Polis med slöja?

Vad är en polis?

En polis för mig är en myndighetsperson som är till för att skydda människor. En polis ska enligt mig ha en enhetlig uniform och om det är någon som inte anser det rätt att bära den uniformen, som ska se exakt likadan ut oavsett bärare, välj då ett annat yrke.

Jag vet inte hur ofta jag tjatar om detta men det känns som om jag ständigt upprepar mig. För mig är detta exakt samma sak som kvinnan som utbildade sig till barnmorska med vägrar  prata preventivmedel och abort. Ok, du personligen anser det fel. Du har personligen en religiös uppfattning. Det är upp till var och en och jag skulle aldrig lägga mig i det, men. Sunt förnuft säger att detta inte fungerar.
Ska yrken anpassas efter enskilda individer istället för exempelvis svensk lag?

Jag har själv sökt till polisen och en sak de letar efter under hälsoundersökningen är tatueringar. Då jag ständigt pratar och undrar saker kommer såklart frågan "Varför?". Läkaren tog då fram två sidor med bilder, bilder på tatueringar de letar efter och som automatiskt gör att du inte kommer vidare. Vilka är då dessa tatueringar?

sr.se

Jo, där var bland annat bilder på hakkorset och olika MC-klubbar. Varför?

Jo, för att en polis ska företräda alla människor.

Hammaren och skäran fattades vilket inte är så märkligt i vårt röda land, men fel i mina ögon.

Kan en polis med en tydlig religiös inriktning behandla människor likvärdigt? Det är möjligt, men hur uppfattar allmänheten att polisen är likvärdig?

Min uppfattning är väldigt klar. 

Hur ska en polis med slöja kunna skydda judar mot den antisemitism som sprider sig i Malmö? De som agerar har nämligen samma religion som polisen i artikeln. Det är möjligt att denna kvinna kan det, men ser de som ska ha skyddet av henne på samma sätt? Jag tror inte det.
Vänd på det och se vad som hade hänt om en polis skulle bära kippa. Hade det varit ok?
Hur skulle denne, med det hat som finns mot Israel och judar i vissa grupper, kunna agera för att hatet inte skulle riktas mot denne?

I min värld handlar detta om diskriminering på ett enda sätt: Hur kunde hon få gå vidare i utbildningen när hon klart säger att hon ska bära slöja?

En slöja är för mig ett förtryck, oavsett sort.

Kvinnan kan visserligen påstå att det inte är så, att hon väljer det av fri vilja.

Möjligt. I de länder där man måste ha slöja som kvinna indoktrineras detta dock genom hjärntvättning sedan tidig barndom.

För mig är det självklart att kvinnan inte ska ha slöja när hon arbetar som polis! Ingen ska heller bära en turban, cowboyhatt eller ha en tuppkam till uniformen. Inga synliga tatueringar. Alla poliser, oavsett kön, ska se likadana ut.

DET är för mig jämställdhet och ett sätt att inte diskriminera någon.

Regler är till för att gälla alla, på samma villkor och med samma skyldigheter.
 

http://lt.se/nyheter/sodertalje/1.3002166-beslojad-polis-anmaler-sin-arbetsgivare

Röd och gul och vit och svart, gör detsamma har han sagt..

Pridefestivalerna avlöser nu varandra och tro mig. Jag kunde inte bry mig mindre om vilken sexuell läggning någon har. Jag bryr mig inte vem någon annan älskar och skulle aldrig någonsin lägga mig i det. Detta med Pridefestivaler förstår jag dock inte och kommer nog aldrig göra.

För mig är alla människor. Alla. Jag gör ingen skillnad på vilket kön någon har, hur de väljer att vara klädda, vilka de älskar eller hur de lever. Jag bryr mig inte om hårfärg, ögonfärg, etnisk härkomst eller familjens ursprung. Det är helt ovidkommande. När jag dömer människor gör jag det efter hurdana de är mot mig eller mina medmänniskor. Då dömer jag dem efter deras handlande.
Jag älskar sannerligen inte alla Moderater, men jag hatar inte alla Vänsterpartister.
Varför skulle jag?
Vi delar kanske inte samma åsikt men vi kanske har andra saker gemensamt.
Med den grunden skulle jag aldrig delta i något prideande. För mig är nämligen alla lika.
Varför skulle jag då gå och hylla några av alla de människor som finns?
Jag skulle inte gå i ett ungdoms eller PRO-tåg/marsch heller.
Varför skulle jag välja ut några, eller delar av, jordens människor?

Jag har inget emot att andra gör det men förstår det inte. En annan sak jag inte förstår är varför man inte pekar ut källan till varför vi inte ser lika på alla och här skulle jag vilja påstå att ursprungsland och religion spelar stor roll.
Under en tävling i Ryssland, minns inte vilken, var det några modiga människor som målade sina naglar i regnbågens färger. Vad fantastiskt! Vilket kliv upp ni tog för mänskligheten!
Men här i Sverige, som är ett av världens mest jämställda länder som verkligen accepterar det mesta, här demonstrerar vi och viftar hej vilt. Skulle det inte vara tvärtom?
Skulle vi inte allihop åkt till Ryssland och gjort detta?
För då hade jag förstått det och mycket väl kunnat tänka mig att gå med.

Ska Pride börja ha en verkan i mina ögon, måste de ta upp vart hatet mot exempelvis homosexuella människor kommer ifrån. I väldigt många länder är det inte accepterat och det kan ju vara så att detta följer med till Sverige. Likadant för dem som är bi, trans eller queer.
I mina ögon är dessa personer lika mycket värda som mig och jag skulle aldrig uttrycka något hat mot någon av dem. Jag dömer inte någon för det.
De som gör det, lär inte få upp ögonen för att människor springer runt med en regnbågsflagga heller. Vad de svenska värdena är, hur vi ser på människor i Sverige, måste människor utifrån få veta så fort de besöker vårt land. I Sverige är alla lika; gammal som ung, kvinna som man, vuxen som barn. Hetero eller inte. Det spelar ingen roll.

Regnbågen gillar jag och har alltid gjort, men som en symbol för olika ser jag den inte. Inte för Pride eller hbtq heller. För mig är det nämligen, som tidigare skrivet, självklart.

http://www.svt.se/nyheter/inrikes/manga-transpersoner-lider-av-psykisk-ohalsa
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/stockholm/stockholm-satsar-en-halv-miljon-pa-pride

Ur ett barnperspektiv.

