Ökning till journalistutbildnignen.

Bit aldrig den hand som föder dig.. nej, visst. Men ibland måste man nafsa lite. Media är de som hjälper den som är förtroendevald att få publicitet och att gå emot journalister kan bli ödesdigert. Det minsta lilla någon går emot så kan de bli uthängda i media. Den som väl blivit uthängd i media har ytterst svårt att bevisa sin oskuld i det som tas upp medan tidningen kan skriva en liten notis någon dag efter och berätta att de gjorde fel. Det är alltid så mycket snack om jämlikhet i vårt samhälle. Jämlikt?

"Du får rejäla kunskaper i källkritik och etiska frågor" skriver Göteborgs Universitet på sidan för de som vill utbilda sig till journalister. De fortsätter: "Medierna kallas ibland den tredje statsmakten. Journalistiken är en maktfaktor som kritiskt granskar samhällets makthavare. Men yrket har vidare ramar än så. En journalist måste kunna förklara och konkretisera dagsfrågor av betydelse. Allt ifrån partipolitik till konsumentfrågor. Allt från oenigheter om miljöhot till orsakerna bakom oroshärdar i avlägsna delar av världen."

allisonkilkenny.com

Jag håller med om att de är den tredje statsmakten och det är mycket möjligt att de kritiskt ska granska samhällets makthavare men jag upplever det inte alltid så. Visst kritiserar de, ibland och vissa, men verkligen inte alla och allt. Media kan förstöra någons liv inom loppet av några timmar för så länge det finns uttryck som "Ingen rök utan eld" kommer människor alltid att döma den som blivit föremål för publiciteten.
Min uppfattning är dessutom att den journalist som väljer att vrida sina artiklar, ofta får betydligt mer publicitet än vad de enligt mig förtjänar. Skulle du vara journalist och hamna i fängelse, då du tagit dig in i ett land du inte fick, behandlas du som en hjälte och allt du därefter gör räknas som fantastiskt.

Ofta när jag läser olika artiklar undrar jag vad journalistutbildningen egentligen gör. Visar dem vilken väg de ska "gå"?
Det händer mer ofta än sällan att jag reagerar över språket de använder. Självklart ska det anpassas efter vad de jobbar med men det finns inget "dom". Han gick inte hem till honom och all sär skrivning är fruktansvärt jobbigt att se. Lär de ut det på journalistskolan?
Jag är inte perfekt, verkligen inte, men den som utbildar sig till detta bör klara så självklara saker.

De ska vara källkritiska och granskande.. jaha. En av de enda jag vet som lyckas med det är Janne Josefsson och han hatas av övriga inom journalistkåren. Varför det då? Han gör ju det som de alla borde göra. Det senaste årtiondet är det i princip ingen journalist som dömts för något övertramp. Frågan som ställs då är: Finns det inga journalister som har gjort övertramp?
Jo, med all sannolikhet. Tyvärr är det så att de som sitter i journalisternas "domstol" också arbetar inom samma yrke och... just det.. man biter inte den hand som föder dig. Det känns förmodligen inte så bra att sätta dit någon i sin egen arbetsgrupp eller yrkeskategori.

Media styr ofta precis vad som ska diskuteras i samhället och journalisternas egna tankar skiner allt för ofta igenom. Ofta dyker det upp personliga värderingar i inslagen och det är inte ok. De kan plocka ut en mening ur ett sammanhang för att sedan påvisa att det är sanningen vilket visar att de är mer intresserade av att sälja sina lösnummer än att hålla sig till sanningen.
Att utbilda sig till journalist idag är att bli en domare, en människa som bestämmer vem som ska dömas och vem som ska klara sig. Konstigt att det är fler som söker dit?
Nej. Inte ett dugg. Jag hoppas bara att de som söker gör det för att de vill göra rätt och inte för att de ska bli ytterligare en i ledet av människor som är kritiska på så sätt att de många gånger sväljer mygg och silar elefanter. Jag vill ha nyheter framförda till mig utan värderingar för de vill jag sätta dit själv.

http://www.svt.se/kultur/allt-fler-journalister-okat-med-400-procent-pa-10-ar

Vanans makt.

Sallad. Jag älskar sallad och den innehåller i princip alltid samma ingredienser; sallat, roman, tomat, gurka, lök, fetaost, oliver och vindruvor. Någon gång kan det hända att det dyker i nektariner, persikor, kiwi eller rädisa beroende på vad som finns hemma. Därefter är fantasin slut. Kör jag och handlar kör jag helst till samma affär och går samma runda som alltid för jag vet att det är det bästa sättet för mig att minnas vad det är jag ska. Varför förändra sig?

När jag var färdig lärare var jag runt på var och varannan skola i de omgivande kommunerna vilket innebär att jag i princip har varit på varenda skola på en radie av fem mil. Jag såg aldrig det som något jobbigt utan upplevde det som nyttigt att vara överallt. Det tycker jag fortfarande. Vilket vikariat jag än har fått så har jag tagit det vilket gjort att jag ofta har jobbat med just de ämnen ingen annan vill ha; slöjd, idrott och musik.
När jag tog tjänsten som sylärare fick jag börja om hemma. Jag har alltid haft väldigt lätt för allt det praktiskt men det gällde att försöka minnas allt. Det tog två veckor hemma för att lära mig sy, virka och sticka igen samt att lära om vad alla stygn och tyger heter. Jag minns det fortfarande.
När jag började jobba som idrottslärare hörde jag ingenting på ett par veckor. Ljudvolymen inne i en idrotthall kan bli öronbedövande och var det till jag lärde mig hur jag skulle göra för att lösa det och till slut var det inga problem.

