Skola och fritids räcker för att aktivitetsnivån för många barn ska bli tillgodosedda. Hästar, hockey, fotboll, musik.. listan kan göras lång.
Artikeln är ett år gammal men högaktuell i den tid vi lever i nu.
Behövs verkligen alla aktiviteter?
Självklart ska barn testa saker. Om de vill.
Just vad ett barn vill, det styrs dock många gånger upp av de vuxna och i tioårsåldern så bestämmer de själv. Många är dock beroende av att föräldrarna ska köra och passa upp.
När jag var liten lekte barnen på gatan och i kvarteret. Jag som inte ens är intresserad av sport fick alltid vara med och sparka boll på ängen. Åldersskillnaderna spelade ingen större roll för alla fick vara med och det var ok.
Jag tycker att det är en sorglig utveckling när detta inte längre sker.
Anledningen till att det inte händer så ofta, det är för att precis allting styrs upp av vuxna, varpå spontanleken har försvunnit.
Corona har gjort att antalet aktiviteter har begränsats betydligt, men resultatet är att barnen många gånger leker hemomkring istället. Det finns redan fem barn under detta taket men häromdagen var de tio stycken, vilket inte är ovanligt. Jag ser ungdomar som leker (vet att det inte sägs så men då förstår alla vad jag menar) kurragömma, fast i en modern mobilversion där man letar upp varandra med gps.
De verkar ha roligt!
Pokémon har fått ett uppsving, vilket gör att många åtminstone kommer ut utomhus.
Mycket tid läggs på datorer, men många umgås också.
Den stora frågan blir då det som artikeln tar upp: Har barn och ungdomar så mycket aktiviteter för att de själv vill det, eller för att föräldrarna tycker att de ska ha dem?
Är det bästa för barnet att stressa mellan alla aktiviteter som finns?
Jag menar inte att barn bara ska sitta hemma, men mängden aktiviteter och krav på allt som ska hinnas med på "fritiden" gör att mycket av "självleken" har försvunnit.
Jag hoppas att det lugn som för många nu har infallit, får stanna kvar.
Umgås med familjen och förstå att den där stunden då vi är här, den går väldigt snabbt och kan abrubt ta slut.
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/psykolog-tvinga-inte-barn-till-aktiviteter
Artikeln är ett år gammal men högaktuell i den tid vi lever i nu.
Behövs verkligen alla aktiviteter?
Självklart ska barn testa saker. Om de vill.
Just vad ett barn vill, det styrs dock många gånger upp av de vuxna och i tioårsåldern så bestämmer de själv. Många är dock beroende av att föräldrarna ska köra och passa upp.
 |
| svt.se |
Jag tycker att det är en sorglig utveckling när detta inte längre sker.
Anledningen till att det inte händer så ofta, det är för att precis allting styrs upp av vuxna, varpå spontanleken har försvunnit.
Corona har gjort att antalet aktiviteter har begränsats betydligt, men resultatet är att barnen många gånger leker hemomkring istället. Det finns redan fem barn under detta taket men häromdagen var de tio stycken, vilket inte är ovanligt. Jag ser ungdomar som leker (vet att det inte sägs så men då förstår alla vad jag menar) kurragömma, fast i en modern mobilversion där man letar upp varandra med gps.
De verkar ha roligt!
Pokémon har fått ett uppsving, vilket gör att många åtminstone kommer ut utomhus.
Mycket tid läggs på datorer, men många umgås också.
Den stora frågan blir då det som artikeln tar upp: Har barn och ungdomar så mycket aktiviteter för att de själv vill det, eller för att föräldrarna tycker att de ska ha dem?
Är det bästa för barnet att stressa mellan alla aktiviteter som finns?
Jag menar inte att barn bara ska sitta hemma, men mängden aktiviteter och krav på allt som ska hinnas med på "fritiden" gör att mycket av "självleken" har försvunnit.
Jag hoppas att det lugn som för många nu har infallit, får stanna kvar.
Umgås med familjen och förstå att den där stunden då vi är här, den går väldigt snabbt och kan abrubt ta slut.
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/psykolog-tvinga-inte-barn-till-aktiviteter
