Under alla år så har vi fått höra att kvinnor ska vara självständiga! Kvinnor kan!
Kvinnor ska arbeta!
Frågar ni mig så är det upp till var och en, bara man inte lever på samhället. Hur en familj väljer att göra är upp till dem.
Tydligen finns det nu något som kallas för ”Soft girls”, mjuka tjejer. De vill inte arbeta och lever inte på samhället, utan den man de valt att leva med. Han ger henne lön och hon sköter hemmet.
Detta gör människor rädda och man skräms upp över hur framtiden ska se ut!
För mig är detta individers val.
Kan man leva så, så gör det!
Jag hade klättrat på väggarna av att bara vara hemma, men tiden är tight när vardagen drar igång igen.
Det är ingen dans på rosor att jobba, sköta hemmet och sköta alla barnens aktiviteter och läxor.
Det ska köras, passas och fixas.
Fem barn skapar inte mycket utrymme till egen tid och den tanken sades i princip upp när de kom.
Jag har alltid fullt upp men trivs med att ha det så.
Jag jobbar, pluggar, spelar och fixar med barnen.
Det är utöver allt som måste göras som att handla, tvätta och städa allting som finns. Efter alla gånger jag har legat på sjukhus och trott att jag inte skulle få komma hem igen så är de där vanliga sakerna rätt så bra.
Det normala är bra!
Kan den tiden man har då läggas så att alla är nöjda?
Absolut.
Om det då finns personer där ute som gör en prioritering av att vara hemma, så var det!
Livet är kort.
Kan ni leva på en lön så gör det.
Jag har inga bekymmer alls med att människor väljer hur de vill att livet ska fungera och tycker att det, återigen, är skrämmande att en vänstervriden prioritering i samhället måste gälla alla.
Väljer dessa kvinnor att vara hemma så har de VALT det. För mig är det varje persons eget val och något jag respekterar.
