Bärplockare

Rötägg finns det sannerligen överallt i världen och när jag har rest runt har jag stött på ett och annat. De flesta har dock varit västerlänningar och i just Asien kan jag påminna mig om två personer som verkligen var ute för att luras. En av dem var i Beijing och en i HongKong. Min erfarenhet är annars att dessa människor och detta folk är något av de vänligaste jag någonsin stött på.
Jag har aldrig varit med om en thailändare varken i deras hemland eller här i Sverige som har varit ens otrevlig. De är alltid vänliga och timida. Den sida jag har fått se i varje fall.

Hur kan man ha själ att göra såhär mot dessa människor?
Sverige som gärna skryter om sitt fack och sina bra arbetsvillkor. Gäller inte det dessa människor?

sverigesradio.se

Jag tror att det många gånger finns en anledning att vissa människor tar sig längre än andra i livet. Ju längre jag har levt har erfarenheten sagt mig att de som tar sig längst är de som trampar på andra människor och inte bryr sig om något så länge de själv kommer framåt och upp.
Hur kan man leva med sig själv?
Vad har dessa personer gjort i Sverige för att bli behandlade på detta sätt?
Har de arbetat ska de ha sin lön. Punkt.
Måste vi lära dem att trampa på andra människor för att få som de vill?
För att de ska få sina rättigheter?

En av anledningarna att jag är så intresserad av religion som jag är, är synen jag sett på livet hos andra människor i världen. Buddhismen och hinduismen lockar med sin syn på människan och det faktum att många verkligen lever efter det de tror på. Tyvärr finns det ingen riktigt fungerande hinduisk eller buddhistisk rörelse i Sverige annars hade jag gladeligen gjort ett studiebesök för att se hur det fungerar här i Sverige.

Jag hoppas att de som har utsatt dessa människor för detta får den karma de förtjänar och att facket ser till att de verkligen ska få den lön de har gjort sig förtjänta av.
Stackars människor.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=109&artikel=5659600

OS 2022.. Oh Yes..

Jippi! Vi kan söka till Vinter-OS 2022! Att ansökningsprocessen kostar 250 miljoner, piece of cake! Att genomföra allt kostar runt tio miljarder men vad gör väl det om hundra år?

De som känner mig ser ironin. Jag kan inte tänka mig många dummare sätt att investera tio miljarder på. Tittar vi bara på ansökningskostnaden på 250 miljoner är detta vad som kunde handlats för att hjälpa andra människor i nöd istället: (Med förbehåll att jag kan ha räknat fel någonstans)

• 2 873 563 Vatten och hygienpaket.
• 578 704 Vattenreningspaket innehållande 10 000 tabletter stycket. Alltså skulle:
• 5 787 040 000 människor kunna släcka törsten med en starkt förminskad risk att dö.
• 4 098 361 000 vätskeersättningspåsar delas ut för att barn i våra U-länder skulle ha en chans.
• 6 666 667 fotbollar delas ut!
• 2 551 020 fyrpackar med sagoböcker ges till barn för att försöka glömma krigets fasor.
• 1 459 143 969 pennor till skolbarn.
• 79 872 205 skrivböcker att använda pennorna till.

  

  unicef.se

Jag kan fortsätta hur länge som helst. För mig är det väldigt uppenbart vad jag tycker är viktigast och då har jag bara räknat på sakerna man kan få för ansökningskostnaden. Mår dåligt om jag ska tänka på hela summan.

Har vi det så bra att vi inte kan se att andra människor lider nöd?
Är vi så blinda att vi tycker det är viktigare att tävla i vem som är bäst i något istället för att hjälpa behövande och utsatt barn?
Jag skrev om alla barn och kvinnor som fått sina liv förstörda i Kongo i årtionden härom dagen. Kan ingen se? Vad är det som gör denna sport så otroligt viktig?

Om hundra år bryr sig ytterst få vem som åkte snabbast, längst eller högst. Någon av alla de som får ta del av något av ovanstående kan dock förändra en hel värld genom att få leva. Just den personen som skulle få ta del av dessa saker skulle få chansen till ett bättre liv.

