Hur är en bra lärare?
Enligt en massa googlingar och läsande så får jag fram att de flesta beskriver följande ord för vad som är en bra lärare: Engagerad, humoristisk, rättvis, ha den pedagogiska förmågan och läraren ska brinna för sitt yrke. Ingen hjärnfysik utan mest logik enligt mig.
Är då detta svårt?
Nej.
Tycker man att det är svårt så bör man inte arbeta som lärare.
Där kommer vi till problemet.
Om en lärare inte är bra.
Vad händer då?
Med facit i hand, så ingenting.
En dålig lärare kan vara kvar för evigt för hela systemet är mer byggt för att skydda den individen än att se till att läraren inte blir utsatt eller blir uppsagd.
Det krävs att läraren ska antasta eller misshandla någon fysiskt utan anledning.
Lärare som förstör flera år för elever genom okunskap eller dåligt beteende, de kan dock vara kvar för evigt.
Exempel?
Det finns många.
Jag hade själv en lärare på högskolan som sov på lektionerna.
När vi sa till fick vi veta att han hade narkolepsi och att de hade satt honom på den lilla delen av utbildningen för att göra så lite skada som möjligt.
Lärare som inte hälsar.
Lärare som har alkoholproblem men som får vara kvar ändå trots att alla märker det.
Som släpper dörrar i ansiktet på dem som kommer efter.
Som inte får ögonkontakt med varken elever, annan personal eller föräldrar.
Lärare som sitter och pysslar och gör annat när de borde vara engagerade i det de för tillfället ska göra.
Lärare som är väldigt tillåtande.
De som då inte tycker att det är hela världen att reglerna bryts, för det är lättare att tillåta än att säga ifrån och ta den konflikten.
Att vara lärare är som att vara förälder.
Du kan helt enkelt inte ge upp.
Det är bättre att börja som en yrkesmilitär för att sedan släppa efter hand.
Det är bättre att börja som en yrkesmilitär för att sedan släppa efter hand.
Har du då gjort ett bra jobb, så blir det lättare med tiden istället för tvärtom.
Hur jag är som lärare kan jag inte säga, men jag tror att jag ändå är ok.
Jag är helt säker på att disciplinen finns och kunskapen har jag.
Kan jag inte så letar jag upp rätt information.
Enligt artikeln nederst så måste systemet ändras och de menar att det som krävs är att lärarens ledarskap ska vara i fokus. Läraren ska vara auktoritativ. Den ska sätta tydliga gränser och hålla ordning, men vara inkännande, respektfull och bygga relationer.
Det gör man genom att faktiskt prata med sina elever.
Sitta i klassrummet och prata med dem efter helgen och hänga kvar med dem som vill på rasten. Minnas vad de berättar och fråga om det.
Speciellt och krävande, men inte omöjligt.
Inget konstigt ändå, utan sunt förnuft.
Problemet är då om det inte finns det som kallas sunt förnuft hos dem som arbetar som lärare.
Har de väl fått en anställning så blir du i princip inte av med dem.
Alla har haft dåliga lärare och som politiker kan man se gången för eleverna och backa. Det går alltså att se varifrån elever med dåliga resultat kommer ifrån.
Det kan vara grupper där barn kommer från vissa områden som spelar in, men inte i ett jämt intervall med samma lärare. Är det problem med grupper som alltid har samma lärare, så kan man inte säga att det alltid är den läraren som får de jobbiga grupperna.
I artikeln står det att skolan inte får bli socialtjänst eller polis utan ska fokusera på undervisningen, men jag anser att man måste vara en lightversion av detta. Du måste engagera dig i eleverna men rapportera vidare när det är något som kan röra socialtjänst eller polis.
Man måste dock se till att sekretessen blir lite upplöst.
Det är hopplöst att som lärare rapportera till olika instanser, sedan se att inget händer och därefter bara undra för man får ingen information alls.
Jag tror nummer ett är relationen med eleverna.
Jag minns vilka lärare som orkade fråga och undra saker.
Vilka som mindes.
En bra lärare kan vara livsavgörande, men det kan en dålig med.
