Ständig vintertid?
Eller sommartid?
Helt ärligt, jag bryr mig inte om vilket.
Jag har inga bekymmer med att ändra klockan men har alltid den inställd på det som jag anser vara riktig tid; vintertid. Det innebär att nu går klockan i bilen rätt igen.
Jag räknar automatiskt om den annars.
För mig är detta en ickefråga som tar upp onödig tid.
Min hjärna frågar sig om det inte finns något viktigare att skriva om, sen ser jag alla artiklar om corona. Jag tänker dock fortfarande likadant.
Finns det inget mer viktigt att skriva om!?
I helgen låg vi på stranden. Igen.
Andra helgen i rad. Plus några dagar innan dess.
Det går såklart inte att klä av sig men det är oerhört skönt och sommarkänslan infinner sig nästan när man lägger ut en filt, grillar något och fikar.
Sedan förra helgen blev vi dessutom desto fler.
Förra helgen var vi ensamma med våra vänner.
Denna helgen var det fem-sex olika grupper med människor som låg på filtar.
Detta i slutet av mars och av den enkla anledningen att läget ser ut som det gör i vårt land.
Jag är så tacksam över att bo där jag bor.
På mindre än tio minuter (i mitt normala promenadtillstånd) sitter jag på stranden och på mindre än en minut står jag i naturreservatet som nu svämmar över av grönt, vitt och blått med gula fläckar.
Jag älskar detta och förstår inte hur man kan välja betongdjungeln.
När jag då sitter på stranden förstår jag inte meningen med att ens prata om sommartid eller vintertid. För mig kan de göra som de vill för mig kvittar det.
Jag förundras över paniken i detta med corona då jag tycker att detta är medias nya metoo.
Deras Greta. Deras sätt att få klick och stärka sin egen image.
Hade jag varit i en riskgrupp hade jag isolerat mig och detsamma hade gällt mina barn, men jag är oerhört tacksam över att det inte tas överilade beslut. Att skolorna inte stängs.
Jag får ont i magen för alla de barn som har skolan som sin räddning.
Ungefär 1700 i månaden avlider i cancer.
Cancervården har fått kritik i flera år då köerna har gjort att människor valt att åka till Finland för att få den vård de är berättigade till. Nu bryr sig ingen om det.
Antalet självmord i vårt land är hemska och bättre blir det inte när hela samhället stänger.
Jag som älskar att vara hemma, som avgudar platsen jag bor på och allt runtomkring - jag känner mig instängd. Instängd av den enkla anledning att jag inte har rätten att röra mig som jag vill för självklart respekterar jag de regler som satts upp, även om jag inte delar åsikten.
Jag känner mig låst.
Tanken blir då om det är jag som är knäpp eller omvärlden för även om det inte kan dras så långt ut på sin spets, så tänker jag sällan som man "ska" tänka.
Jag tänker på helt andra sätt men fungerar ändå.
Om ett år tror jag att jag kan sitt här, åter igen, och förundras över alla som plötsligt har vänt kappan. Samhället klarar inte en längre avstängning och jag är oerhört tacksam över det lugn som regeringen har. Jag tycker att de gör helt rätt. Att sen andra länder klagar, säger mer om deras styrning, deras kultur och deras tänk än om hur vi är.
Jag blir mer rädd för alla dem som måste väsnas för att de inte tillhör samma parti.
Jag har alltid sagt att jag hade kunnat rösta med vänsterpartiet om de har en bra idé, och det står jag för och så vill jag att man ska tänka. Jag vill inte vara en kappvändare som säger och tycker vad andra vill att jag ska tycka, för då är det inte längre jag.
Jag lägger mig på stranden och låter andra tycka om vår tid.
För mig spelar det ingen roll för oavsett så blir det soltimmar på dagarna.
https://www.svt.se/nyheter/vetenskap/morgonljuset-ar-viktigt-pa-vintern
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/fem-saker-du-inte-visste-om-tidsomstallning-1
Eller sommartid?