Sport i all ära men detta är i mina dessa kostnader är för mig helt absurda.
Gå in och stöd Unicef istället.

http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=179&grupp=15569&artikel=5662284
http://www.aftonbladet.se/sportbladet/vintersport/article17578274.ab
http://www.svd.se/sport/klartecken-att-soka-vinter-os-2022_8570792.svd
http://unicef.se/gavoshop
http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=179&grupp=15569&artikel=5661838
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=78&artikel=5662271
 

Då drar vi till Tyskland..

Alkoholskatten ska höjas. Inte så mycket som det var tänkt från början men ändå några kronor. Uppenbarligen har Stockholm vaknat i denna fråga men ändå inte tillräckligt. De kan höja skatten så mycket de vill på alkohol men det är bara en enda sak som kommer gynnas av det; gränshandeln. Den som har varit i Tyskland kan inte missa att det är en övervägande andel svenskar i Tyskland. Speciellt i affärerna. Danmark sänkte sin alkoholskatt för att vi svenskar inte skulle fortsätta till nästa land ut i Europa. Vad är det då Sverige inte förstår?

accentmagasin.se

IOGT är glada att regeringen äntligen har hållit vad den lovat och nu höjer skatten, även om det inte är så mycket som tanken var från början. I mina ögon är detta ett sätt att se på att förbud inte hjälper. Vi har USAs förbud av alkoholen att tacka för att det finns maffia idag.
Förbud skapar en undre marknad.

Ingen som funderat på varför det inte finns så mycket moonshine kvar i Sverige?
Det blir billigare att köra till Tyskland. Jag är ytterst sällan på Systembolaget. Jag kör dit när det är något speciellt jag ska ha för det är en utmärkt butik när man har något speciellt krav. Skulle du då vilja ha ett flak öl lönar det sig dock att köra fram och tillbaka till Tyskland för att köpa fem flak öl. Exakt likadan öl kostar en femtedel av vad det gör i Sverige och det syns på bilarna som kör mot Sverige och är så tungt lastade att de nästan går på två däck.
Min övertygelse är då att höjd skatt i Sverige är detsamma som att folk kör ett extra varv till Tyskland istället. Från vår dörr till Burg och tillbaka är det cirka sextio mil.
Alltså ungefär lika långt som till Stockholm en enkel resa.
Om man så kör ner, övernattar och tar med broavgift, färjekostnad, slitage på bilen och bensin blir det billigare att köra dit än att handla här i Sverige om man ska fira ett bröllop eller en jämn födelsedag och ha dricka. Jag tror det är omöjligt att komma ifrån detta om det inte är så att Sverige går i grannlandets fotsteg.

Gissningsvis är det likadant i andra delar av Sverige. Förutom Tyskland ligger Polen nära för oss här i södra Sverige. Det finns färjetrafik till Estland. Finlandsbåtarna. Möjligheterna finns för de flesta att handla utanför den svenska gränsen. Om vi nu hade gjort som Danmark, vad hade hänt?
Jag vet ärligt inte. Jag vet inte heller vilket som hade varit bäst men jag tror att om vi slår ut det i det långa loppet tror jag att vår statistik i Sverige hade blivit mer sanningsenlig och tillförlitlig på hur mycket alkohol vi svenskar verkligen köper och konsumerar.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/regeringen-foreslar-hojd-alkoholskatt_8518276.svd

En människosyn som inte borde finnas.

Självömkan är nog något som alla känner av då och då, mer eller mindre. Jag tror alla har tillfällen när de känner "varför ska allt drabba mig!" men jag mår dåligt över de gånger jag gjort det när jag läser denna artikel. Det är fruktansvärt.
Jag hoppas alla tar sig tiden att läsa igenom länken nedan för tårarna kommer direkt när man inser hur grym världen kan vara.

