Vad är samhällets ansvar och vad är föräldrarnas?
En spännande fråga för min uppfattning är att gränsen har ändrats mycket.
Samhället förväntas idag ta mer ansvar än vad föräldrar faktiskt gör och det märks i hur det ser ut.
Det ligger till och med förslag på att dagis ska bli tvång från tre års ålder.
Varför?
Jo, för att barn med ett annat modersmål ska lära sig språket snabbare.
Man gör alltså inte som i Danmark och testar av barnen, utan man tvingar alla.
Allt för att undvika risken att bli utpekade som rasister.
Det visar sig nu att ungefär tre barn i varje klass inte kan simma.
Vems ansvar är det?
I skolans läroplan står det i ämnet idrott och hälsa att elever ska ha uppnått en viss simkunnighet. De ska kunna simma 200 meter när de slutar sexan.
Av dessa tvåhundra meter ska femtio av dem vara på rygg.
Inga stora krav.
Detta sker i en pool med uppvärmt vatten och all hjälp som kan behövas i skolan, men det är inte det som är bekymret.
Bekymret är många gånger idag att föräldrarna inte har simtränat sina barn.
De har helt enkelt ingen vattenvana och nästa bekymmer är sen att de inte har uthålligheten.
Bra tummuskler i ett mobilspel skapar inte uthålligheten för att orka simma dessa längder.
När mina barn var små gick de i simskola.
De som behövde.
De andra simmade jag eller andra anhöriga med för att stötta dem.
Att vistas vid stranden eller i en pool är kanske inte alltid en självklarhet, men som förälder borde det vara ren självbevarelsedrift att ens barn lär sig simma.
Förr eller senare bör man kunna det.
Det finns självklart de som av olika anledningar har svårigheter, men de kan bara övervinnas genom vanan. Vanan av att vara i vatten.
Så att många barn inte kan simma idag.
Skolan gör vad de kan, men föräldrarna måste ta ansvar för sina egna barn.