Vissa saker är förskräckliga och detta är en av dem. Det värsta är sedan att läsa artiklar som så uppenbart och tydligt visar på att FNs barnkonvention och barnperspektivet ständigt försummas i vårt avlånga land.

Jag är den siste att försvara någon som gör fel, för just fel anser jag att alla kan göra. Att det finns socialarbetare som inte gör sitt arbete på rätt sätt är jag övertygad om. Att det finns många föräldrar som inte bör vara föräldrar är jag lika övertygad om. Det är också anledningen till att jag under många år hävdat att det ska finnas en andra instans att vända sig till om man inte är nöjd med den man har. En second opinion, någon utifrån som ser över så att allt har gått rätt till.

Faktum är dock, att människor som arbetar inom socialen är fruktansvärt utsatta. I artiklarna nedan länkas det till socialarbetare som fått sina liv förstörda då föräldrar till tvångsomhändertagna barn lagt upp sidor på nätet där socialarbetare och deras familjer hängts ut och anklagats för att exempelvis vara pedofiler. Det finns facebooksidor där människor i detta yrke hängs ut, där människor som vill få fram barnperspektivet jagas med blåslampa av arga biologiska föräldrar.

Av de barn som vårdas under LVU, Lagen om vård av unga, finns det garanterat stora missar och det jag får upp i min tanke är Marks kommun som så tydligt visade hur fel en socialtjänst kan göra.
Det är dock så, att för att få ett LVU på ett barn måste handlingarna passera en domstol. Det är inte bara socialsekreterare eller socionomer som enskilt tar dessa beslut utan det är en stor process.
Jag har full förståelse för att människor som får sina barn placerade är arga, ledsna och besvikna men när de börjar trakassera andra människor på nätet visar de, åtminstone för mig, att de uppenbarligen inte är några bra förebilder för några barn.
För ett tag sedan såg jag ett klipp från Malou om ett föräldrapar som fått sitt barn LVUat då sjukhuset där de sökte vård åt sonen trodde de skakat honom. De berättar sakligt vad som hänt och hur fel det kan bli. De blev dock friade och fick behålla både den pojken och sina andra barn. Hemmet de bodde på kom fram till att de var bra föräldrar och detta visar för mig att systemet fungerar. De var oskyldiga och blev därför inte drabbade mer. Jag vet dock att det garanterat finns missar någonstans i Sverige, men jag anser att socialtjänsten i de flesta fall har rätt.

Fallet i Hörby har upprört mig något oerhört. En flicka som verkligen fick se den tuffa sidan av livet från födseln hittades av socialen som en fyramånaders bebis, med brutet lårben, svårt misshandlat och apatiskt. Båda föräldrarna dömdes till fängelse. Pappan för misshandeln och mamman för att inte ha ingripit. Skillnaderna mellan detta och Yara är för mig det faktum att flickan levde när de hittade henne, samt att mamman blivit misshandlad även hon av pappan till barnet. Det spelar dock ingen roll. Hur dåligt du än mår, hur illa du än anser det vara ställt, så försvarar du ditt barn. Det är en instinkt som syns i all historia och mina tankar går till den gamla berättelsen där två kvinnor hävdar att barnet är deras. När domen kommer att barnets ska klyvas i mitten backar den riktiga mamman, för barnets bästa. Om man inte kan försvara ett spädbarn som sedermera enligt rätten varit "känslomässigt undernärd" så har man stora brister i den omvårdnad man ska ha som förälder.
Föräldrarna fick fängelse och flickan, fyra månader gammal, blev placerad i ett familjehem där hon började må bra. Familjehemmet är nu hennes familj.
Den biologiska mamman ska ha umgänge, vilket är det normala oavsett vad som har hänt, och under ett sådant tar hon flickan och försvinner. Dagens Nyheter skriver en stor artikel om den stackars mamman. Barnperspektivet?

Den biologiska mamman kidnappade det barn, som hon visserligen har samma blod som, men som hon inte har kunnat ge den kärlek det behövt. Familjehemmet har dock klarat det och de är nu flickans familj. FNs barnkonvention tar i en rad artiklar upp vad som är bäst för barnet. Barnet ska sättas i främsta rummet och de olika artiklarna pekar på vikten av att barnets åsikt är viktig, att barnet ska få uttrycka sin mening.

Vad ett treårigt barn har för en tanke behöver man inte vara Einstein för att räkna ut. Detta barn har en familj, familjehemmet. Tillfrågas flickan kommer hon berätta det men det går inte som det ser ut nu då den biologiska mamman har kidnappat henne och håller henne gömd.
Detta är alltså en biologisk mamma som flickan inte har något större band till. Ett barn som garanterat frågar efter sina föräldrar, sitt dagis, sina vänner, sin bostad. Allt. Ett barn som ryckts upp från de rötter som gjort henne trygg och fått henne att må bra.

Den stora frågan, speciellt i DNs artikel överst nederst, är då barnperspektivet.
Ser den biologiska mamman till det?
Nej.
Ser DN till det?
Nej.

Vad är då barnperspektiv enligt mig?
Jo, det är att se saken från denna treårings ögon. Hon minns inget annat än familjehemmet, vilket hon förmodligen ska vara glad för. Vad vill då denna treåring? Hon vill garanterat hem, och hem är till familjehemmet. Hon vet inte att hon inte är deras barn för hon är för liten för det. DNs artikel tar upp att den biologiska mamman säger att hon leker och är glad. Ja, barn anpassar sig snabbt och säger bara emot när de är med människor de känner trygghet hos och det är hon inte. Bara det faktum att DN, som är en så stor tidning, väljer sida så tydligt är skrämmande.
De tycker synd om den biologiska mamman som inte gjort något fel, som faktiskt inte misshandlade dottern utan bara såg på. Anser då journalisten och DN att Yaras morbror med ska frikännas? Den enda skillnaden mellan dessa fall är åldern på barnet och det faktum att detta flickebarn hittades innan hon misshandlats till döds.
Att passivt stå jämte och se på, speciellt när ens eget barn misshandlas, är inte friskt och klarar man det brister man för mig i all omvårdnad som finns och det enda som borde vara rätt, skulle vara att placera detta barn och sedan adoptera bort det. Någonstans måste gränsen gå.

