Allt fler ungdomar säger sig identifiera sig som djur.
Detta i sig borde vara tillräckligt för att detta barn, med sin familj, ska få stöd och stöttning.
Identifierar sig som ett djur?
Då behöver man hjälp.
Då behöver man hjälp.
Någonting annat stör ut för när det inte bara räckte att vilja byta kön så har vi här en grupp som inte kommer att sluta förrän de ska ha en egen identifikation som djur också.
En egen toalett någonstans?
Varför blir det då såhär?
Dels tror jag att psykvården är för dålig och dels har vi det nog helt enkelt för bra.
Människor som lever i områden där de kämpar för att överleva varje dag, de tänker inte såhär. Personer som lever i länder där det är oroligt, krig, religiösa fanatiker eller naturkatastrofer lägger inte fokus på sådana här saker. Det måste vara ett lyxproblem.
I grunden handlar allting om att få känna sig viktig.
Att känna sig sedd och hörd.
Jag citerar Hjalmar Söderberg:
"Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna någon slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill ta kontakt till vad pris som helst".
Om man då fattas kärlek, så vill man bli beundrad som djur.
Om det inte hjälper blir man hellre någon som andra är rädda för eller som andra föraktar.
Bekymret är att dessa individer blir fler och fler.
I detta måste man ställa sig frågan om detta då finns i hela världen.
Hur många människor som identifierar sig som djur finns det i Iran?
Etiopien?
Sudan?
Jemen?
Jemen?
Saudiarabien?
Jag skulle tro att de är väldigt få.
Ingen önskar krig eller hemskheter för någon men man måste ställa sig frågan varför dessa individer dyker upp nu, men inte har funnits tidigare.
Att leka djur är helt ok för det tror jag att de flesta har gjort, men att identifiera sig som ett?
Nej.
