Femton år gammal tar man sig in i ett hus och avrättar pappan.
Mamman försöker skydda ett av de två barnen när femtonåringen ber henne att vända sig om.
När hon gör det skjuter han henne rakt av.
Inte med ett skott utan med flera.
Barnet blir också skjutet.
Deras brott?
De verkar ha haft samma efternamn som en annan person de letade efter och tänkte mörda.
Vad hände med Sverige egentligen?
När jag var lite låste vi inte dörren.
Det behövdes inte.
Jag kan inte en enda gång minnas att jag var rädd för att gå ut.
Jag var inte rädd för att bli skjuten, bli knivhuggen eller att bli utsatt för en våldtäkt.
Idag vill jag helst inte gå någonstans själv.
Våldet har blivit så grovt och människor som inte har med något av detta att göra drabbas.
Blev det någon gång bråk så slutade det när den ene föll.
Efter hand så har alla sparkar kommit in och den första gången jag verkligen reagerade var när en kille i Stockholm, Ricardo om jag minns rätt, blev ihjälsparkad av ett ungdomsgäng.
Alla blev friade då man inte kunde bevisa vilkens spark som dödade honom.
En sådan bisarr värld så det är sjukt.
Denna familj har blivit utsatt för den värsta mardröm någon kan utsättas för.
Det stora problemet är att killen som idag är sjutton inte bryr sig.
Han hånade och skrattade åt familjen under rättegången.
Han bryr sig alltså inte.
Han är totalt empatilös.
Vad kommer då att hända?
Ja, han var ju bara femton.
Han kommer garanterat inte att få världens längsta straff då han enligt det svenska systemet är offret.
Det är honom det är synd om, för han hade ingen bra fritidsgård när han var liten.
Jag anser att man ska döma människor som begår dessa handlingar som vuxna.
Det är det enda sättet att de slutar att rekrytera yngre barn för att göra detta.
Klarar man att kallblodigt skjuta en kvinna med ett litet barn i famnen, då klarar man att sitta inlåst i ett fängelse med. Det måste bli ett slut på daltandet!
Stackars familj!