En förälder för mig är inte ett biologiskt DNA-band utan den som bryr sig om barnet och ger det allt det som borde vara självklart. Kärlek, kärlek, kärlek och omvårdnad.
En förälder är den som under alla omständigheter ser till barnets bästa och den som påstår att blod är tjockare än vatten och anser att "riktiga" föräldrar enbart är de med biologiska band, kan förklara det för alla de placerade barn som har bra familjehem samt de som är adopterade.

Finns det någon rättvisa i världen får den lilla flickan komma hem och familjehemmet tilldömas vårdnaden. I sak förändrar det ingenting för den biologiska mamman då hon fortsatt får ha umgänge med henne, men för barnet innebär det en oerhörd trygghet att veta var det hör hemma och efter nästan tre år i ett hem, är det där hon ska stanna.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/mamman-har-vardnaden-om-dottern-anda-jagas-hon/
http://rfts-information.se/vanliga%20fr%C3%A5gor.html
http://blogg.gp.se/ledarbloggen/2015/05/30/vi-maste-kampa-for-barnen/
http://www.sydsvenskan.se/skane/mamma-som-domts-for-misshandel-rovade-bort-sin-dotter/
http://www.sydsvenskan.se/sverige/barnens-ratt-tappas-bort/
http://www.metro.se/nyheter/trearing-bortford-av-domd-mamma/HdzoeA!8IQZ73jIfUzXFhv92yFeng/
http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.2634151-uthangda-som-pedofiler-pa-natet
http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.2634573-han-ligger-bakom-uthangningarna
http://www.expressen.se/debatt/barn-maste-adopteras-mot-foraldrarnas-vilja/
https://unicef.se/barnkonventionen/las-texten#short 

Och barnen drabba(s)!

FNs barnkonvention, något nytt för socialdemokraterna kanske?
"Barnets bästa ska beaktas vid alla beslut som rör barnet".
Svårt?
Jag kanske borde skriva det på fler språk så att det verkligen går fram.

Vad är det som är så svårt?
Nu går socialdemokraterna in i sin kongress, som varit i helgen, och bestämmer att föräldradagarna ska delas lika. De vågar inte säga när men Löfven står och berättar att den yngre generationen, alltså min, ser helt annorlunda på denna fråga.
Svaret till dig Stefan Löfven och övriga socialdemokrater: Lägg inte ord i min mun som inte är mina. JAG är inte intresserad av att ni ska bestämma hur dagarna i min familj ska delas.

Förstår ni inte att detta drabbar barnen då den största anledningen till att fler kvinnor än män tar ut fler dagar, inte handlar om viljan att umgås med sina barn utan om ekonomi?

aftonbladet.se

Delar ni dagarna och ser till att de inte får skänkas kommer barnet få börja på dagis och förskola tidigare, vilket i och för sig är er idé då ni anser att institutioner är bättre för barnen än föräldrarna. Jag kan åtminstone inte se det på något annat vis.

Det ni har bestämt innebär att de dagar som nu ska fördelas, vilket är 480 stycken, blir 240 dagar för varje barn. Med andra ord kommer det vara barn som efter 240 dagar, cirka åtta månader, kommer tvingas skolas in (vilket går på undantag) då familjen inte har råd att ta ut dagarna.
Är ni nöjda då?

Vill ni att familjerna ska dela dagarna mer "rättvist" mellan mannen och kvinnan, vilket i sig är konstigt med tanke på all feminism som nu är så på modet, får ni se till att ingen förlorar på att vara föräldraledig, att småföretagare får den ersättning de verkligen förlorar och att kvinnorna verkligen vill dela alla dagarna. Är ni säkra på att de verkligen vill det?
Jag vill det inte. Jag hade helst varit hemma alltid, trots att jag älskar mitt arbete.
Tyvärr går det inte och jag kan inte ens skänka dagarna på grund av att ni tvingat mig att behålla cirka två månader. Dessa "pappadagar" drabbar alltså mig som kvinna. Jag har skänkt övriga dagar då det inte är jag som är hemma men den "jämställdheten" har ni aldrig tänkt på.
NI förstör för oss som familj.
Ni och den politik ni för.

Det står i artikeln att ni jublade. Att kvinnorörelsen och Ssu var överlyckliga. Grattis Ssu, ni har förmodligen inga barn och tror ni gör rätt. Kvinnorörelsen, har ni inte förstått hur fantastiskt det är att ha möjligheten att få vara hemma med sina barn?

Måtte detta förslag aldrig någonsin bli verklighet.
Jämställdhet behöver inte vara 50/50 utan det kan faktiskt vara att familjen tar ett gemensamt, eget beslut om hur de ska göra med SINA föräldradagar.

VI som familj vet bättre än vad NI gör om vad som är bäst för VÅRA, inte era, barn.

http://www.svt.se/nyheter/inrikes/s-loftet-som-lofven-vill-tona-ned
https://www.forsakringskassan.se/wps/portal/privatpers/foralder/barnet_fott/foraldrapenning/om_foraldrapenning?Om föräldrapenning

¨Vad är det för fel på "X"!?

Polisen erkänner etnisk och könsrelaterad kvotering.
Trots att det är olagligt.

Fyra män har i dagarna fått ut en hel del pengar då de, nu med erkännande av polisen, blivit bortkvoterade från polishögskolan. Jag är inte ett dugg förvånad. Polisen säger själv att det inte rör sig om diskriminering men erkänner att de ska spegla samhället och därför vill, exempelvis, ha fler sökande som har en annan bakgrund än helt svensk.

Vad är egentligen problemet?

svt.se

Testerna för män och kvinnor är inte samma. Varför?
Om man nu vill bli bedömd på samma uppgifter?

Som jag ser det skulle det fungera såhär:
Du kommer till polisuttagningen och blir tilldelad en sifferkod. Denna kod är din inloggning och dina resultat. När du har gjort svenskatestet, vilket visserligen är bortplockat trots att en femteklassare skulle klara av det, löptestet, iq och styrketestet ska detta skrivas in. Likaså med psykologens utlåtande. Allt markerat med din kod, som under inga omständigheter berättar vilket kön du har, vilken etnisk bakgrund, din ålder. Inget. Den berättar om dina tidigare erfarenheter och dina resultat Utifrån det får du, eller får du inte, sedan en plats.