Efter många år på en skola som jag verkligen trivts på har jag nu börjat på min gamla högstadieskola.
Jag har tidigare haft musiktjänst men då främst jobbat med yngre barn. Med denna terminen började jag ny skola och fick nya arbetsuppgifter. Jag har utöver matte och naturkunskap, som är det jag har utbildning för, nu även musik på låg och mellanstadiet. Jag älskar musik, det finns ingen tvekan på det. Det har dock tagit fram tills nu att verkligen få alla miljoner idéer jag har i mitt huvud till att ta sig ner på ett papper för att sedan omvandlas till en lektion. Jag har aldrig haft ett jobb som krävt så mycket av mig själv på min fritid men det gör inget. Fingertopparna är stenhårda för jag övar minst två timmar om dagen, eller natten rättare sagt. Jag måste kunna alla låtar jag ska lära ut och jag har fruktansvärda krav på mig själv och det stör mig otroligt mycket när jag inte kan leva upp till dem.

micco.se

Vanans makt. Ja, det är den som gör att allt nytt känns jobbigt i början. Det är den som gör att människor lever ihop i årtionden fast de egentligen känner att det förmodligen kan vara bättre, det är den som gör att jag alltid beställer samma pizza de gånger jag ska äta det. Jag kan studera menyn i en halvtimme men kommer välja samma som vanligt. Vanan gör att du köper samma färg till huset som det redan har, att du alltid äter samma frukost på morgonen och att du blir superirriterad när Facebook ändrat på några funktioner som faktiskt alltid har fungerat. Det är vanan som gör att vi inte har ett helt papperslöst samhälle, de som inte vill lära sig ipads och datorer är många. En vana kan vara bra men.. för att lyckas måste man pröva vingarna ibland.
Jag trivs på "min" nya skola men jag saknar mina förra arbetskamrater.
De har det förmodligen lite för tyst och lugnt utan mig så jag får helt enkelt ta ett varv in där någon dag. Vanan gör dock att det alltid blir "en annan dag" och helt plötsligt har terminen gått.

"Du lovar dig själv att morgondagen ska bli annorlunda. Men morgondagen är oftast en upprepning av i dag."

James T McCay

 

Nya kvoteringsregler!?

Min uppfattning är att mannen och kvinnan är skapta olika. Vi har, oftast, inte samma kroppsbyggnad eller samma tänk inom vissa frågor. Jag får ofta höra om det jämnlika samhälle vi ska ha. Män och kvinnor ska vara lika inom alla aspekter. Jag tänker inte så och ser inte meningen med kvotering över huvud taget.
Jag är självklart för att det ska vara lika mellan könen och vet att det idag inte alltid är det men jag anser att det kommer förändras med tiden. Vissa saker tar tid för många människor att förstå. Inte minst med tanke på att jag kan få svar på mina insändare med att "beslut som har tagits ska stå fast för annars är det odemokratiskt". Det är skrämmande för med det tänket skulle det aldrig bli några förändringar. Hade det varit så hade kvinnan förmodligen fortfarande inte haft rösträtt.

EU har nu fått för sig att det ska bli en lag på att kvotera in fler kvinnor i bolagsstyrelser. Jag säger direkt absolut nej till det. Jag är emot all sorts kvotering. Oavsett om det är mellan könen, religion, ålder etc.


allbright.se

Polishögskolan kvoterar. De vill exempelvis ha en viss del män och en del kvinnor. Testen är dessutom olika, har varit, beroende på vilket kön du har. Katastrof. Det ska vara lika för alla. Jämlikhet ska inte bara gälla på det ena hållet. Hade någon tyckt att det var ok om män fick lättare potentiella intagningstest till att bli förskollärare? Jag skulle inte tro det.

Jag anser att det finns en anledning att flest kvinnor arbetar inom förskolan. Av samma anledning jobbar fler män med att laga bilar. Jag hade rent fysiskt inte klarat det arbetet. Vi är helt enkelt skapta på olika sätt. Alla följer inte mönstrena och det är bra men att tvinga fram det ser jag som fel. Det kan få ta sin tid bara det blir bra. Jag tror inte stämningen blir så bra om det kommer in en ny eller någon byts ut på grund av sitt kön. Mångfald berikar.

Jag har alltid haft betydligt lättare för att samarbeta med det motsatta könet. Anledningen är att de oftast är betydligt rakare i kommunikationen så om det beror på att jag är allmänt trög och inte förstår andra kvinnor eller jag helt enkelt är väldigt manlig vet jag inte. Jag avskyr när någon ska gå som katten runt het gröt eller prata om någon bakom ryggen. Det är bättre att vara rättfram och ärlig. Tycker jag något är bra så säger jag det och skulle jag inte tycka det är jag tyst såvida ingen vill veta min åsikt. Då kommer jag vara ärlig.

När jag gick i skolan blev man ofta tvingad att göra olika grupparbeten ihop och högskolan älskade dem. Man skulle sitta ihop, analysera, diskutera och skriva ihop något gemensamt. Jag avskydde det. Varför? Självklart ska man samarbeta men att samarbeta och skriva ihop någonting med någon som har det motsatta tänket är inte lätt. Jag kan samarbeta men då med de som tänker eller fungerar som mig och jag vill välja dem själv. Jag vill inte bli tvingad. Med detta menar jag att grupperna som redan finns i bolagsstyrelserna, kanske är de bästa!? Jag vet inte. Jag har dock väldigt svårt att se att ett tvång på att få in kvinnor till en viss procent måste innebära en förbättring. Hur ska vi då göra med olika kulturella inriktningar, ålder, religiösa åsikter?
Ska de också få en viss del av platserna?
Var ska man dra gränsen?
Nej, jag tycker inte om kvotering av något slag och skulle aldrig rösta för det.

http://rod.se/k%C3%B6nskvotering-i-bolag-kan-bli-lag

Nya Zeelands tur!

