Att skaffa husdjur är upp till var och en.
Att ta hand om dem ska då självfallet också vara ett måste.
Husdjurens funktion har funnits länge men förändrats med tiden då katter och hundar inte alls ses som nyttodjur längre. Hästar används främst inte som arbetsdjur.
Många av dessa är familjemedlemmar som behandlas därefter.
Bra för både djuren och ägarna.
Om det fungerar.
Exemplen på människor som har djur och inte klarar av dem är tyvärr många.
Djur som lever i misär och inte har det bra alls.
Jag gör stor skillnad på människor och djur, men anser att alla ska behandlas utifrån det bästa sätt som går och är möjligt. Ingen vill sitta inlåst i en bur med sin egen avföring.
Har man 125 hundar på en liten yta så behöver man inte vara så smart för att räkna ut att det inte fungerar för någon. Det blir fruktansvärt för alla.
Nederst finns två artiklar.
En om ett par som hade 125 hundar, där nästan hälften fick avlivas direkt.
Den andra om ett par som lämnade sina husdjur, både en hund och katter, ensamma i sin lägenhet när de åkte till Sweden Rock. Djuren skulle alltså klara sig helt själv under flera dagar, vilket resulterade i ett hem med avföring och urin överallt.
Hur tänker man ens då?
Min önskan är att sekretessen luckras upp när sådana här saker sker.
Inte bara på ett håll, utan på båda.
När Länsstyrelsen tar beslut om djur, så bör socialtjänsten kontaktas och tvärtom.
Kan man inte ta hand om sina barn så kan man med största sannolikhet inte heller ta hand om sina djur. Vice versa, så kan man inte ta hand om sina djur så behandlar man troligtvis barnen på ett liknande sätt. Förstår man inte att ett djur behöver mat och vatten samt rörelse varje dag så är någonting grundläggande väldigt fel.
En sekretess som tar hänsyn till offer och inte förövare.
En lag som dömer dessa människor hårt.
Bestämmer du dig för att skaffa barn eller djur, så ska du också hållas ansvarig för hur de mår och hur de lever fram tills den dag någon annan köper husdjuren eller barnen flyttar hemifrån.