Vad skulle då diskuteras?
För om det inte gick att utläsa könet skulle de som blev antagna bli det, helt och hållet, efter sina meriter. Alla diskussioner om kvotering hade försvunnit. Vad skulle alla då skylla på?
Om alla som kom in var kvinnor i tjugoårsålder, då får det vara så.
Likaså om alla som kom in var män i femtioårsåldern. Alla med etniskt svensk bakgrund.
Vad skulle då hända?
Rättvist hade det varit i alla fall.

http://www.svt.se/nyheter/inrikes/polishogksolan-anklagas-for-konsdiskriminering

En kata(s)trof för barnen.

En tredje pappamånad kommer införas om regeringen får som den vill.
Det hade varit över min döda kropp jag hade röstat för det.

Föräldradagarna är för mig heliga och något ingen utifrån ska lägga sig i. Ok, skiljer vi oss och inte kommer överens. Låt gå. Vid andra tråkigheter, ok. Annars, låt bli!
Varför tror staten att den vet bättre än vi som har arbetat för detta?
Som är hemma med våra barn?

Det stör mig något fruktansvärt som det är idag för vår situation är nämligen den omvända. Med heltidsstudier och arbete kan jag inte ta ut de dagar jag enligt staten skall, vilket har lett till att maken är den som tar ut merparten av dagarna. Vad resulterar då detta i? Jo, att mina dagar till slut kommer bränna inne för att några översittare har suttit i riksdagen och tyckt en massa. I min värld ska det inte finnas dagar uppdelade efter vilket kön någon har och detta är ett ilandsproblem skapat av stadseliten.

Vad är det som är fullt med att vara hemma med sina barn?

svt.se

Jag kan inte se vad det skulle vara men ändå jagas de kvinnor som vill vara hemma i denna "kvinnofälla" för tänk! Din pension kommer bli jättedålig.
Ärligt, jag bryr mig inte så länge jag får spendera mycket tid med barnen.

FNs barnkonvention är den som alltid ska gälla.
Uppenbarligen inte enligt socialdemokraterna och den övriga röran. Tyvärr med Folkpartiet.
Vad är det en tredje pappamånad främst ser till?
Barnet, mamman eller pappan?
Eller en fjärde part som kallas för PK, politiskt korrekt.
Vad är det som gör att dessa människor anser sig veta vad som är bäst för varje enskild familj?

Om det varit så, att de såg till barnet bästa, hade de låtit barnet stå i centrum.
Vem/vilka är det som främst vet vad som är bäst för barnet?
Jo, föräldrarna.
Vad är det som är så svårt med det?

Hade dessa människor befunnit sig lite ute i verkligheten hade de sett att de flesta inte låter pappan ta ut "sina" dagar då det hade blivit en ekonomisk krasch för hela familjen. Vem drabbar det?
Jo, barnet.
Tänker regeringen även höja taket för ersättning?
Det behövs nämligen men sannolikheten att de gör det är litet.

Vi har en sittande regering som ser mer till vad som står på ett papper, att det ser statistiskt rätt ut och att föräldradagarna hellre brinner inne och barnet spenderar mer tid på dagis, än att familjen själv bestämmer över dem. Det är pinsamt.
Jag tror familjen vet bäst själv.
Tänk om!

http://www.di.se/artiklar/2015/5/28/majoritet-for-tredje-pappamanad/

Mysigt att vara gravid?

NEJ. Nej, nej, nej.
Jag är medveten om att det finns de som anser dessa nio månader vara helt fantastiska, underbara och de mår så bra! De älskar sig själv och sin kropp och vill helst skylta med den överallt.
Jag fungerar precis tvärtom. Jag vill över huvud taget inte exponeras för jag ser ut som en vattenfylld ballong. Någon magbilder skulle jag inte drömma om att ta och absolut aldrig lägga dem på ett offentligt forum. Det är bara en mage! Alla har magar.

Med tanke på att barnen nu börjar bli några stycken kan man kanske anta att jag tycker det är mysigt att vara med barn men jag tänker nu tillägna ett helt inlägg om att gnälla över det så är du inte intresserade kan du sluta läsa med en gång.

Det finns en enda anledning till att jag genomlider detta; barnen. För den dag de finns till finns det inget bättre. De nio månaderna innan är dock bara en fas jag anser mig vara tvungen att genomlida för att komma fram till det som är bra. Hade surrogatmoderskap varit lagligt i Sverige hade jag satt upp oss i kön där direkt.

Jag har väl egentligen tur då min kropp uppenbarligen är rätt flexibel. Jag har inte fått en enda bristning och en vecka efter att varje barn har fötts har jag tappat i princip vartenda kilo. Fram tills nu i alla fall, för nu har jag slagit alla gränser över hur mycket extravikt min annars rätt taniga kropp kan klara av. Jag väger nästan trettio kilo mer än min tidigare normalvikt. Då räknar jag från den vikt jag hade innan denna episod av barnafödande inleddes. Innan barnen kunde komma på tals var jag dock tvungen att öka min vikt så pass mycket att BMI-skalan inte visade att jag var undernärd. Att jag räknats som undernärd i hela mitt liv brydde sig inte kliniken om.
Jag förväntar mig att jag kommer tappa alla kilon rätt omgående när denna period är över men trots det passar ju inte kläderna riktigt som de gjorde förr då vikten på något sätt omfördelat sig.

aftonbladet.se

Nio månader. Dessa nio månader har denna gång, för mig, inneburit cirka 250 dagars kräkande för tänk, jag gör det fortfarande dagligen. Från början var det mest för att jag konstant mådde illa men ju längre tiden gått så har detta illamående försvunnit och bytts ut mot ett huvud som gett sig tusan på att pressa upp all mat det håll den kom. När hon äntligen valde att vända sig förbyttes huvudet mot två fötter som gör sitt bästa för att mörbulta alla inre organ till oigenkännlighet. Känns gör de dock, hela tiden. Den där mysiga perioden av graviditet, jag tycker verkligen inte om det ordet, har jag aldrig upplevt.

Utöver kräkandet kommer problemen med att andas. Jag låter som en tvåhundrakiloskoloss som kommer gående. När jag kan gå. Eller ligga, eller sitta. Hur jag än gör så gör det ont någonstans. Mot slutet nu går det inte ens att skriva på kvällarna för känseln i fingertopparna försvann för ett par veckor sedan och händerna är så svullna att jag inte kan böja på fingrarna. Fötterna ska jag inte ens nämna. Känslan av att gå på mosad frukt är konstant och skorna spricker snart i sömmarna. Jag är dock tacksam över värmen på ett sätt, och det är att sandaler helt plötsligt gör livet betydligt lättare.

