Den tyska kvinnan dömdes i dagarna till ungdomsvård i två år, trots att hon är 99 år gammal. Hon beräknas bli den sista som döms för ett brott begånget under andra världskriget. Alla andra har nämligen dött eller dör snart.
Kvinnan var som artonåring sekreterare i ett av koncentrationslägren. Hon har varit en del i länken mellan allting, men jag anser att det är fel att hon döms. Hon har själv berättat att hon ångrar att hon var där, men någonstans måste man se den tid som var.
Allt som hände var fruktansvärt.
Det man måste fråga sig i sakfrågan här, är om det hade varit någon skillnad om hon inte var med. Om hon togs bort. Skulle det ändå ha mördats människor?
Det enkla svaret är ja.
Hon var ett bihang.
Är man arton år och ny på jobbet där man ser hur människor mördas så tror jag att man blir rädd. Man vet att det är fattigt och att det är svåra tider. Vad skulle hon göra?
Säga ifrån?
Då hade hon troligtvis dött.
Slutat?
Var skulle hon som tysk kvinna ha accepterats i världen?
Jag menar inte att hon är oskyldig för alla har ett ansvar att agera, men att döma henne för medhjälp till mord känns fel.
Inslaget berättar att man kan se vindar som inte tycker att det är någon mening att tjata om allt detta, men jag anser att det är fel.
Jag uppfattar verkligheten helt fel.
Jag tycker att man ska lära alla vad som händer om man är tyst och inte står på sig. Berätta för hela världen om vikten av att våga ifrågasätta.
Det som hände med bland annat judar och romer under andra världskriget var fruktansvärt och den dag människor slutar att minnas så är risken stor för att historien upprepar sig.
Att döma denna 99-åringen gav ingenting.
Ibland går principen till överdrift men jag önskar att alla ständigt pratar historia. Vi kan inte lära oss av misstag om vi inte känner till misstagen.