Nu är det ok att gifta sig som homosexuell även i Nya Zeeland, som fjortonde land. Detta ser jag som ett starkt tecken på att människors egna vilja är det viktigaste.
Ingen ska behöva bestämma över vad någon annan får eller inte så länge det inte skadar någon annan.
Det är det absoluta i självbestämmandet.

hbl.fin

Giftermål har aldrig varit viktigt för mig utan är mer en juridisk bra sak när man är en familj. Jag har aldrig förstått varför man ska ha ett stort bröllop och att ha en vit klänning när man levt många år ihop och har barn är för mig hyckleri. Tittar man på traditioner och det är viktigt bör man då leva efter att man ska ha varit jungfru fram tills den natten med för annars bör man inte ha en vit klänning. Jag tänker samma med att bruden ska föras fram till altaret av sin far för att sedan lämnas till sin blivande man. Jag undrar hur många som är medvetna om att det görs för att visa att kvinnan inte är jämställd mannen utan lämnas över från en som bestämmer till en annan. Modernt. Kunde vara intressant att höra vad alla som kallar sig för feminister tycker om detta.
Jag vet att jag är rätt ensam om dessa tankar i en tid då många verkar tycka att få en ring på fingret är det högsta man kan uppnå. Om de som delar ringar delar samma kön, stör mig inte. Kan vi ha kvar en massa helt meningslösa traditioner som människor gör utan att reflektera kan vi införa några nya.

Jag vet att det är väldigt många som inte är så förtjusta i detta med samkönade äktenskap men jag ser det som så att jag inte har med hur andra vill leva sitt liv att göra. För mig spelar det ingen roll om människor lever tillsammans eller isär så länge de är lyckliga. Man lever bara ett liv och då ska man göra det man själv mår bra av. (Så länge det inte skadar någon annan)
Så länge prästen inte blir tvingad att gå emot sin personliga tro i vigseln så har jag inget emot detta. Jag tycker inte att prästerna ska bli tvingade till detta utan det får vara upp till dem var och en.

 

"Vad som ligger i vår makt att göra ligger också i vår makt att inte göra."

Aristoteles

Man kan inte älska alla människor på jorden men man kan respektera dem och deras beslut.

http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=3304&grupp=6240&artikel=5619991

Tolv år.

Tiden går otroligt fort. För tolv år sedan kom jag upp ur källaren för jag hade sovmorgon (förmodligen i och med att jag fick gå ett extra år på gymnasiet..) när min dåvarande svärfar sa att jag skulle titta på teven. Vi stod förundrade båda två och tittade på den och såg live hur det andra planet flög in i byggnaden. Jag minns att han undrade om det var en ny film på gång eller vad som var på gång. Det tog dagar och veckor innan det verkligen sjönk in vad som hade hänt. Den händelsen var nog en av de första som verkligen visade att livet inte alltid är en dans på rosor och händelsen sitter fastetsad i minnet väldigt tydligt. Jag tror det är få som inte minns den.

Förundran blir då stor att mina elever inte har en aning om vad 9/11 är. Någon har föräldrar som berättat för dem om de två tornen i USA som blev träffade av flygplan. Det är väldigt svårt att förklara för dem att världen blev en annorlunda plats efter den händelsen. Julen tre år senare spolade en tsunami livet av hundratusentalsmänniskor i Asien men detta minns de inte heller och det känns märkligt då dessa händelser är stora för mig.

Jag brukar fundera över att det kanske är så hela tiden men av någon anledning inbillar jag mig att det har blivit värre. Händelserna kanske inte har blivit värre men det faktum att sociala medier och nyheter sprider förloppet inom minutrar hjälper säkert till. Det kanske har varit likadant alltid annars?

davidpakman.com

När franska revolutionen slutade bara några år innan ett nytt århundrade skulle ske, de kanske trodde att det var slutet? Den händelsen och det förloppet kanske ändrade människors livssyn på den tiden. Freden i Roskilde, Brömsebro, Kalmarunionen, uppfinnandet av hjulet, Vietnamkriget, Elvis död.. det kanske är likadana händelser för andra människor?
Jag kommer aldrig få ett svar på det men en sak vet jag. Den chock som elfte september innebar kan jag inte bli drabbad av igen för den visade att det verkligen finns människor som är beredda att göra fruktansvärda saker för just det de tror på. Jag vet att det händer väldigt mycket hemska saker i krig och jag försvarar inte det men att göra som de gjorde mot Twin Towers denna dag för tolv år sedan är fruktansvärt.

Jag har valt att inte se en enda film om händelsen mer än en kort snutt av en långfilm. Jag har även sett en bit av Moores film men orkade inte. Jag klarar inte allt det negativa och hemska. Jag lever hellre i min lilla rosaskimrande molnvärld att människor i grund och botten är vänliga och snälla människor. Jag har aldrig förstått hur man kan göra saker som uppenbarligen, utan någon större intelligens, innebär smärta för någon annan. Varför skulle man?

