Det finns en serie som heter "13 reasons why" som handlar om en flicka som har tagit sitt liv. När serien börjar är hon alltså redan död. Hon har, innan hon tar livet av sig, spelat in kassettband där hon förklarar varför. Hon nämner varje person och vad just den personen gjorde mot henne, som blev ett steg till för att inte längre vilja leva.
Det var inte en enskild sak utan alla sakerna tillsammans som blev problemet.
Jag blir riktigt upprörd med alla artiklar som pekar på att gärningsmannen har blivit mer och mer isolerad med åldern. Det beskrivs att han har både autism och asperger och jag blir så fruktansvärt trött på den oförståelse som finns kring detta.
Han ensam bär självklart ansvaret för vad han har gjort, men de där tretton anledningarna.. de började redan på högstadiet om media skriver rätt.
Kompisarna berättar att han drog sig för sig själv.
Han blev en enstöring.
Jag förstår att man inte kan tvinga någon att umgås, men på samma sätt som att det mellan alla stadier i skolan finns en övergång där man ska berätta hur en elev fungerar och hur allting går.. så bör man även göra detta inför att gymnasietiden är slut.
Vad ska du göra sen?
Vad vill du arbeta med?
Har du de diagnoser han hade så har skolan varit hans skydd, oavsett om han har godkända betyg eller inte. Han har haft sin rutin och sin vardag.
Han har haft samma tider och följt en viss rytm.
När skolan tog slut försvann detta och när han då inte fick komma in i det militära, så har all form av vardag försvunnit. Han hade behövt ett hjälpjag och en meningsfull tid, som han inte har haft möjligheten att skapa själv.
Får man inte hjälp med hans diagnoser, så blir man potentiellt farlig.
Att han var påväg till detta - även om man inte visste exakt hur mycket det kunde bli - var inte någon hemlighet för någon som finns inom skolväsendet.
Dessa personer finns lite varstans och något har utlöst att han blev arg.
Dessa personer finns lite varstans och något har utlöst att han blev arg.
Fruktansvärt arg.
Om det var bidraget som försvann från socialtjänsten vet inte jag, men något utlöste den ilska han kände. Han har upplevt att samhället har varit emot honom men att andra får.
Det är självklart inte en ursäkt för att mörda människor, men förklaringen till hans handling finns inte i en sak utan garanterat i väldigt många.
Jag tror inte att någon föds ond.
Jag tror att varje litet vägval, varje liten del av livet blir en pusselbit på vägen till dit livet bär.
Där det till sist slutar.
Denna händelse är fruktansvärd för alla inblandade men anledningen är förmodligen tudelad.
Jag tror inte att någon människa föds ond.
Det är sakerna genom livet som gjorde detta.