Som yngre hade jag en önskan om att flytta till Afrika för att bygga barnhem och hjälpa de som behövde hjälp. Jag vill fortfarande åka som voluntärarbetare för att göra någon nytta men min egen familj blir ett hinder då jag inte vill sakna barnen. Jag inser också att mitt utseende gör mig till ett väldigt lätt offer då det syns så tydligt att jag är en turist eller åtminstone ingen som är född där. Jag har alltid älskat att resa men har avstått vissa resmål enbart på grund av min ögon och hårfärg. En bekant till mig som jobbat i många av de länder jag velat resa till sa till mig att det var självmord att resa och att om jag ändå tänkte göra det först borde färga håret och sätta i linser. Jag har alltid tyckt att det mörka är mycket finare men jag passar inte som brunhårig. Med ålder kom också insikten om att det inte bara går att flytta till ett land och bygga ett barnhem då allt handlar om politik. Och i dessa länder är politiken oerhört korrupt. Tyvärr. Det är så fel i min värld att någon som missbrukar sin makt till den milda grad fortfarande sitter kvar. Tanken om Stephen Kings Dead Zone har dykt upp många gånger. Vad gör du om du vet att någon kommer bli en ny Stalin/Lenin/Hitler?

"Krigsoffren hittills: sex miljoner döda, två miljoner våldtagna och flera generationer som dömts till fattigdom, tvingats på flykt, skändats, slaktats och fått sina könsorgan förstörda."

Bild från artikeln på Doktor Denis Mukwege

Artikeln handlar om våldtäkterna som kvinnor och barn utsätts för i Kongo. Jag har en bok som handlar om kriget som rasade i Kongo-Kinshasa och jag minns min avsky när jag läste den. Hur man som människa kan värdera någon annans liv så lågt. För mig är alla lika mycket värda.
Doktor Denis Mukwege gör en oerhörd insats för att försöka ge alla utsatta kvinnor och barn en chans till ett ok liv. De kommer aldrig glömma vad de har blivit utsatta för och historierna tar aldrig slut. I artikeln berättar han att han fått in treåringar som har varit så söndertrasade i underlivet av våldtäkter att han bara skrikit rakt ut av avsky. Han berättar att de som blivit gravida efter en våldtäkt har fött sitt barn för att sedan bara lämna det då de inte själv orkar eller kan ta hand om det.
Mitt hjärta blöder och jag tänker därför även ta in de urbota korkade och långsamma adoptionsregler vi har. Här finns barn som ingen vill ha. Ingen kan ta hand om dem. Ingen orkar ge dem tiden att få bli hållna och få lite närhet. Varför inte förenkla systemet när det finns så många familjer som så gärna hade fått hem ett barn?
Jag har fortfarande tankar om att adoptera barn då jag alltid önskat mig en stor familj och varifrån de kommer eller hur de ser ut spelar absolut ingen roll. Inga barn kan hjälpa att de finns till även om jag förstår att dessa mammor inte mår så bra. Alla barn förtjänar att känna sig älskade.

Jag önskar att det fanns något man kunde göra och jag håller med Mukwege om att världen bara står tyst. Jag har ingen position som kan hjälpa dessa för det måste till politiska handlingar för att det ska till en förändring. Jag tror han har rätt att världen inte bryr sig eller lägger sig i då det inte är någon direkt konflikt. Det är ju bara kvinnor och barn som våldtas. (ironi) FN har varit där i tio år utan att agera. Varför?
De som blir utsatta för detta systematiska våld kan inte hjälpa att de är födda och uppväxta i Kongo. Det är fruktansvärt att de inte kan känna sig trygga i sitt hemland.
Jag hoppas att världen vaknar och hjälper dem.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Kongo-Kinshasa
http://www.lakartidningen.se/Aktuellt/Nyheter/2013/08/Tva-miljoner-valdtagna-i-krigets-Kongo/

Pensionssystemet i Sverige

Politik innebär diskussioner och väldigt mycket tyckande och tänkande inom olika ämnen. Mina intressen är vida spridda men detta är en sak som jag aldrig lyckats läsa mig till. Åtskilliga gånger har jag suttit på banken för att bestämma hur mina pengar ska placeras och trots att vi gått igenom det många gånger kan jag just nu ändå inte redogöra hur de är placerade. Det är i mina ögon en djungel. Jag förlitar mig helt och hållet på min banktjänstekvinna som enligt mig gör ett väldigt bra jobb.
Jag har inte den blekaste aning om hur min pension kommer se ut och det bekymrar mig ingenting.