Livet har gått vidare och jag kommer förmodligen tragga om denna händelse resten av mitt liv och mina framtida barnbarn, om jag lever, kommer tänka att det var varken hela världen eller något att hetsa upp sig för. Det var ju bara två torn.. Tårarna kommer bara jag tänker på den ångest människorna inne i dessa torn måste ha känt.
Den som lever får se. Jag hoppas att världen hade varit en betydligt bättre plats att leva på för fler människor men sannolikheten att det blir så är tyvärr väldigt liten.

Vad gjorde du för tolv år sedan?

The Blind Side

När det kommer en film på tv som innehåller ordet "drama" brukar jag googla slutet för att veta att jag slipper ägna natten åt att gråta floder. Ingen får dö för då byter jag helt enkelt kanal. Härom kvällen dök The Blind Side upp och efter att ha konstaterat att det var en verklighetsbaserad film som inte slutade illa såg jag den. Att hålla tårarna inne gick inte ändå.

ericmetaxas.com

Filmen bygger på Leigh Anne Tuohy och hennes vilja att förändra när hon träffar den då tonårige hemlöse Michael Oher. Hon, hennes man och deras två barn tar sig an denna tonåring trots släkt och vänners protester. De bor i Memphis och att låta en 193 centimeter lång, 140 kilo tung, svart tonåring flytta in i sitt hus tillhör inte det vanliga. Familjen Tuohy äger över åttio restauranger i USA och är ekonomiskt oberoende. De hjälper honom att komma in på college och att börja träna rugby. När han hade visat vad han kunde ringde var och varannan klubb och ville att han skulle börja hos dem.
Familjen Tuohy adopterade till slut Michael då bland annat försäkringarna krävde målsmans underskrift och de är en familj än idag.

Jag tycker filmen är bra dels för att den slutar som en film ska, lyckligt och dels för att den är sann. Det finns verkligen människor som är beredda att offra allt för att hjälpa en någon annan och jag beundrar det något oerhört. Trots släktens protester och vännernas spydiga kommentarer så gjorde de detta. Det förändrade hans liv utan att begära någonting i gengäld.

Min önskan är att många ska se denna och lära sig att se bakom ytan. En person är sina handlingar och inte sitt utseende, sin hudfärg eller sin religion. Michael föddes till att bli en förlorare men klarade med denna familjs hjälp att ta sig till toppen.
Jag önskar att fler kunde hjälpa till även här i Sverige genom att bli exempelvis familjehem.
Det är många gånger tufft men känslan att man gör någonting för någon annan, hoppas jag ska göra att man mår bra den dag man sitter på hemmet.

Jag rekommenderar så många som möjligt att se denna filmen.

http://en.wikipedia.org/wiki/Michael_Oher
http://en.wikipedia.org/wiki/Leigh_Anne_Tuohy

Saaaanktaaaaaa Luciiiiiia..!?

Göteborg tar nu bort den traditionella omröstningen av Lucia. Från och med denna ansökan kommer bara en mun och dennes röst visas. De vill att så många som möjligt ska få vara med, även män.
Jag tänker såhär:
Äntligen! Det räcker med det ytliga samhälle som redan finns. Lucia ska inte vara en skönhetstävling utan det viktigaste måste vara att personen i fråga ska kunna sjunga. Denne ska kunna framföra våra traditionella luciasånger utan en massa feltoner. Det är charmigt med skolans och alla andra gruppers Lucia men där finns oftast lika mycket falska toner som rena och jag förstår att en stor stad som Göteborg nu väljer att satsa på röster med kvalité. Att män kan söka stör mig inte då det är folket som sedan röstar på den de vill. Jag har ytterst svårt att se att majoriteten av alla i Göteborg kommer rösta fram en man till att leda sitt tåg.

Med detta hoppas jag att det snart kan ske förändringar inom fler områden.
Jag har länge eftersökt ett neutralt sätt för en förtroendevald att till exempel skicka en motion. Som jag ser det idag är det ofta så att en motion avslås eller godkänds beroende på vem som har skickat in den och jag tycker det är väldigt fel. Det bör vara sakinnehållet och inte vem som står bakom som avgör ifall idén är bra eller inte. Likadant gäller med arbeten. Skulle ingen veta vem som sökte, om ansökningen var neutral, skulle allt snack om jämlikhet kunna skippas. Hade alla varit neutrala med enbart kunskap på pappret hade det alltid enbart bedömts efter kunskapen och ingen kunde skyllt på att de har ett visst kön, en viss ålder, en viss kultur etc.

Jag förstår att det för många människor som inte är så förtjusta i förändring är jobbigt att rösta på en mun till Lucia men för mig är detta något positiv. Den som vinner kanske inte är den fagraste personen på jorden men med stor säkerhet är det den med bäst röst av de uttagna som vinner.
Det tycker jag är betydligt rättvisare än som det är idag.

http://www.dagensmedia.se/nyheter/kampanjer/article3757891.ece

En knäpp på näsan till Skolinspektionen.

Riksinternatet Lundsberg stängdes omedelbart när Skolinspektionen hade varit där och tittat. Anledningen var att två elever hade bränts med ett strykjärn under en nollning.
Jag tyckte beslutet var idiotiskt.
Att kollektivt bestraffa en hel skola med tvåhundra elever för att några beter sig fel är inte rätt och att förvaltningsrätten nu kommit fram till att skolan i morgon ska öppnas igen är det enda riktiga. De kommer sedan sätta ett fast beslut så fort som möjligt men inget tyder på att de kommer ändra sig igen. Skolan kommer därför förmodligen vara öppen framöver.

svd.se

För mig är detta ett stort bra beslut i rätt riktning. Som jag såg det var stängningen en blandning av Sveriges jantelag och många människors avundsjuka över att skolan inte är en "vanlig" skola. Det går ju förmodligen bara en massa rikemansbarn där och de kan gå i en vanlig kommunal skola precis som alla andra.. Skönt med valfriheten. Skönt att Lundsberg får fortsätta!

