Bilden säger mycket.
Barnen sitter i små, spartanskt möblerade rum där de bara får titta på tvkanaler som kriminalvården har bestämt. Helt ensamma nästan hela dagen.
De snuttifieras.
Detta är inga duvungar som sitter inlåsta med vuxna, utan mördare.
De har mördat en annan människa.
Tagit den personens liv.
Vi ska inte dalta med dem.
Oavsett ålder, så bör du ta det straff som du sedan döms för.
Vi vet alla historien som kablas ut.
Lille Kalle mådde jättebra och hade fantastiska föräldrar som alltid engagerade sig för hans bästa och gjorde allt i sin makt för just honom.
Någon annan tvingade sedan in Kalle i skit och nu sitter oskyldiga Kalle inlåst för att han har mördat någon.
Alla som arbetar med barn vet att barnen i grunden inte är bekymret.
Det är föräldrarna.
Speciellt de som gärna påtalar att de är bäst i världen på olika saker för de skyddar barnen in absurdum. Det finns aldrig något som är deras fel men skulle någon ändå komma på dem och behöva sätta dit dem så försöker man köpa sitt barn fri från skuld.
Beroende på ålder så är det olika saker som köps.
Dessa föräldrar är ett gissel och en stor del i de problem som finns.
De skyddar sina telningar från allting.
Om lille Kalle då sitter inlåst, så finns det självfallet gånger där det verkligen har blivit fel men majoriteten av gångerna så har det varit någon form av toxisk miljö hemma.
Något har dragit dem dit och de vuxna i sammanhanget vet inte om det själv.
De tror att de gör rätt.
Lille Kalle är ofelbar och fantastisk men gör allting i smyg.
Dessa barn fångas snabbt upp av de gäng som letar.
Alla barn kan självfallet hamna där, men har man bra föräldrar så ger de aldrig upp.
Titta sedan på inslaget och fundera över vilken värld dessa inlåsta barn möter.
Fångvaktaren går runt med prideflaggan runt halsen, spelar spel och pratar med dem.
De är fortfarande barn, ja, men jag tror inte att man ska dalta sönder hela samhället.
Vi ska förlåta, ja, men det betyder inte att man kan ta bort straffet.