Att sitta på längre möten har denna gång blivit en omöjlighet. Jag kan helt enkelt inte om resten av dagen ska fungera. Jag kan helt omöjligt förutse när jag behöver gå på toaletten vilket med ställer till det en hel del. Jag är en fruktansvärt rastlös människa som inte vill eller psykiskt orkar vara stilla så trädgården får en liten stund varje dag. Halsbrännan gör det dock omöjligt att luta mig framåt. När jag tappar något och står och funderar över om det verkligen är nödvändigt att plocka upp det, då vet man att något är fel. Ligger jag i sängen och av någon anledning måste vända mig om, känns det som ett dagsprojekt.

När det sen kommer till mat, ja. Viss mat går inte att äta. Endel mat tror jag ska fungera men när doften kommer emot mig känns det som om jag hellre svälter ihjäl än äter just det. Sen kräks jag. Igen. Utöver det tror Mvc och några manliga forskare att jag skulle börja sortera ut maten jag ska äta utefter att någon på en miljon blir sjuka av just den maten. Glöm det. De papperna har slängts innan jag lämnat rummet. Jag äter som vanligt. Så gott det går i alla fall.

Jag är rätt så känslig i vanliga fall men de sista åren har varit en katastrof. Mitt mål i livet, sedan jag var liten, har varit att hjälpa andra människor och främst barn. Att öppna upp SVT Nyheter och se alla fruktansvärda bilder från jordens alla hörn knäcker dock psyket på mig och sen sprutar tårarna. Flygkraschen ställde till det fullständigt, för att inte tala om bilderna som finns på alla barn som far illa. Livet är inte alltid rättvist. Här sitter jag och gnäller över helt ovidkommande saker när människor svälter ihjäl i andra delar av världen. Vissa dagar känns det som att jorden ska gå under och att vi lika gärna kan ligga kvar medans nästa dag börjar fyra på morgonen på grund av alla mardrömmar.

Som grädde på moset är det nio månader av att vara konstant nervös. De första månaderna över att det ska bli ett missfall eller att något ska vara fel. Fostervattenprovet gjordes och sedan väntar veckor av nervöst väntande på svaret. När det visar sig bra kommer ultraljudet och nu väntan på förlossningen och att det ska gå bra. Något kan fortfarande gå fel men det kan vi inte göra något åt. Rädslan över att förlossningen kommer ske i bilen eller på en parkering någonstans är dock överhängande. Eller att jag ska vara iväg någonstans ensam med barnen. Eller.. De är många de där omen och ellerna. Det är för barnens skull, som jag älskar över allt annat på jorden, men fy vad jag avskyr detta. Jag är fullt medveten om att det kunde varit så mycket värre.

Och inte nog med allt detta, så lyckades (Uggla har så rätt ibland!) någon P* sätta parkeringsböter på bilen sista gången på MVC. Fyra minuter och 400 kronor.

Tjoho, vad mysigt det är att vara med barn!
Jag är inte bitter. Inte alls.

Mobbning i riksdagen?

Finn Bengtsson, riksdagsledamot för Moderaterna, har nu gått till talmannen för att få hjälp mot den kvalificerade mobbning han utser sig bli utsatt för av den övriga partigruppen. De, med sin ordförande, ställer sig frågande till detta och häng mig med då, men jag är inte förvånad.

Alla som hörde Anton Abeles sommarprogram förstod att han blivit utsatt för exakt samma sak. Jag har själv fått veta, mer än en gång och från olika håll, att jag skulle bli ett problem om jag kom in i riksdagen och detta av samma anledning. Partipiskan må vara hård men vissa saker går det bara inte att ta. Jag köper inte vad alla säger rakt ut och vill någon att jag ska hoppa undrar jag varför. Jag hoppar inte bara.

sr.se

Finn Bengtsson har tidigare berättat att Decemberöverenskommelsen var uppgjord och klar när han kom till riksdagsgruppen. Den var inte färdig enbart för honom utan för hela gruppen. Ingen hade någonting att säga till om för besluten hade redan tagits på en högre nivå. De bad den Moderata riksdagsgruppen att hoppa, varpå alla svarade "hur högt!?" Finn vägrade uppenbarligen och har nu fått problem på grund av detta. Det stora problemet, som jag ser det, är istället varför alla andra inte hoppar. Varför ifrågasätter ingen annan?
Av alla våra personer i riksdagen, anser ni att detta är bra? Köper ni det med hull och hår?
Eller ni kanske helt enkelt är rädda för att få samma behandling som Finn uppenbarligen får.
Vilken demokrati. Lyssnar ni på väljarna?
Jag har inte hört någon, mer än politiker med fasta positioner och en rygg att passa, som anser detta bra. Ingen. Det är från båda hållen.

Jag är helt emot Decemberöverenskommelsen och anser att den som försvarar den mer ser till sina egna intressen än väljarnas. DÖ har, genom de sista siffrorna, visat vad folket tycker. Fast, som eliten förmodligen tänker, så har rasismen i Sverige brett ut sig när nu Sverigedemokraterna är uppe på nästan tjugo procent och nosar. Förstår inte alla dessa "hoppare" att vi till nästa val har bytt plats med dem? Hur ska ni göra när Moderaterna plötsligt är ett litet obetydligt parti som kämpar för att göra sig hörda?

Min uppfattning är att detta inte är något ovanligt och att det sker när människor inte följer det mönster som PK-eliten har bestämt. Människor som många gånger lever för denna politik och har skygglapparna så högt uppsatta att de inte hör vad gemene man säger i stugorna. Attityden och orden ska ha varit hårda på det stängda mötet. Tänk vad jobbigt för dem att de inte kan plocka bort honom, för det är precis det som hade hänt om han suttit i en kommun eller i ett landsting och gjort såhär. Tänk vad jobbigt för de andra att en öppet tänker själv.

Finn Bengtsson, vad du än gör, så stå på dig!
Du är en frisk fläkt för demokratin och jag hoppas att fler gör som du och står upp för sina väljare. Det är det en förtroendevald ska göra.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6174713

Ekologiskt mög.

Precis så, hata mig för det. I detta hus kommer det enbart in ekologiska produkter om de vanliga skulle vara slut i affären. Punkt.