Det hade varit mycket intressant att se om Skolinspektionen hade tvingat andra skolor att stänga på grund av mobbning. Speciellt om skolan var en kommunal skola. Med tanke på att det finns en hel del områden i Sverige som är hårt drabbade, inte bara skolorna utan samhället, så bör det inte vara några problem att hitta någon skola där grov mobbning förekommer. Det kan dock vara så att det är betydligt enklare för Skolinspektionen att blunda då.
Den som tror att det är någon större skillnad på en privat, en kommunal och en friskola angående detta med mobbning bör ut och besöka fler skolor. Jag har gissningsvis varit och jobbat på mellan tio och femton olika skolor eller förskolor och min erfarenhet är att det finns överallt. Det går inte att komma undan och med tanke på att vuxna människor kan mobba varandra och bete sig väldigt illa är det inte konstigt att det finns barn som gör så. Jag tror alltid det kommer finnas men det måste vara så att de som jobbar mot det aldrig ger upp, oavsett vilken arbetsplats eller skola det är.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5638184

Vikten och 5:2

En "normal" person ska ligga på ett kaloriintag på runt 2000 (kcal) om dagen. Halverar du det går du ner i vikt. Punkt. Du behöver inte ens halvera det. Det räcker att du helt enkelt tar bort lite eller bara rör dig mer. Det gäller, att personen som ska banta själv bestämmer sig för att göra det. 5:2, Viktväktarna, GI.. visst. Det fungerar garanterat ett tag men är ingen lösning i längden om du inte tänker leva efter det hela livet.

Jag är nog en av världens lataste människor. På radion häromdagen var det en man som fick frågan om han brukade motionera. Svaret blev en fråga: Räknas det när man springer till bussen?
Jag skrattade rakt ut för det kunde varit jag. Jag tycker inte om att sporta av något slag och är inget för att ställa mig i ett rum med en massa andra människor och svettas. Dock är det så att jag är fruktansvärt rastlös och väldigt tävlingsinriktad oavsett vad det är. Jag tänker inte förlora utan en kamp. Har jag väl bestämt mig så kommer jag att ge allt.

djurungar.blogspot.com

Enligt tabellen nedan behöver jag ett intag av 1670 kcal om dagen för att inte tappa i vikt. Jag hade en period då jag åt mellan 4000 och 4500 kcal om dagen men ligger nu runt 3000 kcal om dagen. Trots detta går jag inte upp i vikt utan tvärtom. Det är med all sannolikhet så att jag inte har generna för att bli stor men utöver det sitter jag aldrig någonsin still. Jag hade en stegräknare på  mig ett par veckor för några år sedan. Hade någon frågat mig innan så skulle jag gissat på att jag gick en knapp kilometer om dagen men jag låg mellan fem och tio kilometer en vanlig dag när jag inte jobbade. Jobbade jag blev det dubbelt upp. Min uppskattning av mig själv stämde inte alls och uppenbarligen rör jag mig betydligt mer än vad jag själv tror att jag gör.
Det kan vara anledningen till att jag inte går upp i vikt utan istället rasar så fort jag gör något utöver det vanliga.

Vart vill jag då komma med detta då jag förstår att detta är ett ämne som retar många människor, särskilt med tanke på att jag då inte är överviktig och inte har några större problem med det. Jo. Jag tror att mindre fastor kan vara bra som ett sätt att "rena" sitt system men jag tror inte att det är en bantningsmetod. Att helt börja ändra sitt protein eller kolhydratintag tror jag inte heller på. Om någon börjar med en "metod" för att leva efter den ett tag, innan de går tillbaka till sina gamla vanor, kan de lika gärna hoppa över det. Till sist måste det ju ändå vara så att du går ner i vikt när du rör dig mer än du äter. Att tro att det finns genvägar förstår jag inte.

http://matkalkyl.se/berakna-energibehov-kcal.php

Det här med att stava ett namn.

Vissa saker är ytterst svårt för många människor och jag blir lika irriterad varenda gång det händer. Ett namn är väldigt viktigt för personen som har det då det är dennes identitet. Alla kan göra fel, det säger jag ingenting om men jag undrar ofta hur den svenska journalistutbildningen ser ut.
Ett namn har ett egenvärde.

Som journalist borde det vara extra viktigt att åtminstone ha namn och plats rätt för sig när det är så att något ska gå i tryck. Har personen i fråga dessutom påpekat stavningen extra bör det inte vara så svårt att göra rätt.
På facebook står många gånger namnet ovan kommentaren som läggs men ändå görs det fel. Jag säger inte att ingen får göra fel för även jag skriver fel ibland men den dag någon har påpekat att jag har gjort fel, händer det aldrig igen.

Jag heter Emilie. E-M-I-L-I-E. Sex bokstäver. Hur svårt kan det vara egentligen?
Jag heter inte Emelie, Emely, Emmelie, Emili, Emmely, Emily eller någon annan stavning utan Emilie. Emilie det är jag. Emelie är det inte. Det finns ytterst få stavningar jag inte fått skickat till mig och jag har gjort det för vana att alltid bokstavera mitt namn för att det inte ska bli fel.
I efternamn heter jag Pilthammar. Jag tycker inte det är så krångligt det heller men med jämna mellanrum kommer det någon fantasifull stavning; Pillhammar, Pitthammar, Pitlhammar, Pjitrhammar.. Det går att fortsätta. Att efternamnet blir fel kan jag ändå köpa på något sätt då jag tycker att förnamnet är viktigast.

