Föräldrars ansvar i skolan!

Känsligt ämne, jag vet. Så jag tar ett jättehopp och trampar på några tår.
Sveriges radio har under en tid haft en programserie som heter Kaosklass.
Den handlar om hur en skoldag ser ut för elever och hur det är att vara ett barn i en klass där det är mycket problem. Jag tycker att den över lag är bra men är väldigt förundrad över en sak.

Jag tycker att en diagnos på en elev kan göra skillnad i en klass för det har jag upplevt själv. Att det är ett barn med diagnos betyder dock absolut inte att det är just den eleven som ställer till hålligång i klassen. Jag har en helt annan vinkel på det.
Jag har sedan jag blev färdig lärare jobbat i fem kommuner och ett antal olika skolor. Inom alla stadier från dagis till högstadiet och enligt mig finns det en väldigt röd tråd för ickefungerande elever och det är så enkelt att det är: Föräldrarna.
Att som lärare försöka förändra någonting hos en elev är omöjligt när det inte finns regler hemma eller när det är så att du som lärare, eller skolan, blir konstant motarbetad.
Hur lätt är det att ta av eleven ytterkläderna, även vintertid, när det är dags att äta när föräldrarna på utvecklingssamtal, föräldramöten etc gör likadant? Hur lätt är det att få en elev att läsa en bok när den ene föräldern sitter och skryter om att den aldrig har läst en bok?
Hur lätt är det att få en elev att visa något som helst skolintressse när föräldrarna berättar att det är oviktigt att gå i skolan?

Det finns tillfällen jag ringt hem till föräldrar för att berätta hur deras elev har gjort eller betett sig. Föräldern har då gått till attack istället för just deras barn skulle aldrig bete sig så.
Som lärare är det inte roligt att göra detta samtal och att göra det för att jag skulle ha fabulerat ihop hela historien, som jag själv sett, är absurt. Ändå är det betydligt vanligare än man tror.
Många föräldrar idag försvarar sitt barn in i döden för de har aldrig gjort något fel.
Snacka om en björntjänst för barnet.
Att växa upp och bli itutad att man är ofelbar och bäst i världen kan aldrig bli bra.
Min erfarenhet är att det många gånger är dessa elever som ställer till det i klassrummet.
De har inget att förlora på det!
De leker jäkel i skolan och ringer skolan hem försvarar föräldrarna dem.
Det var inte deras barn och skulle de ändå godta/erkänna att deras barn gjort något var det inte just dennes fel för det var någon annan som hade lurat den till vad den nu gjort.

När jag gick i skolan och kom hem från skolan och sa att någon hade gjort något mot mig var det första jag fick höra: Och vad gjorde du? Vad sa du?
Jag tror inte den frågan ställs så ofta om den borde idag. Tyvärr.

Jag tycker inte att man ska dela upp människor i grupper på något sätt men då det i detta sammanhang förmodligen räknas som positivt ska jag skriva det. Jag jobbade som idrottslärare på en högstadieskola som hade klasserna uppdelade efter killar och tjejer. Jag är ingen stor människa och en kille i nian är i många fall betydligt större än vad jag är. Efter en av lektionerna bad jag dem att plocka undan för att sedan gå och duscha. Det var en "grupp" som utan ifrågasättande gjorde som jag sa och det var eleverna med föräldrar som invandrat till Sverige. De elever vars familjer hade bott i Sverige sedan urminnes tider var de som var problemet. När jag frågade killarna som stannade kvar om varför de gjorde som de blev tillsagda var svaren lätta: De var lärda att läraren bestämde och att skolan var deras chans att komma någonstans och bli något.
När jag stormade in i omklädningsrummet för att skicka ut dem som inte gjort det de skulle skrattade de. Jag sa att det blev samtal hem varpå de flinade och sa att "Ring då". Deras föräldrar skyddade dem. Det behövs fler föräldrar som berättar för sina barn att i skolan, där bestämmer lärarna.

Det hade många gånger varit intressant att se föräldrars reaktioner om de fått se sina telningar på film. Jag tror inte att det ibland hade varit fel att filma eleverna, både för dem själv och föräldrarna. Lärarna vet hur de beter sig.

I en klass där det finns många sådana här barn med föräldrar som inte har gränssättning eller någon form av ifrågasättande av sina barn hjälper det inte med extra resurser.
Det bästa sättet att få ordning i en klass är att ha föräldrarna med sig, för att förändra ett beteende som barnen lärt sig i hemmet alla år tidigare är inte lätt. Det är i princip omöjligt.
Fler föräldrar som inte bara skaffar barn för att det är det man ska göra när man blir vuxen så tror jag vi får en förändring. Föräldrar som inte sätter sin karriär och sina egna intressen före sina barn. Föräldrar som väljer att hoppa en semester, en ny bil, nya kläder och så vidare för att jobba mindre och inte låta barnen uppfostras av det kollektiva samhället.
DET tror jag hade förändrat skolsituationen vi har på många ställen i vårt land.

http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=83&grupp=20434