I mina ögon är det nämligen hyckleri att kalla något för "ekologiskt" när den ekologiska frukten kommer med samma fraktbåt som den oekologiska. Det enda som möjligtvis skulle kunna kallas ekologiskt är det vi själv odlar i trädgården.

Anticimex.se

Många är de som påstår att smaken är godare på ekologiska produkter och dessa personer fortsätter att påstå det fast blindtest visar att det inte stämmer. Skulle ni inte tro mig så välkomna hit. Jag ska bjuda er på både och när ni blundar och inte ser vilken det är ni får. Jag är helt övertygad om att ni inte känner någon skillnad. Handlar du det kanske för ditt samvetes skull?
Låt mig då berätta om något som heter "mott".

Mott är en fjäril och finns i lite olika varianter men vad jag har förstått är de vanligaste i Sverige indiska mott och fruktmott. Detta är små brunsilvriga fjärilar som lägger 700 ägg/djur. De lägger främst äggen i mjöl, havre, musli, naturgodis, men när de väl är inne i huset läggs äggen överallt. I gardiner, taklister, hyllor. Överallt.
Varje litet ägg blir en larv och det är oftast först då man upptäcker dem. Det blir som spindelnät överallt men du ser inte dem förrän du börjar leta. Varje liten larv blir sedan en ny fjäril som lägger 700 ägg till. Gissa hur snabbt de förstör ett kök?
Väldigt snabbt.

Vi har visserligen ett stort skafferi men det är verkligen slöseri och icke miljömässigt tänk att vi i två omgångar har fått tömma och slänga allt i det. Inte bara i skafferiet utan allt i hela köket. Vi har en papegoja som enbart äter naturgodis, samma vi människor köper i lösvikt, och i det frodas dessa djur. Efter att Anticimex har satt upp vanliga fällor för dessa djur får huset utrymmas i två omgångar med några veckors mellanrum för giftet som sprutas är så starkt att barn inte bör befinna sig i dess närhet. Ekologiskt?
Anticimex upplyste oss om, när de var hos oss en onsdag, att vi var det sjunde hemmet den veckan han var i och att detta blivit ett stort problem med de ekologiska produkternas modernitet.

Detta gäller då bara motten. Utöver dem har det kommit annan ohyra som vi inte är vana vid här. Det är visserligen inte så att någon dör av att äta dessa larver men det är inte så fräscht att hälla upp mjölet till en kaka och se hur det rör sig. Eller hälla ris i grytan för att se att riset rör på sig.

Så ok, köp du en ickebesprutad - men fraktad över halva jordklotet - banan och hoppas du mår bra av det. Istället för att produkten besprutas där den växer (vi kunde hellre hjälpt dessa länder) så tas all möjlig ohyra hit istället vilket resulterar i att gift snart sprutas i vart och vartannat hem.
Just faran med att vi människor ska få gift i oss av besprutade produkter verkar vara en av de största anledningarna till att människor köper ekologiskt så fundera då på detta istället; Vad är bäst? Att all besprutning sker på ett ställe? Eller i vart och vartannat hem i Sverige?

Artikeln berättar om att vi ska vara medvetna konsumenter. Jag är väldigt medveten och jag avstår många gånger bananerna för att de är ekologiska. Jag vill inte ha in ohyra i vårt hem fler gånger.
Min uppfattning är väldigt klar.

http://www.svt.se/nyheter/inrikes/stor-skillnad-pa-eko-markningar 

Välkomna till verkligheten!

Irland har nu tagit ett stort steg framåt. Grattis!

Samkönade äktenskap blir nu lagligt även i Irland och jag ser fram emot den dag de ser över den, i mina ögon, extremt konservativa katolska syn de har på mycket. Irland, som är ett land jag har djupt i mitt hjärta, är konservativa. Väldigt konservativa. Jag är liberal och har alltid varit, kommer alltid att vara.

Samkönade äktenskap är för mig två saker. Jag har full förståelse för att en präst som inte vill viga två av samma kön, ska behöva det. Är de rättrogna så anser jag inte att de ska tvingas till detta. Inom kyrkan, såväl som i alla andra delar av samhället, finns dock alltid flera sidor och det finns garanterat de präster som vill. Ändras reglerna för de som blir präster har jag inget emot det heller, bara det enbart gäller dem som ska börja utbilda sig.

För mig är det helt ovidkommande vilken någon annan älskar.
Varför skulle jag lägga mig i det?
Så länge alla mår bra så ok, älska på.
Dock gärna privat för oavsett kön på ett par har jag aldrig förstått varför man ska skylta med allt. Pussas och hångla på bäst ni vill, hemma.

Irland är ett fantastiskt land och jag rekommenderar alla till att åka dit och besöka främst de västra delarna av ön. Missa inte heller de norra med all natur som finns.

Irland!
Välkomna in i 2000-talet!

http://www.svt.se/nyheter/utrikes/kyrkan-behover-verklighetskontroll

Vår hjälte! Mums Måns!

Hela Sveriges hjälte? Suck.
Måns har sjungit en låt, som vunnit en tävling. Nu är han allas hjälte!
Fantastiskt! Jag vet att det är jag som räknas som udda i detta, men jag kan inte förstå varför.

En hjälte i mina ögon, är en person som hjälper andra, inte genom sång, utan genom handling. Exempel på vardagshjältar återfinns främst inom vården och äldreomsorgen, enligt mig. Det finns riktiga hjältar med och ett exempel på en sådan är den polis i Mellansverige som slängde sig i en iskall å i vintras när en barnvagn, med barn i, rullat ner och ingen annan gjorde någonting. Det är en sann hjälte!
Ska jag då jämföra denna handling med någon som sparkar på en boll, en puck eller sjunger en låt? Nej.

Musik har varit mitt främsta intresse under hela mitt liv. Jag har musicerat sedan jag var fyra år och gör det fortfarande, dagligen. Mellon och schlagern är dock bara för mycket. Jag slutade följa det när det helt plötsligt blev fyra deltävlingar och när det i slutstriden är 28 länder. Det blir för mycket och för länge. Utöver det så slutade det för många år sedan att handla om musiken. Idag är det viktigare om deltagaren har skägg, klänning eller är gift med någon av samma kön. Etnisk härkomst är också viktigt. Hur många vet vilken tonart vinnarlåten gick i? Eller hur den är uppbyggd?
Nej, precis. Men streckgubbarna var oerhört coola..
De var otroligt musikaliska!
Tidningsrubriken; "En hunk i skinnbyxor", visar verkligen vilken del av tävlingen det är som är viktigast. Är de sexistiska med nu? För tänk om kommentaren hade varit liknande om en kvinna..

