Vad som är vi och vad som är korrekt, det skiljer sig från var i världen du råkar vara född.
Jag är tacksam över att ha blivit född just här.
I ett land där jag visserligen har mycket att klaga på, men även väldigt mycket att vara tacksam för. Ett land där jag inte behöver oroa mig för att mina flickor ska få gå i skolan eller sonen tvingas in i militären.
Ett land där mina rättigheter är lika viktiga som alla mäns.
Ett land där vi faktiskt tror på yttrandefriheten.
Iran.
Landet som med namnet Persien var relativt modernt.
Där kvinnor hade en viss frihet och där människor i stort kunde leva som de ville.
Fram till revolutionen på sjuttiotalet.
Efter det kraschade allting.
Efter det började uret vridas tillbaka och inget blev sedan sig likt.
Jag hyllar alla dem som vågar protestera.
Som vågar gå emot regimen och militären.
Det må vara vi som är konstiga med vår brist på tro och vår yttrandefrihet, men jag kommer gå i döden för vikten av att försvara den.
"God bless America".
Orden jag säger till eleverna och undrar om de någonsin har hört en svensk statsminister prisa Gud för Sverige. Vi hade skickat den statsministern till psyket för en kontroll.
Vi tackar inte Gud för någonting och anser inte att man ska göra så.
I USA, som anses vara så framme och moderna, så hade det blivit ett ramaskri om presidenten INTE tackade Gud eller välsignade landet.
Absurt.
Jag har sedan tonåren ansett mig vara hindu och firar deras årstider.
Jag skulle dock aldrig tvinga någon annan att tycka som jag eller trycka ner någon annan som inte delar min åsikt.
Iran är tvärtom ett land där man inte vill att någon ska tänka annorlunda.
Ingen ska tänka själv, och allt sker i religionens tecken.
Extremister finns överallt men detta är som om Livets ord hade tagit över Sverige.
Extremister finns överallt men detta är som om Livets ord hade tagit över Sverige.
Det blir absurt!
Irans befolkning; Ge aldrig upp!
Irans befolkning; Ge aldrig upp!
Stå på er!
Annars kommer Ayatollahan stå på er.
