Min humor är som en åttaårings.
Åtminstone om jag läser kvällstidningarnas recension av Marsupilami, men då får jag vara åtta år.
Det är helt ok, för jag hade jätteroligt!
Jag älskade serien om Marsupilami när jag var liten och blev överlycklig när jag såg att den kommit på bio.
Jag hade inga tankar om filmen eller vad som skulle hända för jag hade inte sett varken trailern eller recensioner men för mig är det glasklart.
Marsupilami är en av de roligaste filmerna som har kommit på många år!
Grova skämt, låg humor och full fart.
Att sitta still var inga bekymmer och jag hade ont i magen när jag gick därifrån. Magmusklerna hade skrattat hela tiden. Allt kanske inte var perfekt gjort och de flesta skådespelarna känner jag inte inte igen men det gjorde inget. Filmen hade aldrig fått göras i Sverige för den kränker precis alla på olika sätt och driver med stereotyper till bristningsgränsen.
Frankrike kanske inte är kända för att göra bra filmer och det är störigt när det är dubbat, men jag älskar humorn.
Jag älskar inslagen av andra filmer och humorn som jag måste förklara för barnen.
”Vaddå blå piller?”
Den är på bristningsgränsen hela tiden.
Barnen älskade filmen och jag med så det första vi ska göra är att se den igen när den kommer ut.
Min humor är klart kass så då passade denna film mig!
Kan du så se den!
