Jag tycker det är spännande när det inte kommer någon form av motfrågor, för frågorna borde finnas där. Nyheterna berättar att det är en ADHD-boom i Sverige.
Fler och fler diagnosticeras med diagnosen och börjar äta medicin.
De intervjuade säger själv att det är svårt att sitta ner i skolan och tar även upp att mobilerna kan vara en anledning. Barn idag har inte uthålligheten som fanns förr.
Det faktum att gränsen för när det räknas som ADHD nämns inte som en större faktor men tas upp.
Kraven för att få diagnosen är mycket lättare idag än tidigare då kraven ändrades 2013.
Det som då inte dyker upp någonstans i artikeln är den forskning som faktiskt bedrivs.
Forskning som visar på att psykosociala svårigheter kan vara en stor del men bekymret där är att den förmodligen känns kränkande för många.
Att få veta att ditt barn inte fungerar på grund av hur du är som förälder.. det är såklart inte roligt.
Att få veta att ditt barn inte fungerar på grund av hur du är som förälder.. det är såklart inte roligt.
Trots det finns forskningen.
Man har också glömt den forskning som kom i Storbritannien redan 2007.
Den påvisade att tillsatser i maten gjorde barn och ungdomar hyperaktiva.
Den påvisade att tillsatser i maten gjorde barn och ungdomar hyperaktiva.
Då den blev statistiskt säkerställd så gjorde den att EU satte varningsdekaler på det som innehöll de ämnen som hade varit med i studien. De E-ämnen som var med varnade man för och i några fall byttes dessa ämnen ut i Sverige.
Varför nämner man inte detta?
Det är ju inte så att det har blivit färre ämnen sedan dess, utan precis tvärtom.
Mängden E-medel i mat är mängder och med tanke på att barn och ungdomar konsumerar nuggets, pommes frittes, läsk, energidryck, läsk och godis i mängder.. så kanske det har ett samband?
Jag tror att det finns de som har ADHD.
Absolut, men jag anser att man måste ifrågasätta när man tror att lösningen är att ge barn mediciner fulla med ämnen som i andra fall narkotikaklassas.
Det ska vara den sista utvägen.
Har ni regler i hemmet?
Följer ni rutiner?
Går upp och går och lägger er vid samma tider?
Äter ni mycket skräpmat?
Sitter vid mobilen eller datorn?
Ju mer rutiner och desto fler regler som följs, desto bättre mår de barn som har diagnoser eller någon svårighet. De behöver ett inrutat mönster och när det fungerar får man börja att släppa, när åldern gör att man klarar det. Lösningen för många föräldrar är dock att göra tvärtom och sedan ha diagnosen som en ursäkt.
Man orkar helt enkelt inte säga emot ett envist barn.
De får som de vill.
Man lever dessutom i villfarelsen att barnet som får ett utbrott hemma alltid har varit med om något jobbigt, när det enligt studier handlar om barnets trygga punkt. Det kan vara något som har varit jobbigt, men då ska man vara glad att utbrottet kommer hemma och inte någon annanstans.
Läs om Bowlby och Ainsworth, som ingår när man studerar pedagogik.
När du är trygg så kan du slappna av och det är då utbrotten ska komma.
Det är alltså normalt att barn får utbrott hemma.
Blir det utbrott så måste man förebygga det med de fasta rutinerna, mat och ett konsekvent tänk.
Du måste vara den vuxne i rummet.
Barn är barn.
ADHD, absolut, men det ska vara den sista utvägen att medicinera för det.
