Jag älskar Sverige på så många sätt, men detta är en av de saker som ständigt förvånar mig.
"Peter" berättar om hur hemskt det är att dela cell med någon.
Han är inlåst för att han antingen är dömd för ett brott eller misstänks ha gjort ett brott.
Är han inlåst men är totalt oskyldig så är det visserligen hemskt, men då kommer man inte heller sitta där så länge. Hur kan man ens klaga, när man hamnat där på grund av sitt eget beteende?
Övriga, som inte är oskyldiga.. låt dem dela säng.
Jag har verkligen ingenting till övers för dessa människor!
Om du bor i detta väldigt mesiga land, med alldeles för snälla regler för människor som inte förtjänar det, så måste man se den andra sidan.
Varför blir man inlåst?
Garanterat inte för att man är en duvunge.
Man har gjort något som gör att man blir inlåst.
Sverige har under flera år sänkt hela vårt land.
Vi har ett samhälle som ska utvisa små barn ensamma, men som skyddar grova kriminella. Dem är det synd om för de kan inte åka hem till sitt hemland.. buhu..
Det är inte ok!
Vi har skolor som drar ner på personal.
Vården får spara in.
Äldreomsorgen fungerar inte och det fattas personal, då lönen är för låg och tiderna obekväma.
De enda man verkar bry sig om på riktigt är politiker och brottslingar.
De skor sig.
Ska vi verkligen ägna vår tid åt att tycka synd om människor som tvingas att dela cell?
Jag tycker inte det.
Jag tycker inte det.
Jag anser att de kunde sovit skavföttes och varit fyra där istället för två.
Tycker man att det är obekvämt och jobbigt?
Följ då lagen!
Följ då lagen!
Hur svårt kan det vata?