Tänk vilken skillnad det kan vara på olika instanser.
I skolans värld kräver de att eleverna ska få vara delaktiga i undervisningen och vad de ska göra under lektionerna. Detta trots att de som undervisar dem har flera års högskola och kan sitt arbete.
Eleverna ska ändå få vara delaktiga i att bestämma.
I Sverige har vi familjehem, där barn kan placeras om de inte har det bra hemma.
NU tycker regeringen att dessa barn ska få rätt att uttrycka sig genom en egen avokat.
NU.
Barn i skolan har alltså större rättighet att tycka någonting om hur undervisningen fungerar, än vad barn som är boende i ett familjehem har.
Så många gånger jag har gått igenom detta och försökt få till en förändring, för det där med barnets rätt.. det är rent ut sagt bullshit.
Ingen bryr sig om vad barnen tycker.
När det blir en rättegång så sitter människor, som ofta inte ens träffat barnet, och säger vad barnet vill och tycker. En absurd situation för alla som har varit i den.
Det har inte ansetts relevant att kolla vad barnet vill.
Andra berättar skräckhistorier där barnet satts i en annan lokal, med människor barnet inte känner, för att sedan få en massa frågor kring hur det tänker.
Det är inte lätt för ett barn att ta beslut, men är familjehemmet bra så knyter barnet ann till dem och ska då också självklart få stanna där.
De barn som mår sämst, det är dem som flyttas runt.
Som aldrig får känna en riktig anknytning.
Detta betyder inte att familjehem är perfekta.
Det kan faktiskt vara tvärtom, men de kontrolleras sällan och även om de blir anmälda så finns det inget nationellt register som kan göra att man kommer åt de hemmen.
De forsätter helt enkelt med det de gjorde innan och jag anser att det är så fruktansvärt fel.
Alla barn ska lyssnas på i privata sammanhang.
Självklart kan de få tycka alltid, men på samma sätt som att du inte ska styra upp inom vården så ska inte heller barnen styra upp skolan. För det finns det en utbildning och den har inte barn.
Skolan tycker dock alla någonting om.
Att alla placerade barn ska få en egen advokat är helt ok, men i grunden hade det hjälpt med ett ombud som faktiskt lärde känna barnet och sedan gick efter barnets känslor.
