Sekretess.
Något som i grunden ska vara bra, men som många gånger inte är det.
Alldeles för många kan gömma sig bakom just detta och artikeln nederst är ett sådant fall.
Malins son omhändertogs som bebis då det felaktigt hade antecknats att hon var intellektuellt funktionsnedsatt. Detta stämde inte och har tagits bort.
Hon har nu fått ett barn till men det anses hon vara en bra mamma till.
Hon arbetar även med barn hela dagarna, men nu har rätten hört av sig att de inte låter henne få tillbaka den äldre sonen då hon inte förstår varför den äldre sonen omhändertogs.
Här har vi en rättsstat som kraschar.
Kammarrätten går på majoriteten i socialnämndens linje.
Där sitter alltså politiker som inte behöver ha någon form av utbildning alls kring detta.
I dessa papper skrivs det att Malin inte ska få tillbaka den äldre sonen då hon inte har förstått varför det barnet omhändertogs.. hur ska hon kunna veta det, när inte någon i Sverige förstår det?
De skriver sedan att hon har haft för lite umgänge med sin son.
Sådant kan man lösa i andra fall, för ni minns väl de tre omhändertagna syskonen i Söderhamn?
De skrek att de inte ville till föräldrarna och att de ville stanna hos familjehemmet men tji fick de.
De flyttades till några andra, utan att få säga hej då eller någonting.
Barnets rätt spelar ingen roll när myndigheterna har bestämt sig.
Någon person har skrivit in att Malin har problem.
Den personens anteckningar ligger till grund för allt som sedan händer.
Anteckningen är borttagen då den var felaktig, men då backar inte socialtjänsten.
Samtliga där får nu söka om sina jobb men när media ställer frågor.. då blir det konstanta svaret alltid detsamma; "Med hänvisning till sekretessen så kan vi inte kommentera ett enskilt ärende".
Har vi hört den förut?
I mitt Sverige ska det vara tjänstemannaansvar.
Med det menas att de beslut som tas, ska man stå för.
Det i sin tur måste betyda att när en person som Malin säger att det är ok att ta bort sekretessen för hennes ärende, så ska tjänstemännen svara på de frågor som media ställer.
Detta görs inte och för mig är det hemskt.
Du blir som person rättslös.
Det som riskerar att hända i detta fallet, det är en socialtjänst som går till attack istället för backar när det blir fel. De kan alltså lika gärna omhänderta det andra barnet också, enbart för att bevisa att de har gjort rätt den första gången.
Att både socialnämnd och kammarrätt inte är överens hjälper inte för i detta sitter ett litet barn med sina föräldrar. De är skilda men borde få ha sin son lika mycket eller som de finner lämpligast.
Gör om och gör rätt.