När jag nu har börjat nytt jobb med många klasser är stavningen av elevernas namn en av sakerna jag försöker lära mig först. Barn har svårt att förstå att det kan vara klurigt att minnas alla första dagen (även om det brukar gå förvånansvärt bra) men att gå in och få runt åttio nya elever sätter hjärnan på prov. När omdömena ska sättas ska jag veta vilka alla är och då kommer jag sätta stavningen med. Det är viktigt och skulle det bli fel blir de stötta.

De gånger jag är med i tidningen blir det rätt ungefär varannan gång. Sist skrev jag extra att jag ville de skulle stava mitt namn rätt då vi kommer behöva titta på den bilden många gånger men nej. Det blev fel ändå. Det kanske inte är hela världen men jag heter Emilie oavsett vad andra tycker om den stavningen.

Ha en bra dag!
Hälsar, E-M-I-L-I-E =)

Nahid Persson Sarvestani

Nahid Persson Sarvestani hotas och känner sig rädd här i Sverige. Anledningen är att hon, som är en välrenommerad prisbelönt journalist, gjort filmer om sitt förra hemland Iran.
Filmerna är några år gamla för jag minns när de kom och minns att det blev hålligång runt dem. Nahid fick fly sitt hemland under den iranska revolutionen då hon inte längre uttryckte de åsikter regimen tyckte stämde med deras verklighetsuppfattning. Hon satte sig emot ett land som inte följer de mänskliga rättigheterna.

Jag har sedan ungdomen velat besöka Iran, eller Persien som jag då tänkt det och anledningen var Aladdin. Jag tyckte om den filmen när den kom och hade velat se landet på riktigt. Jag har vänner som har varit där på skidsemester och de var begeistrade. De filmer jag sett därifrån visar ett fantastiskt land gällande naturvyer men det faktum att de som styr sitter kvar och inte bryr sig någonting om rättigheter som borde vara självklara stoppar besöket.



landskronadirekt.se

Nahid säger i intervjun att hon inte kan förstå hur hennes forna, nu åter igen, landsmän kan fly ett land för att fortsätta samma hat här. Det förstår inte jag heller. Hon är rädd för sina landsmän som hon uttrycker det. Ingen ska behöva vara rädd för att uttrycka någonting i Sverige.
Politik och samhällsproblem är vad hennes filmer visar men tydligen har dessa människor, som även startat en facebookgrupp för att stoppa henne, varken förstått att det verkligen är så det ligger till i deras hemland eller att filmerna är några år gamla.

Då tänker jag såhär. Var ligger felet?
Det enda jag kan se är att Sverige som land är alldeles för dåliga på att berätta vilka skyldigheter och lagar vi har i vårt land. Vi har yttrande och tryckfrihet. Flyr du en diktatur som förtrycker dig ska du självklart få komma hit och få den hjälp du behöver men man kan inte komma hit och begära att hatet ska få fortsätta. Det finns inget öga för öga i Sverige. Här har vi en lag som reglerar vad man får och inte får göra. Att hota någon för att denne har uttryckt något som i vissas öron inte är passande är ett brott men att göra en film om problemen i sitt förra hemland är det inte.
Att hota någon måste bedömas som ett grövre brott, speciellt när du hotar någon för dennes åsikter. Det enda det leder till är hat och ett nytt förtryck.
Jag hoppas verkligen att Nahid orkar stå upp för sig för kvinnor som henne behövs överallt oavsett vilket land eller vilken kultur de har. Människor borde lämna hatet samma sekund de flyr det land de inte längre kan stanna i. Hat föder bara hat.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Nahid_Persson_Sarvestani
http://www.svt.se/kultur/film/nahid
http://www.wmm.com/advscripts/wmmvideo.aspx?pid=8
http://www.wmm.com/filmcatalog/pages/c718.shtml
https://www.youtube.com/watch?v=IMfLzPzY2-s (Hela filmen)
Sök på "Prostitution behind the veil - iran" så kommer hela filmen i delar upp på youtube.

Att låsa fast barn med en diagnos.

Jag tänker Kapten Klänning när jag läser denna artikel. Alla myndigheter är ställen dit människor tar sig och meningen ska inte vara att de ska kunna utsättas för någonting där. Att komma till BUP eller psyk för att få hjälp ska inte innebära att du blir fastspänd och tvingad att stanna där. Barn ska aldrig utsättas för något.

hjak.se

Som vanligt är det omöjligt att egentligen uttrycka någonting för ingen vet hur media har vinklat artikeln och personalen inom en sådan här verksamhet får aldrig chansen att säga någonting då tystnadsplikten och sekretessen går in gällande patienterna. På det sättet blir det en monolog.

Jag hade dock inte varit förvånad om det fungerar på detta sättet. Jag är allergisk mot stängda verksamheter och tycker att allt som kan ska granskas. På sådana här ställen är det extra viktigt att personalen trivs och verkligen jobbar med det de vill. En anställd, inom detta jobb, som inte trivs kan vara förödande för väldigt många patienter och det finns förmodligen inte någon som inte har hört skräckhistorier om vårdare eller läkare som sagt till patienten att om de nu så gärna vill dö kan de gå upp och hoppa från taket. Det behövs människor med rätt sorts kemi.

