Har ni varit tillsammans längre än 13 år?
Ni blir då enligt en ny undersökning inte så benägna att gräla längre då en av er med all sannolikhet blir konflikträdd och hellre drar dig undan än grälar. Ni kommer byta ämne för att slippa konflikten.
Jag ser detta på ett annat sätt. Det kan vara så att den ene parten är så trött på att förklara för den andre att den helt enkelt lägger ner. Ämnena kanske helt enkelt inte är så många att diskutera längre. Jag tror dessutom att när man varit tillsammans så länge så är man ett. Man kan varandra och behöver inte påpeka eller rätta. Delar man sig är det med all sannolikhet för att man inte fann den respekt och den tillit som ska finnas där. Man kanske insåg att konflikterna rör så stora ämnen att man inte längre passar ihop. Det är ytterst få människor jag känner som är eller har varit tillsammans ett helt liv. En dam sa för många år sedan till mig att det inte var några problem att gifta sig för när jag kom till giftermål nummer tre så skulle det bli bra. Enligt henne behövdes det tre äktenskap för att veta vad man ville ha.
Jag är inte så gammal men kan se fördelarna med det då det nu inte blir tillåtet med månggifte (jag skämtar). De som träffas i tonåren eller strax därefter kan omöjligt veta var de är femton år framåt för att inte tala om trettio år in i framtiden. Texten pekar på hur svårt det är för någon att ändra ett beteende. Det kanske är lika bra att dela på sig om de beteenden som stör den ene väldigt mycket inte ändras. I annat fall är det munkavel på och att acceptera det.
Jag minns inte var men minns att jag för länge sedan hörde att en person för hundra år sedan träffade tvåhundra personer på en livstid. Det är vad en person träffar idag om denne bor i en större stad. Det är kanske inte så konstigt att den äldre generationen höll ihop hela livet. De visste inte om att det fanns andra. I dagens samhälle träffar du människor hela tiden och det blir lättare att träffa den som passar dig perfekt även om det kanske inte är den förste du träffar.
Kärnfamiljen har för mig alltid varit viktig men inte viktigare än att alla ska må bra för det är överordnat. Barn anpassar sig lätt sålänge respekten finns mellan de vuxna och man beter sig på ett vettigt sätt. I mina ögon kan det inte vara bra för barn att se att den ene föräldern alltid lägger sig och byter ämne. Det blir aldrig en lösning på den konflikten och den kommer bara att ligga och pyra. Barn gör inte som man säger utan som vuxna gör.
Jag hoppas för allt i världen att jag inte blir sådan även om jag betvivlar det starkt med de ångvältsfasoner jag kan ha för mig.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=5580294
Ni blir då enligt en ny undersökning inte så benägna att gräla längre då en av er med all sannolikhet blir konflikträdd och hellre drar dig undan än grälar. Ni kommer byta ämne för att slippa konflikten.
Jag ser detta på ett annat sätt. Det kan vara så att den ene parten är så trött på att förklara för den andre att den helt enkelt lägger ner. Ämnena kanske helt enkelt inte är så många att diskutera längre. Jag tror dessutom att när man varit tillsammans så länge så är man ett. Man kan varandra och behöver inte påpeka eller rätta. Delar man sig är det med all sannolikhet för att man inte fann den respekt och den tillit som ska finnas där. Man kanske insåg att konflikterna rör så stora ämnen att man inte längre passar ihop. Det är ytterst få människor jag känner som är eller har varit tillsammans ett helt liv. En dam sa för många år sedan till mig att det inte var några problem att gifta sig för när jag kom till giftermål nummer tre så skulle det bli bra. Enligt henne behövdes det tre äktenskap för att veta vad man ville ha.
 |
| balorina.se |
Jag är inte så gammal men kan se fördelarna med det då det nu inte blir tillåtet med månggifte (jag skämtar). De som träffas i tonåren eller strax därefter kan omöjligt veta var de är femton år framåt för att inte tala om trettio år in i framtiden. Texten pekar på hur svårt det är för någon att ändra ett beteende. Det kanske är lika bra att dela på sig om de beteenden som stör den ene väldigt mycket inte ändras. I annat fall är det munkavel på och att acceptera det.
Jag minns inte var men minns att jag för länge sedan hörde att en person för hundra år sedan träffade tvåhundra personer på en livstid. Det är vad en person träffar idag om denne bor i en större stad. Det är kanske inte så konstigt att den äldre generationen höll ihop hela livet. De visste inte om att det fanns andra. I dagens samhälle träffar du människor hela tiden och det blir lättare att träffa den som passar dig perfekt även om det kanske inte är den förste du träffar.
Kärnfamiljen har för mig alltid varit viktig men inte viktigare än att alla ska må bra för det är överordnat. Barn anpassar sig lätt sålänge respekten finns mellan de vuxna och man beter sig på ett vettigt sätt. I mina ögon kan det inte vara bra för barn att se att den ene föräldern alltid lägger sig och byter ämne. Det blir aldrig en lösning på den konflikten och den kommer bara att ligga och pyra. Barn gör inte som man säger utan som vuxna gör.
Jag hoppas för allt i världen att jag inte blir sådan även om jag betvivlar det starkt med de ångvältsfasoner jag kan ha för mig.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=5580294