Eleven sparkade läraren i magen.
Inte en gång utan två, varpå läraren fick missfall.
Det är inte en annan vuxen som gör detta utan en låg-mellanstadieelev.
Det är alltså ett barn som är max tolv år gammal.
Det är en av många saker som nu diskuteras då det har hänt på skolor.
Vems fel är det att det händer?
Jag har skrivit det hur många gånger som helst och kommer att fortsätta skriva det.
Det är i grunden inte eleven som är problemet, utan föräldrarna.
Forskaren i inslaget säger samma sak.
Det handlar inte om socioekonomiska förhållanden, utan om hur föräldern agerar.
Majoriteten av de barn som beter sig illa i skolan har det katastrof hemma.
Deras beteende i skolan är någon form av rop på hjälp.
Som lärare, så kan du då anmäla.
Det är det medel vi har.
En anmälan till socialtjänsten om att det är problem och detta går ofta genom elevhälsoteamet.
Den anmälan gör dock att eleven vet att du har gjort det och risken är att du som lärare får det i nacken.
Forskaren säger dock samma sak.
Det är hemma det är problem när det är blir kaos i skolan, och precis som jag skrev häromdagen så är det föräldrarnas ansvar att lösa detta med sina barn.
När det inte fungerar, så måste socialtjänsten ta vid.
Här saknar jag en bra relation mellan de olika yrkena.
Jag anser inte att barn måste omhändertas för minsta lilla, men när det blir för mycket så måste barnet omhändertas. Innan det händer så borde det dock vara ett bra samarbete mellan skolan och socialtjänsten.
Sekretessen måste hävas lite här för att på bästa sätt hjälpa barnet.
Barnets bästa måste vara fokus!
Det är fruktansvärt för läraren som miste sitt barn, men i grunden är det föräldrarna som ska stå för detta och inte eleven. Ett barn som har för vana att sparka andra när de möter motstånd, måste få rätt uppfostran hemma. Klarar inte föräldrarna det så måste samhället träda in och hjälpa till.
Det kommer nämligen bara att bli en ond cirkel som gör att varje generation går ett steg längre ner.
Den behöver brytas.