Nu diskuteras pensionssystemet och om det ska vara kvar eller inte. Om det ska förändras. Jag ska helt ärligt säga att jag förlitar mig på att andra människor kan detta för jag har inte kompetensen att tycka någonting om det. Artikeln säger att om PPM tas bort kommer dagens pensionärer tjäna på det och min generation förlora på det. Dagens system är krångligt och man måste göra ett val.

svd.se

Jag tycker valfriheten är bra och att den som vill ska kunna välja efter sitt eget förstånd. Jag anser dock att människor måste ta ansvar över sitt eget liv och se till att sätta de frö som ska ge dig pension den dag du blir pensionär. Jag måste själv spara till det redan nu.

Jag sparar. Det måste man och jag hade mått dåligt om jag inte hade en buffert. Jag har dock inga planer på att någonsin gå i pension. Visst, jag kan ändra mig men jag har svårt att tro det. De kommer förmodligen få tvinga bort mig från jobbet och egentligen handlar det inte om att jag måste jobba utan mer att jag vill ha den sociala biten. Jag har dock inga planer alls på att jobba mer än lagom. Under perioder av livet kan jag jobba mer men de sista åren innan pensionen kommer jag inte jobba heltid. Man lever bara en gång. Barnen är bara små en gång. Resa kan jag göra sen och att jag måste förverkliga mig själv är inte viktigare än barnen och familjen. Jag ser dock på detta med andra ögon än många andra.
Jag är inte hemma och är mammaledig. Jag är för rastlös för det. Jag vill dock inte jobba heltid så en kombination mitt emellan är perfekt och alla blir nöjda. Jag har därutöver en många gånger ändlös energi och klarar inte människor som hellre pausar än gör det de ska. Barnen går först, sen det jag har tänkt göra och därefter kan jag pausa om jag nu skulle behöva det. Oftast behöver jag det inte.

Det här med pensionen då. Jag har faktiskt ingen aning.
Skaffa en banktjänsteman ni litar på om ni har lika dålig koll som jag på det.

http://www.svt.se/agenda/tusen-kronor-mindre-om-ppm-skrotas

Möjlighet att skänka sina barn.

Provrörskarusellen sätter många tankar i snurr. Det finns de som trots dagens teknik aldrig kommer bli föräldrar trots att de vill och att de med all sannolikhet kommer att bli bra på det. En av de vanligaste frågorna vi har fått under tiden vi höll på var "Är det då era barn?".
För mig är det en konstig fråga men jag har ju förstått efter hand att det inte är självklart för alla hur det fungerar. Det finns två sätt att gå tillväga, IVF eller ICSI.
IVF innebär att ägg och spermier läggs i ett rör så att de själv sköter befruktningsprocessen. ICSI innebär att en spermie tas och sätts in i ägget för att sedan växa i rör
et. Det är alltså de som sökt som är biologiska föräldrar.

villhabarn.se

Hormonprocesserna är allt annat än roliga och att plocka ut äggen ligger precis efter att föda på smärtnivå. Det är väldigt obehagligt att känna hur de är med en nål, inne i kroppen medan du är vaken, för att ta ut äggen som bildats.

