Det blir några dagar i medias tecken.
Jonas Sjöstedt slutar. Rosanna Dinamarca tar över.
Eller.. hur var det nu?
Denna gång blev det visserligen rabalder och media fick be om ursäkt.
Den stora frågan är dock hur många gånger deras vinklingar egentligen leder till att de backar. En man i Blekinge har vänsterpartisten Dinamarcas gamla mobilnummer.
Inget som någon av dem har valt men när han nu, åter igen, blev jagad av media så valde han att svara. Det blev en stor nyhet och den spreds i Sverige.
Problemet var dock att den inte var sann.
Det var ju inte Dinamarca själv som svarade.
Vilken skyldighet har då media?
Enligt mig har media stora bekymmer med mycket.
För ett par år sedan hängde sig en man som blev utsatt.
Män har hängts ut och båda könen har fått springa gatlopp över kommentarer på nätet.
Saker som har hackats fram. Det ska alltså egentligen inte vara ett bekymmer men då hatet kommer från rätt person så fungerar det.
Människors liv förstörs och vilka är ansvariga?
Media.
Det är nu några säger att man får skylla sig själv om man skriver rasistiska kommentarer.
Jo, så kan man tänka. Jag hänvisar dock till lagen och det är mig veterligen inte olagligt att vara rasist. Dumt måhända men inte olagligt.
Otaliga män hängdes ut under metoo.
Namn, bild, ålder och all möjlig fakta.
Ingen av dem har vad jag vet blivit fällda, men deras liv har blivit förstörda.
Vilka är ansvariga?
Media.
Media som grupp finns inte utan det är en mängd individer som tillsammans skapar det som är media. Alla är tvingade till att betala för några av dem. Jag är en P1-lyssnare.
Jag ser inte på tv och jag läser aldrig kommentarer på olika sidor.
Jag är trött på påhopp och fantasier som inte visar verkligheten.
Det finns bra journalister, men tyvärr är många av dem inte ens läskunniga.
Syftningsfel och tankemissar gör att de hellre skriver fel och tar straffet, än att vara sanningsenliga. Den stora frågan blir då vad de vinner på det i längden.
Det blir nämligen mycket märkligt för mig.
Ännu märkligare är det när människor sedan läser det och tror att det är en sanning.
Man läser överskriften och på sin höjd ingressen, sen är man nöjd.
Där sätter man sin åsikt.
Se över bilderna och tänk hur fel det kan bli.
Vad händer då sedan?
Jo, en liten rättelse dyker upp men inget mer.
De hålls inte skyldiga för något av det de skriver.
Jag tycker att media ska vara fritt men någon form av moral måste det finnas i alla yrken.
Testet med Dinamarca tyckte jag, på ett väldigt tydligt sätt, visade de svagheter som finns.
Jag längtar efter sunt förnuft och rakryggighet bland svensk media.
Klicken ska inte gå före sanningshalten.
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/nyheter-idags-chefredaktor-bakom-bluff-sms-fran-falsk-dinamarca
Jonas Sjöstedt slutar. Rosanna Dinamarca tar över.
Eller.. hur var det nu?
Den stora frågan är dock hur många gånger deras vinklingar egentligen leder till att de backar. En man i Blekinge har vänsterpartisten Dinamarcas gamla mobilnummer.
Inget som någon av dem har valt men när han nu, åter igen, blev jagad av media så valde han att svara. Det blev en stor nyhet och den spreds i Sverige.
Problemet var dock att den inte var sann.
Det var ju inte Dinamarca själv som svarade.
Vilken skyldighet har då media?
Enligt mig har media stora bekymmer med mycket.
För ett par år sedan hängde sig en man som blev utsatt.
Män har hängts ut och båda könen har fått springa gatlopp över kommentarer på nätet.
Saker som har hackats fram. Det ska alltså egentligen inte vara ett bekymmer men då hatet kommer från rätt person så fungerar det.
Media.
Det är nu några säger att man får skylla sig själv om man skriver rasistiska kommentarer.
Jo, så kan man tänka. Jag hänvisar dock till lagen och det är mig veterligen inte olagligt att vara rasist. Dumt måhända men inte olagligt.
Otaliga män hängdes ut under metoo.
Namn, bild, ålder och all möjlig fakta.
Ingen av dem har vad jag vet blivit fällda, men deras liv har blivit förstörda.
Vilka är ansvariga?
Media.
Media som grupp finns inte utan det är en mängd individer som tillsammans skapar det som är media. Alla är tvingade till att betala för några av dem. Jag är en P1-lyssnare.
Jag ser inte på tv och jag läser aldrig kommentarer på olika sidor.
Jag är trött på påhopp och fantasier som inte visar verkligheten.
Det finns bra journalister, men tyvärr är många av dem inte ens läskunniga.
Syftningsfel och tankemissar gör att de hellre skriver fel och tar straffet, än att vara sanningsenliga. Den stora frågan blir då vad de vinner på det i längden.
Det blir nämligen mycket märkligt för mig.
Ännu märkligare är det när människor sedan läser det och tror att det är en sanning.
Man läser överskriften och på sin höjd ingressen, sen är man nöjd.
Där sätter man sin åsikt.
Se över bilderna och tänk hur fel det kan bli.
Vad händer då sedan?
Jo, en liten rättelse dyker upp men inget mer.
De hålls inte skyldiga för något av det de skriver.
Jag tycker att media ska vara fritt men någon form av moral måste det finnas i alla yrken.
Testet med Dinamarca tyckte jag, på ett väldigt tydligt sätt, visade de svagheter som finns.
Jag längtar efter sunt förnuft och rakryggighet bland svensk media.
Klicken ska inte gå före sanningshalten.
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/nyheter-idags-chefredaktor-bakom-bluff-sms-fran-falsk-dinamarca
