Barnombudsmannen säger att det är fel att barn blir inlåsta.
Det är ett svek och många av barnen faller in i brott igen.
Jag förstår den synen, men anser också att det finns en annan del.
Jag vill inte ha någon fri i samhället om denne kan innebära en fara för andra människor.
Om den som då är farlig precis har fyllt fjorton år eller är fyrtio spelar ingen roll.
Jag vill kunna känna mig trygg!
Om det nu inte fungerar att ha barnen inlåste så behöver man backa bandet.
Varför fungerar det inte?
Varför fungerar det inte?
Kom detta plötsligt?
Jag skulle vilja påstå att det inte gör det.
Redan på dagis vet personalen hur det kommer att gå med just det barnet och många gånger är det direkt kopplat till föräldrarna. Det är inte alltid en självklarhet men i majoriteten av fallen så är det så.
När du träffar föräldrarna så förstår du att någonting är fel.
Vad kan man göra då?
Jo, man kan bli så mycket hårdare.
Jo, man kan bli så mycket hårdare.
Placera barn men främst i familjehem.
Kontrollera dessa familjehem noga och se till att de vill adoptera barnen eller skriver på att det ska vara som en uppväxtplacering. Se till att dessa hem är beredda att göra det som behövs för att barnet ska må bra! Många har det som ett arbete och det blir inte bra för barnen.
De får inte en hemmakänsla och känner sig utanför.
Målet ska vara att inga barn någonsin gör hemska saker mot andra individer.
Ingen människa ska behöva leva med att det händer hemska saker..
Barn ska skyddas!
Om du då är halvkriminell redan som tonåring så ska du omhändertas.
Om du då är halvkriminell redan som tonåring så ska du omhändertas.
Vid en viss ålder så borde det inte längre gå att sätta någon i familjehem men då bör man införa militärläger som det var i uppfostringsprogrammen förr i teve.
Läger där de fick lära sig disciplin och vad som gällde.
Rätta sig innanför ramarna.
Bli bra medborgare.
Gullandet och tramset måste upphöra!