Helt ärligt, jag bryr mig inte om vilket.
Jag har inga bekymmer med att ändra klockan men har alltid den inställd på det som jag anser vara riktig tid; vintertid. Det innebär att nu går klockan i bilen rätt igen.
Jag räknar automatiskt om den annars.
För mig är detta en ickefråga som tar upp onödig tid.
Min hjärna frågar sig om det inte finns något viktigare att skriva om, sen ser jag alla artiklar om corona. Jag tänker dock fortfarande likadant.
Finns det inget mer viktigt att skriva om!?
 |
| svt.se |
I helgen låg vi på stranden. Igen.
Andra helgen i rad. Plus några dagar innan dess.
Det går såklart inte att klä av sig men det är oerhört skönt och sommarkänslan infinner sig nästan när man lägger ut en filt, grillar något och fikar.
Sedan förra helgen blev vi dessutom desto fler.
Förra helgen var vi ensamma med våra vänner.
Denna helgen var det fem-sex olika grupper med människor som låg på filtar.
Detta i slutet av mars och av den enkla anledningen att läget ser ut som det gör i vårt land.
Jag är så tacksam över att bo där jag bor.
På mindre än tio minuter (i mitt normala promenadtillstånd) sitter jag på stranden och på mindre än en minut står jag i naturreservatet som nu svämmar över av grönt, vitt och blått med gula fläckar.
Jag älskar detta och förstår inte hur man kan välja betongdjungeln.
När jag då sitter på stranden förstår jag inte meningen med att ens prata om sommartid eller vintertid. För mig kan de göra som de vill för mig kvittar det.
Jag förundras över paniken i detta med corona då jag tycker att detta är medias nya metoo.
Deras Greta. Deras sätt att få klick och stärka sin egen image.
Hade jag varit i en riskgrupp hade jag isolerat mig och detsamma hade gällt mina barn, men jag är oerhört tacksam över att det inte tas överilade beslut. Att skolorna inte stängs.
Jag får ont i magen för alla de barn som har skolan som sin räddning.
Ungefär 1700 i månaden avlider i cancer.
Cancervården har fått kritik i flera år då köerna har gjort att människor valt att åka till Finland för att få den vård de är berättigade till. Nu bryr sig ingen om det.
Antalet självmord i vårt land är hemska och bättre blir det inte när hela samhället stänger.
Jag som älskar att vara hemma, som avgudar platsen jag bor på och allt runtomkring - jag känner mig instängd. Instängd av den enkla anledning att jag inte har rätten att röra mig som jag vill för självklart respekterar jag de regler som satts upp, även om jag inte delar åsikten.
Jag känner mig låst.
Tanken blir då om det är jag som är knäpp eller omvärlden för även om det inte kan dras så långt ut på sin spets, så tänker jag sällan som man "ska" tänka.
Jag tänker på helt andra sätt men fungerar ändå.
Om ett år tror jag att jag kan sitt här, åter igen, och förundras över alla som plötsligt har vänt kappan. Samhället klarar inte en längre avstängning och jag är oerhört tacksam över det lugn som regeringen har. Jag tycker att de gör helt rätt. Att sen andra länder klagar, säger mer om deras styrning, deras kultur och deras tänk än om hur vi är.
Jag blir mer rädd för alla dem som måste väsnas för att de inte tillhör samma parti.
Jag har alltid sagt att jag hade kunnat rösta med vänsterpartiet om de har en bra idé, och det står jag för och så vill jag att man ska tänka. Jag vill inte vara en kappvändare som säger och tycker vad andra vill att jag ska tycka, för då är det inte längre jag.
Jag lägger mig på stranden och låter andra tycka om vår tid.
För mig spelar det ingen roll för oavsett så blir det soltimmar på dagarna.
https://www.svt.se/nyheter/vetenskap/morgonljuset-ar-viktigt-pa-vintern
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/fem-saker-du-inte-visste-om-tidsomstallning-1