Sverige är som jag skrivit innan landet förbud och krångel till mycket och det är det jag tänker ta upp här. Vi har ett tvåsiffrigt antal befruktade fina embryon i en frys i Malmö. Där finns alltså potentiella barn. Väljer vi att inte skaffa fler barn kommer frågan komma vad vi ska göra med dessa och det blir en etisk fråga. Valen står idag mellan att kassera dem eller skänka dem till forskning.
Jag anser att man ska skänka dem till forskning då det kan vara ett sätt att hjälpa andra i samma situation.
Det finns dock ett alternativ till som är förbjudet i Sverige.
Andra länder har som möjlighet att man kan skänka dessa embryon till par som aldrig kommer kunna bli biologiska föräldrar. Det betyder alltså att man som biologiska föräldrar adopterar bort sitt ofödda barn till en annan familj. Det barnet behöver aldrig få veta att dennes föräldrar inte är dess "riktiga". Barnet har en möjlighet att när det fyllt arton begära ut sina papper för att hitta sina biologiska föräldrar om det är så att barnet vet om hur det ligger till. Ofta uppmärksammas sådant om det händer något i familjen, någon blir sjuk, och barnet inser att den inte har samma gener som föräldrarna och därför inte kan hjälpa dem.

Detta betyder att det finns familjer där ute som skulle kunna få barn med våra gener. Tanken är rätt mäktig och jag förstår om många tycker att det känns konstigt och inte vill.

Jag hade inte haft några problem med att denna lag ändrades i Sverige så fler skulle kunna få möjligheten att bli föräldrar. Jag har dock svårt att se att jag skulle klara att skänka våra embryon men det finns garanterat de som kan. Tanken på att kanske möta sitt biologiska barn och inte veta om det känns konstigt. Likadant att det faktiskt i så fall är "vårt" barn även om det inte är det.
Konstigt känns det också att den andra mamman på något sätt blir en slags surrogatmamma. Just att vara surrogatmamma har jag inget emot och hade inte själv haft några problem att vara det till någon nära vän men att det barnet genetiskt är jag. Mycket att tänka på.

Möjligheten finns också att det arton år senare knackar på dörren och det står en kopia av sig själv. Den delen har jag inga problem med och hade inte haft om det hänt heller. Då hade familjen bara blivit större och med min syn på vad som är familj hade jag älskat det "barnet" med. Även om det var ett snedsteg från den respektive. Barn kan aldrig hjälpa det.

Jag anser att de som vill skänka de barn de inte själv vill föda ska få den. Det finns många i Sverige och norden som hade blivit väldigt glada över de barnen och jag tycker att det ska vara upp till alla de par som nu har embryon i frysar runt om i landet att bestämma.

Ett extra år i skolan vid dåliga betyg!

Klarar du inte skolan på utsatt tid får du helt enkelt gå ett år till. Egentligen har jag ingen större tanke på detta då jag redan har gjort det. Jag orkade inte med skolan, brydde mig faktiskt inte ett dugg, och fick därför gå ett extra år på gymnasiet. Skillnaden mot idag är att de som inte klarar sig ska gå ett extra år istället för att gå om. Det kanske är bra men jag hade hellre sett det såhär:

Börja med anpassad skolstart. Låt barnen göra något slags test, som kunniga inom området får skapa, för att se när varje barn bäst klarar av skolan. Vi vill ju ha en skola för alla!
Gör alltså skolstarten flexibel så att barnen kan börja nollan (ja, jag säger fortfarande nollan) mellan exempelvis fem och sju års ålder. Det hade kanske medfört att de som verkligen klarade att börja tidigare gjorde det och fick den stimulans de behövde. De barn som hellre ville leka två år till fick det.
Jag tror att detta hade skapat klasser där eleverna låg mer lika varandra. Klasser där kunskapen var det som stod i centrum.

Jag har aldrig varit en förespråkar för blandade klasser och mina erfarenheter är att det mest är ostrukturerat och försvårande för eleven. Möjligtvis att man kan slå ihop nollan och ettan för att sedan slussa upp de som var mogna för det men absolut inte i de högre åldrarna.

mariaweimer.se

I andra länder finns det prov som ska göras varje termin. Klarar du inte proven, får du inte gå upp en årskurs. Jag är inte insatt i exakt hur detta fungerar men tror att det hade varit bra. Genom sådana tester hade man fångat de elever som låg på gränsen eller under direkt. Det hade inte längre kunnat vara någon som kom i nian och sa att de varken kunde räkna eller läsa för de hade aldrig fått komma upp till den klassen.

