Jag fick ett samtal häromdagen, från en väldigt trevlig anställd på ett sjukhus.
Denne beklagade men att det var strejk och att de därför inte kunde hjälpa mitt barn med det som behövdes. Prover behövs tas och dessa kan tas på vårdcentralen.
Inga bekymmer då det inte är ett livshotande tillstånd.
Det finns dock andra som har mer bekymmer än vad jag eller min familj har.
Den vårdstrejk som nu finns är för mig helt meningslös.
För dem som inte minns så ledde strejken för några år sedan, där man ställde in och jäklades i veckor.. till ungefär 500 kronors lönehöjning.
Var det värt det?
De pengarna drog man in genom att jobba ett pass under strejken.
Skolan och vården har en stor likhet: Vi anställda finns till för andra.
De andra finns inte till för oss.
Jag som lärare finns i skolan för att hjälpa eleverna.
De är inte där för min skull.
Vårdpersonal är till för patienter.
Patienterna är inte till för vårdpersonalen.
Förstår man inte dessa delar så bör man byta yrke.
Vad är då felet?
För mig är det tydligt.
Sverige har blivit ett land där utbildning inte längre lönar sig.
Vill man ha en hög lön så gäller det främst att satsa på att bli politiker eller att arbeta med politik. Som en politisk sekreterare är du överbetald.
Som politiker är du överbetald.
Som anställd inom regional eller kommunal är du konstant underbetald.
Du kan studera, vara trogen din tjänst eller din arbetsplats men det kommer inte att löna sig för att politikerna prioriterar sig själv.
Det facken borde vända sig till är att se hur det ser ut i övriga världen.
Vilken lön har andra inom vården, i andra länder?
Sverige är underbetalda.
Människor jag känner vänder sig till grannlandet för att få en bättre lön, för att arbeta i Norge ger en betydligt bättre lön.
Vad tror då facket hjälper med att man krigar om några hundralappar?
Sätter upp krav för dem som jobbar som hyr?
De kommer bara att byta land istället, sen står vi i Sverige utan vård.
Blir det bättre?
Se till att skaffa en lönetrappa som börjar högt och sedan ökar för kunskap och trogen tjänst.
Hade vård och skolpersonal haft samma löneutveckling som landets politiker hade det inte behövts strejker.
