En oerhört skapad press.

Sportlovet skapar stress för många. Speciellt ensamstående känner krav på sig att vara lediga trots att de kanske inte har råd eller kan gå från sitt arbete.

Jag lider med dessa människor men känner samtidigt att varje människa skapar sitt eget öde. Barnen kommer inte hata föräldrarna för att de arbetar när de har lov för det viktiga som jag ser det är vad som händer den tid föräldrarna är hemma med dem.

För många år sedan gick jag en utbildning när man bland annat skulle göra en "personlig utveckling". En av delarna var att man skulle ta fram tre riktigt lyckliga minnen från barndomen och fundera över dem. Ett av mina bästa minnen är alla eftermiddagar och kvällar som ägnades på en filt på en av nabbarna här i byn. Liggandes i gräset med något att tugga på, saft och lekarna vi gjorde.
Vi cyklade dit och hade allting med oss så för familjen var det en kostnad på max tjugo kronor. Med andra ord var det inget dyrt. Trots det är det ett av de bästa minnena.

hotellspecialsblogg.se

Ibland när jag ser vissa facebookuppdateringar undrar jag om det är barnen eller föräldrarna som ska bevisa sin lycka. Nu ska man utomlands igen, tredje gången i år och barnen är sååå lyckliga över att få ligga på stranden eller åka skidor när de tittar tillbaka på detta i vuxen ålder.. Eller inte. De kanske istället minns att de ständigt var på dagis eller fritids, att föräldrarna alltid jobbade och när de var hemma var de tvungna att stressa mellan de olika fritidsaktiviteterna.
För många verkar lycka vara semestrar, resor, nya kläder och att få göra allting hela tiden.
Jag tror det är föräldrarnas krav på livet och strävan efter "lycka" som skapar detta.
Det är absolut inte barnens.

Jag förstår att det är svårt både psykiskt, fysiskt och ekonomiskt att vara ensamstående men vad hade alternativet varit? Det kanske hade varit en familj som visserligen reste mycket men som aldrig mådde bra tillsammans. Vad hade barnen då kommit ihåg?

Jag har själv rest väldigt mycket, besökt stora delar av klotet och gjort allt jag velat. Det mesta skedde dock när jag blev vuxen men jag har aldrig känt att jag saknade någonting. Vi reste i och för sig till Spanien någon gång varje år men ju äldre jag blev desto mer protesterade jag då jag hellre bara var hemma. Det slutade med att mina föräldrar fick betala mig för att åka med då jag inte kunde stanna hemma själv i de tidiga tonåren. Idag inser jag hur feltänkt det var men jag ville hellre bara vara hemma för det var de flesta av mina vänner. Jag kände att jag missade allt fast att jag idag ser hur mycket jag istället fick. Glädjen jag minns var inga saker jag fick, inga kläder eller speciella resor utan tiden med familjen oavsett var det var någonstans.

Föräldrar ska veta att när läraren efter sommarlov, jullov eller andra lov frågar vad de har gjort, kan svaret mycket väl bli att hela familjen spelade det där roliga spelet ihop framför att de var på en skidresa. Lycka är att umgås med de man håller av!

Att inte kunna ta ledigt på sportlovet, jag förstår att det känns jobbigt men skippa istället träningen, gympan, fotbollen och spendera tiden ni är hemma med barnen. De kommer minnas att ni gjorde saker tillsammans men de kommer aldrig kunna urskilja en träning i havet av allt de gör idag. Släpp pressen på vad alla andra gör och umgås med de ni har kärast istället. Barnen sätter inte krav på att göra stora världsresor eller skidsemestrar, de vuxna gör det åt dem.
Jobbar du hela veckan så ägna istället varenda kväll åt dig och barnen för ni är värda att umgås med varandra istället.

http://www.svt.se/nyheter/inrikes/ensamstaende-foraldrar-kampar-vidare-under-sportlovet