Jag inser att motargumenten är att det blir stressigt för barnen och att de känner press. Jag anser dock att mycket av dessa problem skapas av föräldrarna utan att de tänker på det. Minns en gång på en skola jag jobbade där klassen skulle gå en sträcka för att ha lektion utomhus. Den ene elevens föräldrar kom på morgonen och ifrågasatte högt hur eleverna skulle orka gå "hela den långa vägen fram och tillbaka!". Föga förvånande så började eleven till denne förälder beklaga sig efter femtio meter medan inga andra barn klagade alls. Jag ser det som att den föräldern implementerade sitt tänk på sitt barn. Hade denne istället sagt att "Det är inga problem att gå den lilla sträckan" hade inte eleven gnällt. Jag tror att man många gånger lägger in en värdering i saker utan att tänka sig för. Så även jag för jag är inte perfekt på något sätt.
Detta med stress och press tänker jag likadant med. Om föräldern lägger fram vad kul det är att få veta hur mycket kunskap man lärt sig under en termin tror jag eleven hade tänkt annorlunda. Utöver det behöver man inte vara bäst eller "vinna" alltid och det ska barn också lära sig.

Jag vet inte om ett införande av ett extra år är det optimala men det kan verkligen tas upp för diskussion så länge det är bra för eleven.

http://www.metro.se/nyheter/regeringen-vill-ha-ett-extra-grundskolear/EVHmil!3o6KR1hg1M0M/
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5643259
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/regeringen-utreder-extra-skolar_8511112.svd

En hyllning till Cura och Capio!

Det tog nästan fem år för lillasyster att hitta hit och det finns en sak jag vill framhäva tusen gånger om. De människor som är rädda för valfrihet bör enligt mig flytta dit där den inte finns om den upplevs så jobbig. Den som inte vill välja behöver inte det.

Jag har dock gjort ett aktivt val av väldigt enkla skäl. Jag upplever inte att jag fick den vård jag var berättigad till och utöver det, det som spelade mest roll, var att de jag mötte var allt annat än trevliga. Det är inte så att situationen man hamnar i när man inser att det inte går att få barn är enkel. Det blir miljoner frågor på ett par sekunder. Att sjukvården då ska vara tillmötesgående är för mig självklart och den personal inom detta som inte känner så bör inte heller jobba inom detta yrke.
Utöver det brottas man med regler som förmodligen uppfanns för femtio år sedan.
Det ställs kravs på att du ska ha bott ihop i ett visst antal år enbart för att få söka hjälp. I dagens samhälle finns det de som lever som särbos hela sitt liv. Skulle de aldrig få skaffa barn då?
När den dörren stängdes söktes det privat med en gång.
Det blev några vändor till Karlskrona för att sedan skickas till RMC i Malmö. Jag har skrivit om dem och det obehag vi kände inför dem. Fel människor på fel plats. Jag ska absolut inte hänga alla för det fanns de som var trevliga där men den dag vi hade satt vår fot på Cura förstod man hur det skulle vara. När jag ringde till RMC kunde jag få veta att vi fick vänta för att det fanns fler i kö, att de inte hade tid och när jag tog upp vårdgarantin för att komma fram till en av de specialister vi skulle till fick jag ett skratt i örat om att jag kunde ju försöka söka mig någon annanstans.
Attityden var hemsk.

Vi kom till Cura och där var det tvärtom. De beklagade att de inte hade tid samma dag eller nästkommande dag. Inget prat om att vänta i månader. Vänliga läkare och övrig personal som även om de inte lät mig få som jag ville hela tiden, kunde förklara sakligt varför. Utan överlägsenhet eller förarglighet. De kom på den tid som var utsatt, de frågade hur man mådde och hur det kändes. Det må inte vara vård i den bemärkelsen men det är dock så viktigt. Något som RMC inte förstod.

