lördag 13 januari 2018

Ett riksproblem.

För lite mer än ett år sedan var det ett storbråk på en skola i Ronneby och om detta handlade ett helt program på P1 om. Det varar i tio minuter och är länkat nederst.

Det är säkert många som läser det som att jag är emot människor från andra länder men så är inte fallet. Mitt stora problem är media och dess vinkling under de sista åren.
De människor som har kommit hit har inte skrivit i tidningarna utan det är journalister färgade av sina egna åsikter som påstått saker om de människor som anlänt och när statistiken sedan tydligt visar att det inte stämmer är de tysta.
Detta programmet är en hyllning till journalister som åtminstone vågar vara ärliga.
sr.se

Knut Hahnskolan i Ronneby har jag besökt flera gånger och till och med sovit i för väldigt många år sedan. I programmet berättar de om det storbråk som bröt ut där och det var pojkar som slogs.
De absolut flesta var inte födda i Sverige och problemen uppstod när skolan på relativt kort tid gick ifrån att ha 600 elever till 900.

Bara det visar på hur fel hela systemet har varit.
Ledningen i Ronneby har inte kunnat påverka utan det är staten som har satt upp vad som gäller.
Reglerna har varit så fel att resultatet blev att 300 killar, som med dagens statistik betyder att ungefär hälften av dem redan var vuxna, hamnade på samma skola.
Killar med olika bakgrund, religion och kultur.
Dessa ska sedan komma in och möta alla de tonåringar som redan gick på skolan.
Är det konstigt om det blir bråk?
Nej.

Skolan har idag lyckats lösa många av problemen men det jag vill trycka på är att detta kommer att hända igen. Inte nu, inte om två år men i framtiden för människor i vårt land har en tendens till att inte tänka långsiktigt.
Reinfeldt satte den första spiken i kistlocket när han deklarerade att alla var välkomna till Sverige. Detta gjordes innan några kring detta hade diskuterats och innan ett färdigt system fanns. Resultatet blev kaos och ett oerhört människolidande.
Det som säkert var sagt i någon dum snällhet resulterade i motsatsen.

Det säger sig själv att den mängd människor Sverige tog emot under kort tid, och fortfarande gör, inte på ett enkelt sätt kan ta sig in i systemet. Det finns de som köar än för att få veta om de får stanna i vårt land trots att de kom hit för flera år sedan och det enda sättet att förhindra att saker som hände på denna Ronnebyskola händer igen, är att sätta sig ner och göra en genomgång.
Vad fungerade inte och varför?
Vad skulle vi förändrat?

Tyvärr är krig och misär något återkommande och jag har inga större förhoppningar om att det kommer bli världsfred. Det betyder att detta kommer hända igen. Vi hade samma typ av invandring på nittiotalet men skillnaden var att de människorna redan hade ungefär samma kultur som vi.
Så är inte fallet denna gång. Människor från vår motsatta verklighet ska plötsligt komma hit och förstå hur vi lever.
Det är garanterat inte lätt för någon.

Det första jag anser att man ska punkta upp är att nästa gång det händer något så att många människor vill ta sig hit, är att skapa två köer.
Först och främst ska vi inte säga att ett lands medborgare är välkomna och inte andras utan det ska alltid behovsprövas. De människor som kommer från länder där det inte är en konflikt ska hamna i en kö och få sitt utvisningsbeslut inom ett par veckor. De andra kan få vänta någon månad men vi ska inte släppa in dem i landet först då det bevisligen gör att mängder med människor plötsligt bara "försvinner". Vi måste tänka efter före.

Jag är glad att de har lyckats styra upp det på Knut Hahnskolan för det är inte bara lärarnas arbetsplats, utan även elevernas som spenderar större delen av sin vakna tid på denna plats.

http://t.sr.se/2F65naw