En vild diskussion har tagit sig upp kring surströmmingens vara eller inte vara.
Butiker har slutat att sälja den för att värna om sillen i de svenska vattnen, samtidigt som andra har fisken för att låta hela världen skratta.
Jag har ätit surströmming.
Inte mycket men tillräckligt och efter att ha känt lukten då och då sedan jag var liten, så är det ingen lukt som känns trevlig men smaken är bättre än lukten. Det är inte en maträtt jag skulle köpa hem eller äta bara för att. Ska man då värna detta?
Inte mycket men tillräckligt och efter att ha känt lukten då och då sedan jag var liten, så är det ingen lukt som känns trevlig men smaken är bättre än lukten. Det är inte en maträtt jag skulle köpa hem eller äta bara för att. Ska man då värna detta?
De som nu är arga för att människor lägger ut videos på sig själv när de ska äta surströmming.. de har inte förstått att detta ger fisken en status som många andra maträtter inte har.
Jag är en av dem som skrattar.
Jag tycker att det är riktigt kul när människor, främst från andra länder, berättar att de ska testa den kända svenska fisken som luktar.
Sen klöks de.
Andra maträtter har inte denna status.
Har ni sett en film med blodpudding eller palt?
Det är också rätter som har tappat i popularitet men inte fått den status som många kanske hade önskat.
Politiskt är det liv för att det inte finns någon sill.
Sill kallas också för strömming i vissa delar av landet, men för mig skulle det alltså ha hetat "sursill".
Fermenterad fisk.
Egentligen inget konstigt utan något man har gjort under långa tider för att fisken ska hålla sig längre. Man anser nu att det är politikernas fel att det finns för lite fisk att fånga.
Vissa politikers.
Andra politiker kräver avgångar.
För mig är detta inte bara Sveriges problem.
Fisken ägs inte av oss utan av sig själv rent krasst, men alla länder runtomkring.
Problemet är inte bara vårt och man måste samarbeta.
För mig spelar det ingen roll om det inte längre skulle ha funnits någon surströmming, bara klippen finns kvar på nätet att skratta åt.
