En halv miljard kronor, men det räcker inte.
Prioriteringar har aldrig varit viktigare och jag vet att detta inte kan annat än att kritiseras, men jag ifrågasätter ändå. För mig handlar nämligen det mesta om just det: ifrågasätt.
Den som sätter sig ner och är nöjd eller bara gnäller förändrar ingenting.
Jag ifrågasätter och drar i de trådar jag kan för att skapa perspektiv och se skillnader.
 |
| unicef.se |
Sport. Det har aldrig varit mitt favoritämne.
Jag är aktiv i en gymnastikförening och ska börja träna men det har alltid varit musiken som är det främsta för mig. Idrotten ska nu få en halv miljard kronor i stöd.
Vad får musiken?
Konsten?
Nej, just det.. den är ju inte lika viktig..
Rent krasst drar jag dem dock över samma kam.
Idrott, musik, konst.. Idrotten ska få en enorm summa i stöd och de förväntar sig att ingen ska ta tillbaka den anmälningsavgift de betalt för olika lopp som de ska springa. Förutom den halva miljarden ska alltså individerna som tänkte gynna dem få betala dubbelt för det lopp de ska springa. En gång för gången de nu inte får och sedan en gång till när det väl blir av.
500 000 000 kronor.
Och nu kommer perspektivet.
Coronadiskussionerna går upp över öronen.
Om du är orolig så lås in dig för jag har full förståelse för det.
Är du i en riskzon eller nära någon som är i en, så har jag full förståelse.
Jag måste dock arbeta för att Sverige ska gå runt.
Jag och många med mig.
Jag och många med mig.
Livet kan dock inte stanna för att vi priviligerade människor får en dos av undergång i oss.
Och vad menar jag då med det?
Jo, VARJE dag svälter det ihjäl 17 000 människor på vår jord.
17 000 personer. Individer.
Alla ni som nu hyllar världen och varje individs egna värde, vart är ni?
De 17 000 människorna överlever om västvärlden hade brytt sig men just det.. de är ju inte här. De bor ju inte här ibland oss utan på en annan kontinent.
Varför ska vi då bry oss!?
17 000 personer varje dag.
Det är som om alla i hela min hemkommun skulle dö. Varje dag.
De där 500 000 000 kronorna som nu ges som en solidaritetstanke till idrotten.
De pengarna hade räddat:
De pengarna hade räddat:
1 250 000 barn från svält genom ett svältpaket för 400 kronor.
933 000 familjer hade fått rent vatten och hygienartiklar.
3 000 000 paket med 1800 tabletter i varje. Tabletterna rengör vattnet så att du kan dricka det.
735 000 familjer hade fått ett startpaket för att hålla sig vid liv.
122 000 vattenpumpar hade kunnat installeras.
36 630 tält hade kunnat byggas i ett flyktingläger. De hade fått en varm plats, ett hem.
MEN nu är vi där igen.. Just det.
Det är ju inga vi känner eller bor nära.
Det är ju inga vi känner eller bor nära.
De bor längre bort.
Utöver hunger och brist på vatten så har det härjat ebola och HIV har varit ett bekymmer.
För att inte tala om malarian som årligen dödar ungefär 660 000 personer.
Det dör alltså DAGLIGEN 1800 personer i malaria men who gives a shit!?
Det är ju inte västlänningar!
Jag förstår att sporten är viktig för många men att få en halv miljard kronor och klaga på att man vill ha mer.. nej. Jag tycker att det är fel i detta perspektivet.
Man får se över sin verksamhet och tänka om, även om det är kristider.
Jag ser ju hellre att mer pengar går till att rädda människor inom vården, småföretagare och insatser för våra äldre, än att det ska gå till det som rent krasst blir en lyxkonsumtion.
Drar vi ner det till vad som verkligen behövs för en individ, så är det rent vatten, mat, tak över huvudet och tillgång till sjukvård och mediciner när det behövs. Allt annat blir en ren lyx.
När du klagar, så tänk på de 17 000 personerna som just idag dog.
Inte av ett virus, utan av att deras kroppar lägger av för att svälten har gått för långt.
Inte av ett virus, utan av att deras kroppar lägger av för att svälten har gått för långt.
