Året är runt 1998 och jag valde att bli moderat.
Jag tror inte att man ska ångra någonting för så fungerar inte livet, men jag har flera gånger funderat över hur det kunde blivit utan att blandas in i detta rävspel. Att något år senare bli aktiv inom kommunpolitiken blev speciellt.
En ny värld öppnade sig och till en början var allting rosenskimrande.
Första chocken kom på ett möte efter valet, när "Va heter det" började gråta över att platsen var så viktig.
Den räknades ju som en fast inkomst och det behövdes när man var ensam med barn.
Jag förstod inte. Inkomsten?
Fram tills dess hade jag inte förstått att pengar kunde spela en så stor roll, men så var det.
Listorna och platserna fördelades inte efter antalet röster eller kompetens, utan efter vem som var snabbast med att dra en snyfthistoria och duktigast på att snärja andra.
Jag har aldrig fungerat så, men där var inte mängden röster viktiga - utan att man gjorde som man blev tillsagd.
Jag kan upprepa det tusentals gånger.
Hade inte min mamma varit aktiv och varit med på mötena så hade jag slutat långt tidigare för vänner.. de är få i den politiska världen.
Av någon anledning dög jag till att dra röster, men det var också det.
Under årens lopp har jag fått veta min plats många gånger för "lilla jag", med en klapp på huvudet, ska inte tro att jag är någonting.
Antalet röster spelar INGEN roll när platserna skulle fördelas.
Sölvesborgs tidigare moderata riksdagskandidat såg till att jag inte fick ta några beslut utan skulle ha en mentor. Jag var inte ens betrodd med att skriva denna bloggen själv utan skulle kollas av någon "bättre" moderat. Förtroendet var dessutom så lågt för mig att han mailade detta från semestern.
"Emilie behöver hjälp!"
Allt för att inlägg som inte var politiskt korrekta eller föll inom ramen för vad de tyckte var rätt, skulle kunna publiceras. Jag var ju alltid jobbig.
Sa alltid emot och tyckte annorlunda.
Det är inte ok!
Trots all utbildning godkändes jag inte ens att skriva en motion själv, för min svenska ansågs vara för dålig. Nu är vi i tiden runt år 2010.
När listorna skulle sättas inför valet 2014 ställdes frågan om inte jag skulle stå överst, då jag alltid drog mycket röster. Samma tidigare riksdagsledamot berättade att jag INTE skulle vara med, för jag hade små barn. Att jag själv inte såg problem i det var jobbigt men när jag sedan vid valet 2014 fick fler röster än vederbörande så backande han. Det var nämligen kutym.
Jag avstod självmant för jag visste att jag skulle ha fler barn och ville då inte axla gruppledarplatsen.
Valet 2018 hade vi fått in ett nytt namn och jag blev varnad.
Inte bara av människor som arbetat med vederbörande på olika platser utan även via anonyma brev i min brevlåda. Breven finns kvar. Orden var tydliga: Akta dig!
Hon går över lik för att få sin vilja fram.
Jag kände inte henne men tycker att människor ska få en chans.
Hon berättade att hon skulle stötta mig, hur mycket hon beundrade min kämparglöd och alla idéer som jag sprutade ur mig. Det slutade med att mina idéer plötsligt var hennes.
Hon tog helt enkelt över dem med den förre riksdagsledamoten som beskyddare.
Hon var ju SÅÅÅÅ bra!
När listan skulle sättas till valet 2018 sattes kniven i ryggen.
Hon hade samlat ihop folk och satte sig själv överst på listan, trots lovorden om att hon skulle stötta mig. Därefter blev hon upprörd över att jag blev avvaktande mot henne.
Stött för att jag förde en egen kampanj och när jag sen fick fler röster ensam, än vad hela den moderata gruppen för övrigt fick tillsammans.. då gällde inte rösterna längre.
Förre riksdagsledamoten fick panik och tvingade in förbundsordföranden från Ronneby till mötena. Allt för att jag skulle bete mig. Det blev märkliga möten.
Hon, som idag är ledande i moderaterna, var den ledande om att vi skulle bilda Samstyret.
Hon skrev insändare med Louise Erixon och tyckte allt skulle bli fantastiskt!
Detta gällde tills jag vann och blev gruppledare.
Som ett tjurigt barn satte hon sig då på tvären och började motarbeta allting som gjordes.
ALLT.
Ingen stöttning utan tvärtom krokben för allt.
Av misstag råkade en mailkonversation mellan nuvarande borgmästare och henne skickas till mig, där det beskrevs hur de skulle gå bakom ryggen på gruppen om de inte fick som de ville.
Den skickade jag vidare till hela gruppen.
Då var JAG den onde, inte de som var de falska.
Då satte man sig på mötena och tittade ut genom fönstret och gick på möten med ledande socialdemokrater istället. Allt för att ställa till det.
Redan där handlade det om pengar.
Samma vecka som den fantastiska bilden lades ut hade vi bland annat haft uppe på ett möte hur vi skulle göra med medlemmen som luktade alkohol på vardagar. Till saken hör här också att jag var nykter på bilden och i princip alltid är det. Jag dricker sällan och när jag gör det befinner jag mig med familjen eller vänner som jag tycker om. Den andre moderaten togs direkt in i värmen, för människor som inte säger emot är värdefulla. Jag gick, för jag visste att de skulle se sin chans.
Det var sista spiken i kistlocket för efter att ha varit ett uteslutningsärende så många gånger, med hotet över mig om att jag skulle bort så visste jag.
En enhällig förbundsstyrelse och en enig grupp röstade om att jag skulle ut ur partiet.
Då hade jag redan gått ur.
Raka människor uppskattas inte.
Dålig humor är ett tillräckligt skäl men alkoholism, svartjobb eller diverse fulknep är det inte.
Så där är vi i maj 2019 och jag kände bara lättnad.
Så skönt att slippa detta falska spelet!
Och så tacksam jag är över människorna i Medborgerlig Samling!
Jag hade blivit varnad att nuvarande ledare var en narcissist med psykopatiska drag, som skulle gå över lik för att få som hon ville och idag tror jag att fler ser det.
Jag fick veta det via en kniv i ryggen, men nu ser hela Sölvesborgs kommun hur viktig personen ifråga är för sig själv. Makten är viktig och lönen.. den är nummer ett.
Pengarna styr fullständigt och det är så skrämmande att dessa personer är de som tar sig överst i hierakin.
Så är det jag som är bitter?
Jag vet att det utmålas så, men jag kan gå i döden för vad som är skrivet ovan.
Det var allt annat än en dans på rosor.
Jag är självklart inte felfri, men jag skulle aldrig någonsin trampa på någon annan för att ta mig fram själv. Jag fungerar helt enkelt inte så.
Kära invånare i Sölvesborg.
Jag hoppas ni har fått upp ögonen.
När posterna har fördelats i det nya styret kan ni med tydlighet se vad som var viktigast.
En röst på M i Sölvesborg är en röst på ett styre med Vänsterpartiet som stöd.