Cura är allt det som fattades på RMC och lite till. Det har kostat oss en mindre förmögenhet att skaffa barn och det kostar då man går privat men valet är väldigt lätt. Hade vi fått veta vilken oerhörd skillnad det är mellan de olika klinikerna från början, hade vi mer än gärna även betalt de första försöken själv. Det hade varit värt varenda krona att slippa upplevelsen av hur det inte ska få vara inom vården. Det hade kostat oss men vi hade sparat två år i väntetid. Två år där vi kunde fått en helt annan upplevelse.

Jag har hört många som har liknande upplevelser av RMC men jag tror att de flesta glömmer när de väl har fått sitt/sina barn. Då lämnar man det bakom sig. Jag gör det inte. Jag ser det som min uppgift att ändra på det som är fel och detta är fel. Ett bemötande kan vara så viktigt.

All mödravård har sedan genomförts på Capiokliniken i Kristianstad som även det är privat. Skillnaden här är att man kan få gå där, trots att man är Bleking, om man ringer till landstinget Blekinge i Karlskrona och ber om att få gå i Skåne. De gick med på det direkt då jag fick tag i dem och om Capio har jag inte ett enda ont ord att säga. Trots att det är de som har fått ta tag i mig i både med och motgångar har de alltid skött det effektivt, trevligt och korrekt. Då det ligger granne med Centralsjukhuset i Kristianstad har det inte kunnat vara enklare.

Det låter förmodligen förvirrat och flummigt. Många kommer säkert säga att jag är bitter på RMC för att det aldrig blev något barn där trots fem försök men jag vet att det inte är så och den som varit på båda ställena kan utan problem vittna om skillnaderna som finns.
Ofrivillig barnlöshet är betydligt vanligare än man tror och det är väldigt många som har hört av sig till mig efter det att jag berättade öppet om det. Min uppmaning till alla er som har problem men fortfarande inte fått hjälp är: Spara pengar och strunta i landstingets tre försök. Åk till Curakliniken i Malmö (Per Albin Hanssons väg) och gärna sedan även till Capio för de kommer se till ert bästa och behandla er bättre än RMC där du/ni är sill på ett rullande band.
Tack för att det finns privat sjukvård!

http://www.curakliniken.se/
http://www.capio.se/

Svärdet och Spiran

Då jag aldrig har tid att titta på tv när just det jag vill se går ser jag nästan allting på play. När jag ska se något på tv blir det därför serier av olika slag och denna blev jag tipsad om av en väldigt bra person. Jag blev förälskad.
Första delen heter Svärdet och Spiran och den andre delen heter En värld utan slut.
De både delarna har det enda gemensamma om att de handlar om samma by, Kingsbridge och bygget av deras katedral. Det är helt olika karaktärer med i filmerna och den andre utspelar sig 150 år efter den andra.

För en historienörd som mig är detta väldigt intressant. Ännu mer intressant blir det när man inser att även om det är en hel del berättelse runt fortfarande är så att de största personerna har funnits på riktigt och katedralen som tar så många år att bygga med alla sina motgångar även den finns på riktigt.

Rent historiskt är den andra delen betydligt bättre. Den avverkar digerdöden och krigen som rasade mellan England och Frankrike. Både innehåller dock rädslan för häxor och fruktansvärda maktmissbruk. Kallas visst politik.. Mycket av det står kyrkan för.
Självklart innehåller de även den kärlek som alla vill ska vara på riktigt. Trots långa avstånd och mycket händelser emellan blir det till slut de. Efter hand som serier går bygger de även upp katedralen och det känns som om man får en insyn i vilket otroligt jobb de lade ner på detta. Gissningsvis är det ytterst få som skulle ta på sig att börja bygga en kyrka idag när den beräknade byggnadstiden är minst femton år.

Som barn älskade jag Maj Bylocks Häxböcker. Alla hennes historiska böcker faktiskt. Som vuxen försvinner jag fullständigt om jag börjar läsa Diana Gabaldons Outlanderserie. Man läser inte igenom över tiotusen sidor över natten men böckerna är värda varenda minut de tar.

Den som tycker om historia bör se denna serie även om ingen av delarna är helt nya. Det stör dock inte då det inte behövs några effekter av något slag för att göra den bra. Intressant hade varit att höra alla de som kallar sig för feminister idag. De flesta kvinnor som är med i denna serie behandlas som något katten släpat in. Som kvinna hade du absolut ingenting att säga till om.

