Sallad. Jag älskar sallad och den innehåller i princip alltid samma ingredienser; sallat, roman, tomat, gurka, lök, fetaost, oliver och vindruvor. Någon gång kan det hända att det dyker i nektariner, persikor, kiwi eller rädisa beroende på vad som finns hemma. Därefter är fantasin slut. Kör jag och handlar kör jag helst till samma affär och går samma runda som alltid för jag vet att det är det bästa sättet för mig att minnas vad det är jag ska. Varför förändra sig?
När jag var färdig lärare var jag runt på var och varannan skola i de omgivande kommunerna vilket innebär att jag i princip har varit på varenda skola på en radie av fem mil. Jag såg aldrig det som något jobbigt utan upplevde det som nyttigt att vara överallt. Det tycker jag fortfarande. Vilket vikariat jag än har fått så har jag tagit det vilket gjort att jag ofta har jobbat med just de ämnen ingen annan vill ha; slöjd, idrott och musik.
När jag tog tjänsten som sylärare fick jag börja om hemma. Jag har alltid haft väldigt lätt för allt det praktiskt men det gällde att försöka minnas allt. Det tog två veckor hemma för att lära mig sy, virka och sticka igen samt att lära om vad alla stygn och tyger heter. Jag minns det fortfarande.
När jag började jobba som idrottslärare hörde jag ingenting på ett par veckor. Ljudvolymen inne i en idrotthall kan bli öronbedövande och var det till jag lärde mig hur jag skulle göra för att lösa det och till slut var det inga problem.
Efter många år på en skola som jag verkligen trivts på har jag nu börjat på min gamla högstadieskola.
Jag har tidigare haft musiktjänst men då främst jobbat med yngre barn. Med denna terminen började jag ny skola och fick nya arbetsuppgifter. Jag har utöver matte och naturkunskap, som är det jag har utbildning för, nu även musik på låg och mellanstadiet. Jag älskar musik, det finns ingen tvekan på det. Det har dock tagit fram tills nu att verkligen få alla miljoner idéer jag har i mitt huvud till att ta sig ner på ett papper för att sedan omvandlas till en lektion. Jag har aldrig haft ett jobb som krävt så mycket av mig själv på min fritid men det gör inget. Fingertopparna är stenhårda för jag övar minst två timmar om dagen, eller natten rättare sagt. Jag måste kunna alla låtar jag ska lära ut och jag har fruktansvärda krav på mig själv och det stör mig otroligt mycket när jag inte kan leva upp till dem.
Vanans makt. Ja, det är den som gör att allt nytt känns jobbigt i början. Det är den som gör att människor lever ihop i årtionden fast de egentligen känner att det förmodligen kan vara bättre, det är den som gör att jag alltid beställer samma pizza de gånger jag ska äta det. Jag kan studera menyn i en halvtimme men kommer välja samma som vanligt. Vanan gör att du köper samma färg till huset som det redan har, att du alltid äter samma frukost på morgonen och att du blir superirriterad när Facebook ändrat på några funktioner som faktiskt alltid har fungerat. Det är vanan som gör att vi inte har ett helt papperslöst samhälle, de som inte vill lära sig ipads och datorer är många. En vana kan vara bra men.. för att lyckas måste man pröva vingarna ibland.
Jag trivs på "min" nya skola men jag saknar mina förra arbetskamrater.
De har det förmodligen lite för tyst och lugnt utan mig så jag får helt enkelt ta ett varv in där någon dag. Vanan gör dock att det alltid blir "en annan dag" och helt plötsligt har terminen gått.
När jag var färdig lärare var jag runt på var och varannan skola i de omgivande kommunerna vilket innebär att jag i princip har varit på varenda skola på en radie av fem mil. Jag såg aldrig det som något jobbigt utan upplevde det som nyttigt att vara överallt. Det tycker jag fortfarande. Vilket vikariat jag än har fått så har jag tagit det vilket gjort att jag ofta har jobbat med just de ämnen ingen annan vill ha; slöjd, idrott och musik.
När jag tog tjänsten som sylärare fick jag börja om hemma. Jag har alltid haft väldigt lätt för allt det praktiskt men det gällde att försöka minnas allt. Det tog två veckor hemma för att lära mig sy, virka och sticka igen samt att lära om vad alla stygn och tyger heter. Jag minns det fortfarande.
När jag började jobba som idrottslärare hörde jag ingenting på ett par veckor. Ljudvolymen inne i en idrotthall kan bli öronbedövande och var det till jag lärde mig hur jag skulle göra för att lösa det och till slut var det inga problem.
Efter många år på en skola som jag verkligen trivts på har jag nu börjat på min gamla högstadieskola.
Jag har tidigare haft musiktjänst men då främst jobbat med yngre barn. Med denna terminen började jag ny skola och fick nya arbetsuppgifter. Jag har utöver matte och naturkunskap, som är det jag har utbildning för, nu även musik på låg och mellanstadiet. Jag älskar musik, det finns ingen tvekan på det. Det har dock tagit fram tills nu att verkligen få alla miljoner idéer jag har i mitt huvud till att ta sig ner på ett papper för att sedan omvandlas till en lektion. Jag har aldrig haft ett jobb som krävt så mycket av mig själv på min fritid men det gör inget. Fingertopparna är stenhårda för jag övar minst två timmar om dagen, eller natten rättare sagt. Jag måste kunna alla låtar jag ska lära ut och jag har fruktansvärda krav på mig själv och det stör mig otroligt mycket när jag inte kan leva upp till dem.
 |
| micco.se |
Vanans makt. Ja, det är den som gör att allt nytt känns jobbigt i början. Det är den som gör att människor lever ihop i årtionden fast de egentligen känner att det förmodligen kan vara bättre, det är den som gör att jag alltid beställer samma pizza de gånger jag ska äta det. Jag kan studera menyn i en halvtimme men kommer välja samma som vanligt. Vanan gör att du köper samma färg till huset som det redan har, att du alltid äter samma frukost på morgonen och att du blir superirriterad när Facebook ändrat på några funktioner som faktiskt alltid har fungerat. Det är vanan som gör att vi inte har ett helt papperslöst samhälle, de som inte vill lära sig ipads och datorer är många. En vana kan vara bra men.. för att lyckas måste man pröva vingarna ibland.
Jag trivs på "min" nya skola men jag saknar mina förra arbetskamrater.
De har det förmodligen lite för tyst och lugnt utan mig så jag får helt enkelt ta ett varv in där någon dag. Vanan gör dock att det alltid blir "en annan dag" och helt plötsligt har terminen gått.
"Du lovar dig själv att morgondagen ska bli annorlunda. Men morgondagen är oftast en upprepning av i dag."
James T McCay