I torsdags, missade helt enkelt vilken dag det var, slogs teven på för att höra Sveriges bidrag då jag trodde det var finalen. Jag hade nämligen inte hört denna fantastiska låt tidigare då jag vägrar lyssna på skvalradion. Jag lyssnar främst på nyheterna och annars är det P1 då jag varken är intresserad av sporten eller eventuella, tillfälliga toppar från några artister. Det är inte så att jag missunnar någon annan att lyssna på detta, jag vill dock inte. Ni som vill, lyssna på.

Den sista veckan har jag sett gissningsvis hundra kommenterar om "Mums Måns" (Ser dessa människor inte att det är en särskrivning!?), vår hjälte och hur fantastiskt Sverige är. Varför?
Jo, för att en yngre man står på scenen och sjunger om hjältar. Väldigt gulligt.

eurovision.tv
Jämställt?

Måns Zelmerlöv vann nu schlagern, grattis!
Från hjärtat menat, grattis!
Det är verkligen väldigt roligt för dig!
För Sverige? Nja. För Europa? Nja. För framtiden? Nej.
När jag sedan går in och kollar hur mycket kostnaderna för detta spektakel ligger på undrar jag hur många som faktiskt tagit upp detta och funderat över vad som verkligen är värt någonting.
Våra skattepengar portioneras ut till olika delar av samhället. SVT och Sveriges radio är en av dem. Av deras budget ska det nu gå, om kostnaderna blir samma som 2012, 125 miljoner. Det är en hel del pengar. Jag är inte dum, jag är medveten om att det även genererar pengar till vårt land. Problemet som jag ser det blir dock att det är vi skattebetalare som betalar det, men vi får inte tillbaka pengarna då de istället går till enskilda personer. Detta är visserligen inte heller helt fel då det genererar skatt som sedan alla ska ta del av men jag anser det fortfarande inte vara ok.

Hade jag fått välja vart mina inbetalade skattepengar skulle gå, hade jag hellre sett att de gick till skolan eller äldreomsorgen här i Sverige. Ännu hellre kunde de gått till UNHCR eller någon annan liknande organisation. Människor svälter ihjäl i världen och 125 miljoner kronor hade gett två miljoner vattendunkar eller två och en halv miljon påsar med nötcreme som kunde förhindrat svälten. (UNHCR)

Tror ni nu att jag avskyr musik? Absolut inte. Men, alla ni som nu tittar på schlagern för att ni älskar musik, varför inte lyssna på det på radion istället? För det är väl musiken ni är ute efter?
Det räcker att se och höra PK-eliten i hela sändningen för att bli trött.
Ni är väl politiskt korrekta?
Ni är väl feminister och tänker på att det ska vara exakt lika många med av varje kön, med samma kroppsbyggnad och etnisk härkomst?

Rättvis skulle jag med anse att jag är för på samma sätt som jag inte anser att det här med musiktävlingar är viktigt, på samma sätt anser jag idrottstävlingar vara en katastrof. Jo, jag är både musik och idrottslärare. Att lära ut ett ämne handlar dock inte om att lära eleverna vem som hoppar längst, springer snabbast eller gör flest mål. Inte heller att kunna vilka deltagare som är med i schlagertävlingarna eller vilka låtar som har varit med där. Anser någon att det är fel så får man ta det med skolverket. Det är nämligen de som anser att det inte är viktigt.

Juvenalis sägs ha sagt "Bröd och skådespel" för dryga 2000 år sedan. Det hänvisar till att så länge men kan blockera folket med onödiga saker, lägger de inte sig i de viktiga. Tänk, det fungerar fortfarande för starta en idrottsmatch eller skapa en musiktävling, så kommer varannan människa i hela Sverige sitta platsad framför teven.
Mig lurar de dock inte.

http://www.svt.se/kultur/lofven-fira-ordentligt-sa-ringer-jag-pa-mandag
http://www.svt.se/kultur/sa-hyllas-var-mans-i-varlden

För barnets bästa?

Ensamstående kvinnor kommer med all sannolikhet få inseminera i Sverige. Detta betyder att dessa slipper åka till Danmark för att göra det och jag anser detta vara väldigt bra då det i förlängningen kommer uppstå färre problem rent lagmässigt.

insemination.se

Rösterna höjs om att detta inte är för barnets bästa utan den vuxnes.
Jag ser vad dessa människor menar men samtidigt är det så, att jag tro få barn är så efterlängtade som dessa. Jag vet själv vilken situation vi har suttit i och även om min övertygelse är stor att de flesta föräldrar älskar sina barn mest i hela världen, så tror jag ändå det är en skillnad när man har blivit tvingad att kämpa för det. Jag vet inte men kan gissa att det är så.
Problemet som kritikerna ser det, är att de från första början inte finns en fadersfigur för barnet. Det stämmer visserligen men samtidigt är det så att alla barn inte kan dras över samma kam. Det finns adopterade barn som söker sina rötter i hela sitt vuxna liv men sedan finns det även de som tänker tvärtom. För dem är det oviktigt.

För mig är övertygelsen stor att dessa barn kommer få det exakt lika bra utan en pappa. Det kan dessutom vara så att det löser sig efter hand. Om jag själv hade suttit i sitsen med att vara singel, närma mig fyrtio och känna att jag ville ha barn så hade jag gjort på samma sätt.
Det finns inget bättre än barn och jag skulle inte vilja missunna någon den känsla det innebär när två ögon tittar på en och man vet att man hade sålt sin själ för dem.

För många är "egentiden" viktig. De skaffar barn men vill sedan ha egentid. Jag sa upp min i samma sekund som vi blev föräldrar för det finns inget viktigare än dem. Dessa ensamstående mammor kanske hade gjort ett annat val om de kunnat men när de inte har något ser jag det som ett bra alternativ. Livet är för kort för att ångra sig.

http://www.svt.se/nyheter/inrikes/mina-barn-har-en-storre-familj-an-de-flesta

Att inte kasta sten i gla(s)hus..