Anledningen att jag tänker på Kapten Klänning är den att hans vän var chef för en sådan här klinik och var den som såg till att tysta hans offer. Denna chefen såg till att patienterna förblev tysta och medgörliga, låste in dem och gav dem ett helvete. När media undrade berättade han hur instabila och feltänkande de var. Det är helt fruktansvärt att det går att göra såhär i vårt land med den teknik som finns idag. Sådana jävsituationer ska inte få förekomma. Människor i maktpositioner kan inte göra så.

Jag hoppas verkligen att detta inte är sant för annars skäms jag. Barn ska inte spärras in i en källare och hållas fast. Speciellt inte om de har en diagnos av något slag och det behöver man ingen utbildning för att förstå, det är sunt förnuft.

http://www.svt.se/nyheter/bup-granskas-efter-anmalan

Svensk straffsats.

Fler ska dömas till livstids fängelse. Det är en bit på rätt väg och detta snurrade i slutet på förra veckan i medierna. Sveriges straffsats har sedan jag började engagera mig politiskt varit en av de saker jag vill förändra. Jag upplever Sveriges straff för snälla och många gånger känns det meningslöst att anmäla någonting när det inte genererar ett straff för den som begått brottet. När vi hade inbrott i bilarna var det första som kom med posten en notis om att förundersökningen hade lagts ner. Då hade de ändå varit ute och tagit fingeravtryck.

Som jag ser det är straffen över lag för låga. Livstids fängelse är det ytterst få som får i Sverige. Jag anser även att principen om villkorlig frigivning bör tas bort. Det är den princip som gör att den dömde per automatik släpps efter två tredjedelar av tiden. Någon kan förstöra ditt liv men klara sig med något år i fängelse. Det är fel.

Jag anser att alla kan begå misstag. Alla kan vara unga och dumma. På grund av det tycker jag att den som döms för första gången för ett brott bör få en "snäll" dom. De ska dömas och låsas men från den undre delen av straffskalan för brottet. Gör du det igen ska du in på maxstraff för brottet.
Media skriker och tycker det är fel. Enligt dem visar inte forskningen på att de som begår brott blir färre och det kostar pengar för samhället. Jag tänker som så att ju längre en brottsling hålls inspärrad, desto längre skyddar du allmänheten mot personen i fråga. GW sa för många år sedan att om man fångade tio procent av brottslingarna försvann nittio procent av brotten. Med andra ord är det nästan samma stjärnor som begår brott hela tiden.

De som är kriminella i min hemkommun har varit det under många år. När det står en notis i tidningen kan man utan större problem räkna ut vilken den handlar om. Alla de personer jag känner inom detta klientel är alltid trevliga, bra och hur vänliga som helst. Jag har aldrig haft något problem med dem men när droger kommer in i bilden förändras de och jakten på pengar till droger tar över. De jag känner hamnade i dessa kretsar redan på högstadietiden. Min tanke är då, att det är då de ska sättas dit. Ordentligt. Första gången de blir tagna ska de skrämmas och låsas in. Det låter kanske inte schysst men den "snälla" versionen med klappar på huvudet och "så får man inte göra" fungerar uppenbarligen inte. Det bör då vara dags för en förändring. Jag menar inte med detta att dessa ska låsas in på livstid i tonåren men något som ger dem en ordentlig tankeställare. Det är synd om dessa personer med. Ja. Men någon gång i livet måste man sluta skylla på alla andra och fundera på vilka val man själv har valt. Alla har en anledning att förstöra sitt liv om de vill.


kriminalvarden.se

Jag har mer än en gång fått höra att jag är en väldigt kall person gällande detta men jag anser att den dag du sitter och är nykter från vilket problem du än har, väljer du att börja igen. Du bestämmer det valet. Jag är helt övertygad om att även den som är riktigt sjuk och begår brott vet om att de gör fel men där är det vår psykvård som är alldeles för dålig.

Jag propagerar absolut inte för USAs straffsats eller helt ohumana fängelser men på det sätt våra fängelser är uppbyggda och hur systemet ser ut är det för snällt. Det ska inte gå att sparka ner någon och förstöra hela deras liv för att sedan klara sig undan med några timmars samhällstjänst för att man är sjutton. En sjuåring vet att man inte får göra så och kan vid en frågeställning utan problem även motivera varför du inte får gå ut och sparka någon i huvudet. Mesiga Sverige i ett nötskal. Begår du ett brott tycker jag också att du ska få ett straff som känns.

Jag välkomnar denna ändring.

http://www.svt.se/nyheter/sverige/ask-vill-doma-fler-till-livstid

Nähä!?

Det finns en mänsklig faktor bakom trafikolyckor.. Va!?
Menar de verkligen att forskningen har kommit fram till detta?
Det är så självklart för vem som helst som ligger på vägarna och jag är övertygad om att alla som jobbar inom ett yrke där man befinner sig mycket på vägarna kan vittna om detta.

Människor som kör alldeles för sakta. Människor som bromsar när någon, enligt dem, ligger för nära. Människor som tror att blinkern är ett extratillbehör. Människor som kör med hellyset på, alltid. Konstiga omkörningar. Människor som kör som en idiot fram till stopskylten eller varför inte de människor som kör fram till väjningsplikten och anser att de hann ut i god tid förra gången så de chansar och kör rakt ut framför bilen som kommer körande. Många gånger frågar jag mig varför vi inte har en kontroll av alla som har körkort. Hörsel, syn och reaktionsförmåga borde kollas med tanke på att det är potentiella mordvapen man kör omkring i. Diskussionen gick för många år sedan att det inte gick då det var emot den personliga integriteten men jag anser att, om det kan rädda liv, är det ok.


sv.wikipedia.org

Vilket är viktigast i sammanhanget?
Människors liv tycker jag helt klart är viktigare.

