Idag öppnar hela Sverige sina hjärtan!
Från och med idag tvingas alla kommuner att dela lika på de människor som söker sig till Sverige.
Till skillnad från vad mitt parti tror anser jag att detta är bra. Anledningen till det är att min övertygelse säger att detta är det enda sättet för alla att få upp ögonen. Visserligen har de flesta vaknat nu, även om de likt små barn vägrar erkänna varifrån idéerna kommer, men ren praktisk upplevelse är förmodligen det bästa.
Det ska bli intressant att se vilka förändringar detta gör i svensk politik. Jag är säker på att det kommer en förändring i och med detta. Finkommunerna runt storstäderna kommer nämligen även de få ta sin beskärda del och se vad det gör med en kommunekonomi.
De första två åren betalar staten men sedan är tanken att alla dessa människor ska vara självförsörjande och är de inte det så är det kommuninvånarna som ska betala det. Hur menar jag då?
Jo, det tar ungefär två år för någon att få sitt besked idag. När de har fått beskedet ska de besluta sig för vart de vill bo och vad de ska göra. De ska därefter lära sig svenska, validera en eventuell utbildning och skaffa ett arbete. Utsikterna för att lyckas med detta på två år är tämligen små.
Det som händer när staten då inte längre betalar för dem och de väljer att stanna i kommunen är att de har rätt till samma system som alla andra har: De får gå till socialen.
Därifrån kommer de bli försörjda tills de har skaffat sig ett arbete.
De där två första åren går väldigt snabbt och det kommer många kommuner bli väldigt medvetna om snart. I min hemkommun rör det sig om cirka 70 personer som har stannat med uppehållstillstånd om jag minns rätt. Riksnormen för en ensamstående person är strax under 3500 kronor. Utöver detta kommer bidrag såsom bostadsbidrag. Om vi säger att det är 5000 kronor för varje enskild person i månaden så blir det 60 000 kronor för varje person på ett år. För tio personer blir det 600 000 kronor. För 100 personer blir det 6 000 000 kronor. Det är inte så svårt att räkna vidare på detta.
Detta är kostnader som kommer utöver de som redan finns och inget som någon kommun har räknat med från början.
För vissa kostnader får kommunen, om den ansöker om det retroaktivt, pengar men det innebär att någon ska göra detta. Någon ska skicka ansökan och det är ett arbete som ska göras under befintlig tjänst såvida ingen extra person tillsätts.
Min uppfattning är att när hela Sverige får känna av detta, kommer det at dyka upp fler åtstramningar för det som väntar är skattehöjningar för dem som arbetar och jag är inte så säker på att något parti är så glada för att gå ut med det i en valrörelse.
http://www.svt.se/nyheter/inrikes/nu-maste-alla-kommuner-ta-emot-flyktingar
http://www.socialstyrelsen.se/ekonomisktbistand/riksnormen
Från och med idag tvingas alla kommuner att dela lika på de människor som söker sig till Sverige.
Till skillnad från vad mitt parti tror anser jag att detta är bra. Anledningen till det är att min övertygelse säger att detta är det enda sättet för alla att få upp ögonen. Visserligen har de flesta vaknat nu, även om de likt små barn vägrar erkänna varifrån idéerna kommer, men ren praktisk upplevelse är förmodligen det bästa.
Det ska bli intressant att se vilka förändringar detta gör i svensk politik. Jag är säker på att det kommer en förändring i och med detta. Finkommunerna runt storstäderna kommer nämligen även de få ta sin beskärda del och se vad det gör med en kommunekonomi.
 |
| svt.se |
De första två åren betalar staten men sedan är tanken att alla dessa människor ska vara självförsörjande och är de inte det så är det kommuninvånarna som ska betala det. Hur menar jag då?
Jo, det tar ungefär två år för någon att få sitt besked idag. När de har fått beskedet ska de besluta sig för vart de vill bo och vad de ska göra. De ska därefter lära sig svenska, validera en eventuell utbildning och skaffa ett arbete. Utsikterna för att lyckas med detta på två år är tämligen små.
Det som händer när staten då inte längre betalar för dem och de väljer att stanna i kommunen är att de har rätt till samma system som alla andra har: De får gå till socialen.
Därifrån kommer de bli försörjda tills de har skaffat sig ett arbete.
De där två första åren går väldigt snabbt och det kommer många kommuner bli väldigt medvetna om snart. I min hemkommun rör det sig om cirka 70 personer som har stannat med uppehållstillstånd om jag minns rätt. Riksnormen för en ensamstående person är strax under 3500 kronor. Utöver detta kommer bidrag såsom bostadsbidrag. Om vi säger att det är 5000 kronor för varje enskild person i månaden så blir det 60 000 kronor för varje person på ett år. För tio personer blir det 600 000 kronor. För 100 personer blir det 6 000 000 kronor. Det är inte så svårt att räkna vidare på detta.
Detta är kostnader som kommer utöver de som redan finns och inget som någon kommun har räknat med från början.
För vissa kostnader får kommunen, om den ansöker om det retroaktivt, pengar men det innebär att någon ska göra detta. Någon ska skicka ansökan och det är ett arbete som ska göras under befintlig tjänst såvida ingen extra person tillsätts.
Min uppfattning är att när hela Sverige får känna av detta, kommer det at dyka upp fler åtstramningar för det som väntar är skattehöjningar för dem som arbetar och jag är inte så säker på att något parti är så glada för att gå ut med det i en valrörelse.
http://www.svt.se/nyheter/inrikes/nu-maste-alla-kommuner-ta-emot-flyktingar
http://www.socialstyrelsen.se/ekonomisktbistand/riksnormen