Hantverkaren Löfven anställde var inte ansluten till facket. Fruktansvärt!

aftonbladet.se

Helt ärligt, jag kunde inte bry mig mindre. I min värld finns det betydligt bättre saker för media att lägga sin energi på, även om det är rätt intressant att det blivit lite nyheter om detta. Han är visserligen statsminister men å andra sidan är Romson hans ersättare och henne jagade media knappt alls när hon tydligt visade att det här med miljön är viktigt för alla andra, men inte henne.
Jag tänker på hennes båt.

Facket hade för mig varit något bra om de var opartiska. Om de inte var sålda till ett visst parti. Om de inte gjorde skillnad på människor utefter vilket parti de röstar på.
Facket är för mig något bra för den som inte kan föra sin egen talan och där faller min anledning till att vara med. Jag ser inte meningen med det och kan inte för mitt liv se varför någon väljer att ansluta sig. Speciellt inte till ett fack knutet till LO och socialdemokraterna.

Löfven bör självklart, i den position han har, följa den linje han själv anser vara den rätta.
Att han inte gör det förvånar mig dock inte.

Det som oroar mig mest med denna nyhet är den katastrof det kan utsätta den lille egenföretagaren för. Facket lär lägga ner väldigt mycket tid och energi för att förpesta hans vardag fullständigt framöver. För tänk! Han är inte ansluten till facket!
Det måste ju betyda att hans eventuella anställda lever under slavliknande förhållanden och inte kan överleva på sin lön.

Fackets roll har för länge sedan spelat ut sin roll.

http://www.svt.se/nyheter/inrikes/lofven-jag-borde-naturligtvis-ha-stallt-fragan

Ok, alla extremister ska få hjälp? Eller bara vissa?

Mangs eller Breivik? Eller bara om du varit i Syrien och krigat FÖR IS?
Frågorna som kan ställas är många.

Det känns många gånger absurt att vårt land fungerar på detta sätt. Hur i hela världen kan detta ens komma upp på tapeten? Stockholms stad har nyligen beslutat att återvändare ska få hur mycket stöd som helst. De måste både bo och ha ett arbete. Den ene artikeln visar dock att det inte gäller alla för killen som är med i den har varit i Syrien och krigat MOT IS. Han blir dock inte ens kontaktad.
Det gäller alltså att skjuta på "rätt" personer för att få all hjälp i världen.

aftonbladet.se

Extremism finns på många håll. Breivik var en.
Han är med andra ord välkommen till Stockholm där han kommer få både bostad och arbete?
Jag har väldigt svårt att se det och tror inte att det har varit deras tanke heller.
Jag gissar istället på att deras tanke har varit att de ska hjälpa de stackars, många gånger yngre män, som åkt till Syrien för att mörda, tortera och våldta medborgare, för att sedan komma hem.
Breivik sköt ju "bara" ihjäl människor. Han våldtog och torterade inga i den mening som IS gör.
Det måste vara skillnaden. Eller?

Det som, i mina ögon, borde möta dessa män är istället polis som omedelbart fängslat dem och ställt dem inför rätta. Vi jagar fortfarande krigsbrottslingarna från Balkan. Eller de kanske med ska få boende och arbete i Stockholm?

Märkligt i det hela är även det att vårt land har en stor bostadsbrist. Denna finns sedan tidigare och efter det öppnades allas våra hjärtan och sedan blev bostadsbristen betydligt högre. Vilka är det som ska få backa från lägenheter så att dessa människor ska få boende?
Kanske äldre, arga, vita män eller ungdomarna?
Några måste det vara för tanken kan inte vara att de ska bo tillsammans.

Utöver det kan man ju undra om den rödgrönrosa röran i Stockholm är rasister för rasism är när man pekar ut en viss grupp människor i samhället. Här pekas de som krigat MED IS ut. Men tänk på alla
de som våldtar och mördar i Sverige? Ska inte de få boende och arbete?
Uppenbarligen verkar det vara som så att man måste ha begått brotten utomlands men det blir också knepigt. Åsa Romson har för Miljöpartiets räkning tagit upp att de som våldtar och utnyttjar människor sexuellt i andra länder, ska kunna dömas i Sverige.
Men vänta lite då.. vilka länder ska den lagen gälla för?
Det är alltså inte ok att våldta eller utnyttja någon sexuellt i asiatiska länder, för det är precis det Romson vill åt, men samtidigt ska det vara ok i Syrien?

Så summan måste vara: Bo i Sverige och åk för att kriga MED IS i några av länderna de terroriserar så är du välkommen hem till ett smörgåsbord. Gör likadant någon annanstans i världen så kommer du dömas till fängelse när du återvänder.
Jag må vara blond och allmänt korkad men jag kan helt omöjligt få ihop detta tänket.

http://www.svt.se/nyheter/regionalt/stockholm/daniel-stred-mot-is-fick-inget-stod
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/stockholm/starka-reaktioner-mot-stockholms-satsning-mot-extremister

En giftinjektion väntar.

Min tanke var "NEJ!".
Avrättning är inte ok, oavsett vem det är eller vilket brott de begått.

Jag är en väldigt blödig människa i mycket, även om jag på andra saker är väldigt hård. Bostonbombaren är dömd till döden för terrorbrott och jag blir bara ledsen för det.

svt.se

Tro mig, jag vill se ett väldigt långt fängelsestraff men ett straff är för mig också att man får vård. Vård att lära sig vad som anses viktigt i livet.

Killen är garanterat hjärntvättad sedan födseln. Självklart försvarar det inte hans handlingar, som gjorde att många människor dog, men vad i att hans liv här avslutas får dem att må bättre?
Jag kan omöjligt förstå det trots att jag avskyr det han gjorde. Några döda och massvis med skadade men varför ta ytterligare ett liv?

Jag har tidigare skrivit om hur för aktiv dödshjälp jag är men jag ser en stark skillnad i detta. Ett dödsstraff innebär att någons liv här ska avslutas, mot dennes medgivande. Aktiv dödshjälp innebär att en persons liv här avslutas, på dennes begäran. Lika för jag är det sistnämnda, lika emot är jag dödsstraffet. Jag anser det barbariskt och forntida. Det är ett sätt att tillbakagå till stenåldern.
Öga för öga..

Om jag skulle mist en nära anhörig på ett sådant här sätt, självklart hade jag varit arg, ledsen och upprörd. Tanken att lösningen skulle vara att ge förövaren en snabbstart till nästa liv är dock för mig skrämmande. Varför ska de få börja om, när de istället kan få sitta i fängelse här ett helt liv?


http://www.svt.se/nyheter/utrikes/bostonbombaren-doms