detta i system för att få som de vill. Genom att i förlängningen kidnappa svenskar runtom i världen, så kan de begära ut krigsförbrytare eller andra farliga personer.
Kan man se så långt?

Mest spännande i detta är att se alla protester.
Samma människor som både i Sverige och i Iran skrek sig hesa över att en bok brändes, de är nu tysta. En bokbränning skapade demonstrationer. En dödsdömd, oskyldig svensk bryr sig ingen om.
Det är fruktansvärt att ett människoliv inte är värt mer.

Alla tankar till Johan och hans anhöriga.