lördag 24 oktober 2026

Falsk trygghet?

I USA var det precis en skjutning till, på en skola som var låst.
Vem som helst kunde alltså inte komma in.
Killen som tog sig in och sköt, sköt helt enkelt sönder låset till dörren och fortsatte sedan in.
Det som hände var alltså att låset på skolan fördröjde händelsen med sekunder.
Är då låsta dörrar en falsk trygghet?

Trygghet är något man inte längre kan ta för givet. Helgen som gick hade många svarta rubriker och antalet hemska händelser var många.
Skjutningar, hot, våldtäkter.
Många gånger handlar det om barn som begår dessa hemska saker och likaså i denna skjutning.
Det var ett barn som tog sig in och sköt andra barn, men yngre.

Vems fel blir då detta?
Jo, vårdnadshavarna.
Fram tills att du är arton år så ansvarar föräldrarna för vad du gör, vilket också gör föräldrarollen så oerhört viktig. Sätter man barn till världen måste man vara beredd att ta hand om dem.
Skjutningar handlar ofta om att någon har känt sig utanför eller utsatt i just den skolan och jag vet inte hur det var i detta fallet, men vi kommer behöva gå igenom hur detta påverkar framtiden.
För Sveriges del blir systemet viktigt för när barn är utåtagerande måste socialtjänsten och andra instanser kopplas in betydligt snabbare.
Sekretessen är på väg att luckras upp, men det behöver hända mer när våldet eskalerar i yngre åldrar.
Vi måste ställa föräldrar till svars för barns dåliga beteende.

Jag skrev om detta häromdagen och det är så oerhört känsligt.
Majoriteten av alla barn sköter sig men de som inte kommer att göra det kan skolan många gånger peka ut redan i låga åldrar. Problemet är då inte barnet, utan hur föräldrarna agerar kring barnet.
När barnet gör fel skyddar de ofta barnet istället för att säga till.
Istället för att tillrättavisa.

Lås kommer aldrig att kunna skydda i förlängningen utan bara fördröja saker.
Samhället behöver bli tuffare och mellan instanser måste det vara öppet.
Rädd för en skolskjutning?
Jag är helt säker på att om man ställer frågan till olika skolors personal, så kommer de att kunna säga vilka tidigare elever som skulle kunna vara sannolika för att göra sådana brott.
Inte för att barnet alltid var bekymret, utan många gånger för att föräldrarna aldrig förstod vad det egna barnet gjorde mot andra.