Körstilen är för den som kört mycket i övriga Europa väldigt annorlunda i många andra länder. Svenskar kör enligt mig ofta långsamt och följer regler in i detalj. Första gångerna jag körde i Spanien fick jag hellysen, tutande och händer i luften mot mig. Det tog ett tag innan jag insåg att jag inte följde rytmen. Jag följde hastighetsskyltarna och jag stannade vid rödljusen. Ingen annan gjorde det och efter många om och men fick jag ändra mig. De har ett mycket hetsigare tempo där nere vid vissa tidpunkter. Vid andra klockslag har de inte bråttom alls. Jag har kört mycket i hela Europa och älskar att köra bil. Det är något av det roligaste som finns och femtusen mil försvinner snabbt. I Sverige läggs enligt mig för mycket tid att jaga de som kör lite för fort. Det är ett brott, ja, men att sparka ihjäl någon eller köra full är för mig värre än att det nu ska börjas jaga dem som kör fem kilometer för fort. Guardia Civil och Policia Local i Spanien hade skrattat rakt ut om de hade hört det. Polisen där och här är så olika. Jag minns en gång jag var inne i stan i stan där vi var och Guardia Civil kom uppkörande på trottoaren i full fart för att sedan flyga ut, få tag i en kille i min ålder och banka ner honom totalt innan de slängde in honom i bilen och körde därifrån. Han sålde knark. Hade detta hänt i Sverige hade media frossat i det onödiga polisvåldet i ett par veckor och tyckt synd om killen. Så fungerar det inte i Spanien. Jag tycker inte det är rätt att banka ner någon, speciellt inte en myndighet, men jag tror det är betydligt mycket effektivare än att klappa personen på huvudet, tycka synd om denne och erbjuda hjälp om och om igen. Om inte annat skrämde de nog alla som var i närheten att inte börja sälja någon drog.

Frankrike är ännu värre. Att ligga och köra inne i Paris är en intressant upplevelse. Bryssel likaså. Jag är hetsig av mig men det är ingenting jämfört med dessa länder och de är utöver det inte rädda om sina bilar över huvud taget. Det är jag.

Moderna bilar varnar när du kommer för nära och detta hjälper garanterat många. Det spelar dock ingen roll om någon somnar vid ratten eller om någon är så extremt korkad att de sätter sig bakom ratten på fyllan. Alla kan göra misstag men vissa ska man aldrig göra. Rattfylla är det värsta jag vet och min önskan hade varit att polisen hade kunnat stänga av alla vägar samtidigt för att tvinga alla till ett blåstest. Rattfylla är inte ok.

I min värld borde det vara så, att om det inte fanns mötande trafik skulle dödstalet sjunkit för trafikolyckor. Har du aldrig mötande trafik kan du inte frontalkrocka eller köra någon i sidan. Var har man då detta..
Jo, på motorvägar.
Alltså, bygg mer motorvägar för människors säkerhet!

http://www.svt.se/nyheter/sverige/manniskan-glomd-riskfaktor-i-trafik

Den personliga sfären

albertbloggen.blogspot.com

Detta tyckte jag var roligt för exakt detta diskuterades i klassen jag gick i gymnasiet. Vår lärare sa att det personliga utrymmet var ungefär en halv meter och vi fick testa detta på varandra. Han berättade även att det var skillnad beroende på vilken kultur man tillhörde och påstod att det fanns stammar på avlägsna delar av jorden där avståndet kunde vara betydligt mycket längre då de aldrig träffade andra människor där de bodde. Jag tycker det låter logiskt.

Då jag ägnat stora delar av min uppväxt i Spanien kan jag utan problem säga att det är skillnad. Världens skillnad. Skulle jag träffa människor här i Sverige som jag inte träffat på länge får de en kram. Sen räcker det. Efter kramen backar jag till ett behörigt avstånd och den enda gången det bryts är när någon, ofta fulla människor på krogen, hänger över staketet där jag spelar. Jag vill ha mitt utrymme och de enda som är undantagna från den är barnen. Jag har inga problem alls om de skulle klättra runt mig alltid.
I Spanien däremot så ska det pussas på kinderna och då ska man vara nära. Ofta höll man om armarna samtidigt och det gäller att ta seden dit man kommer. Det var inga problem med de jämngamla men när grannen vi hade kom undvek jag henne in i det sista. Hon var världens trevligaste på alla sätt och vis men hon svettades något kopiöst alltid. Med all sannolikhet på grund av hennes kroppsmassa och värmen. Hon skulle alltid fram för att pussas på kinderna och kramas.
Rent religionsmässigt är det inga större skillnader mellan Spanien och Sverige men kulturellt, på detta vis, skiljer det en hel del. Det som var viktigt för oss spelade ingen roll alls för oss och första gången jag kom hem till en vän blev jag helt chockad då de inte hade några möbler. De hade smycken och fina kläder istället.
Här hemma är, åtminstone jag, det tvärtom. Jag har hellre huset iordning för att sedan fixa  något till mig om det skulle bli över. Smycken och fina kläder betyder mycket mindre än huset. (för mig)


http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/sa-stort-ar-ditt-personliga-utrymme
http://www.jneurosci.org/