Femte gången gillt.

Kommunist eller miljöpartist. Satanist eller ateist. Alla växer upp till slut så du får bli precis vad du vill!

Jag vet, jag skrev att det räckte för ett år sedan men uppenbarligen blev det inte så. I sommar kommer barn nummer fem till världen om allt går som det ska och vi är lika glada denna gång som de andra.
Gissningsvis har de närmst runt mig misstänkt det för även om min klädstil i vanliga fall inte är den bästa blir den desto värre när jag försöker dölja hur jag ser ut.
Några få fick veta det innan och tyvärr är det uppenbarligen inte så lätt att behålla hemligheter så jag ber om ursäkt till er som jag har fått ljuga för då ni fått information som inte var menat till er i det stadiet.

Sedan min tidiga barndom har jag önskat mig en stor familj oavsett hur. Barn är det absolut mest fantastiska som finns och glädjen som finns i att ha dem är ofattbar för den som inte har några. All mening med livet omförhandlades den dag som man kunde kalla sig för förälder.

Anledningen till att det har dröjt är att svaret från fostervattenprovet har tagit väldigt god tid på sig. Så pass god tid att om det inte hade visat sig vara bra hade det ändå varit för sent att göra någonting. Detta gör dock att vi vet att allting är bra och att det kommer bli en lillasyster till vilket vi är tacksamma för då allting redan är anpassat åt flickorna och då pojken blir bortskämd och får välja vad han vill ha i allt. Det har inte gått naturligt denna gång heller utan hon har väntat på kliniken i Malmö tills vi bestämde oss och efter några gånger gick det. Denna lilltjej kunde alltså varit äldst, de kunde varit fyrlingar eller födda i en annan ordning för de är alla "tillverkade" vid samma tillfälle.

Det mesta intressanta med att få barn är att det finns en inbyggd samhällsnorm över vad som är ok. Vid första barnet säger alla grattis, vad roligt! Det blir väl syskon med?
Vid det andra barnet säger alla med grattis, kul! Syskon är bra.
Vid barn nummer tre säger människor fortfarande grattis men tillägger att, nu räcker det väl!?
Vid barn nummer fyra var det mer kommentarer av att det måste vara jobbigt.
Jag kan gissa vad reaktionerna blir denna gång men det spelar ingen roll.

Jag ser program som Familjen Annorlunda och tycker det är mysigt. Det som de flesta antar är jobbigt är inte det i våra ögon och även om det finns mycket jobb mellan varven så väger det aldrig upp till hur fantastiskt det är att vakna och se alla dessa fina små människor som ligger bredvid.
Till skillnad från de flesta andra anser nämligen inte vi att det är viktigt att de ska sova ensamma på sina rum. De har sina rum med sina sängar men vi köpte en 270-säng så att alla skulle få plats istället då de kommer trippande efterhand. Tids nog vill de inte sova jämte oss längre.
Samhällsnormen säger att det är två, max tre barn man ska ha. Allt annat är konstigt och den enda fråga som ställs är egentligen om det inte är jobbigt. De är ju fyra stycken! Är alla era? Ni får säkert aldrig sova. Vi var ute och åt för ett tag sedan och då var det två damer som stannade och frågade precis dessa frågor. Skillnaden var att de efteråt sa att det måste vara helt underbart att ha en så stor familj och det visade sig att den ene av dem hade fyra barn själv.
Nu kommer vi snart ha fem.

Den stora skillnaden nu är ingen alls. Vi har redan bilar som klarar att köra hela familjen. Huset är överdimensionerat och alla har varsitt sovrum. Ingen av oss har några större krav på livet och är glada över att få vara hemma så mycket som möjligt. Vi kan leka Björnen sover och spela brännboll utan att ringa in några andra och det ska bli så roligt att få se dem alla växa upp.

Det är kanske lätt att tro att allt är på topp då jag har valt att bli med barn så tätt men nej. Jag spyr varje morgon och har inga förhoppningar om att sluta med det innan sommaren då det inte varit så tidigare. Det löses genom att jag går upp lite tidigare. Kroppen är egentligen slut och jag får äta tabletter för att få upp värdena som inte är så bra. Min kondition är i botten och fötterna är runda av vatten redan. Men, vad gör det om hundra år?
Det är tillfälligt och går över så det finns ingen anledning att gnälla. Jag har ju dessutom, för fjärde vintern i rad, sluppit frysa! Vi är glada och lyckliga med detta lilla liv också för varje liten individ som kommer är en egen liten personlighet som ska få stråla.
Oavsett vad hon kommer bli som äldre, kommer hon älskas lika mycket som de övriga syskonen.

Många gnäller över att det är jobbigt med barn, det kostar pengar och ställer till det med arbete, kommande pension och livet ställs till ända. Vi ser det som ett val. Vi diskuterar redan hur vi ska göra inför framtiden. Cyklar, mopeder, bilar. Det kommer inte bli billigt men med tanke på att barnen tillsammans har kostat oss betydligt mer än en årslön så kan det kvitta. De ska ha det de behöver när den dagen kommer och inget ska tas ifrån dem för att de är många.
Vi ser det istället som att de kommer få en glädjefull och rolig barndom med syskon som kan vara vänner för livet om de vill. Valet är deras men vårt arbete är nu att få dem till att bli sammansvetsade samtidigt som de ska vara sina egna individer.