Serien är sammanlagt nästan femton timmar lång men den är helt klart värd att se!

Legalisera hasch?

Varje dag "bläddrar" jag igenom alla större tidningar i Sverige och efter ett tag lär man sig att "slöläsa" så att man inte behöver läsa varenda ord och varje rad. När det är något intressant fastnar jag och läser hela. Denna fastnade jag för.

Jag är väldigt konservativ i vissa frågor och skulle kämpat in i det sista för vårt kungahus. Monarkin är något av det finaste vi har och jag vill ha ett starkt försvar. Vi måste ha människor som klarar av att driva detta om femtio år. Det går inte att nedrusta allting för att sedan tro att kunskapen går att finna i böcker. Vissa saker måste gå i arv och läras praktiskt.
Jag är dock väldigt liberal i många frågor och detta som Norberg tar upp har jag legat i diskussioner med folk de sista tio åren. Jag har alltid rest mycket och sett andra delar av jorden. Det ger inte bara kunskap utan även insikt om att det finns två sidor av allting.

Sverige är landet förbud. Här är mycket olagligt och hade alkoholen uppfunnits idag hade den garanterat varit klassad som narkotika. Min uppfattning är att den som vill få tag i någonting gör det. Oavsett om det är lagligt eller inte. Svenskar är ökända i många länder för att det är vi som raglar fram. Av någon anledning måste man dricka sig väldigt berusad, skrika, slåss och härja när man är utomlands. Det är ju så billigt och inte nog med det kan man få tag i drickan överallt. Jag har aldrig gjort så och har inga planer på att börja. När kompisarna åkte på festresor åkte jag på resor där man kunde studera kultur eller historia. Jag hymlar inte med att även jag drack ibland men det var aldrig på det sättet.

Om då hasch hade varit lagligt när jag var ung. Hade jag testat?
Förmodligen. Jag är inte annorlunda på något sätt. Hade jag fastnat?
Högst osannolikt. Jag har för mycket krav på mig själv och skulle aldrig tillåta mig att göra det.
Min familj hade aldrig tillåtit det. Jag har ett alldeles för starkt skyddsnät runt mig för att hamna i en sådan situation. Det låter kanske förmätet men min uppfattning är att det oftast är det som betyder någonting. Självklart finns det undantagsfall men jag tror att det viktigaste och det som spelar mest roll är familjen.

drugsmart.com

Johan Norberg diskuterar gängkrigen i Göteborg som nu tagit många människors liv. Han skriver att om haschet hade blivit lagligt hade denna undre marknad försvunnit. Jag förstår med att det förmodligen hade dykt upp någon annan undre marknad men jag har resonerat precis som honom. Det är ändå så att varje människa själv bestämmer över sitt öde.
Det kanske hade blivit så att haschet hade blivit som cigaretter. Det hade varit artonårsgräns och hade funnits i butiker så att alla vuxna hade kunnat köpa det. Det hade med all sannolikhet funnits de som köpt ut till yngre och de som fastnat i detta men jag har svårt för att se det. Jag hade inte köpt det idag även om det var lagligt för jag har ingen anledning.

"Portugal avkriminaliserade narkotika för eget bruk 2001 efter en svår knarkepidemi. I dag är det fler som under sin livstid prövar, men det har minskat i de lägsta åldrarna och problemanvändarna är färre". skriver Johan. Han fortsätter och skriver att Högern som från början var helt emot detta beslut nu har ändrat sig.

Jag har sedan start varit väldigt positiv till sprututbytesprogrammet av den anledning att man förutom att få ner sjukdomarna även har koll på vilka som missbrukar.
Om en legalisering av hasch vore bra eller dåligt kan inte jag bestämma för jag har inte den kunskapen men jag ser gärna att vi ser över hur det ser ut i resten av världen för att sedan se hur vi kan göra här. Uppenbart fungerar det inte som det är idag och även landet Sverige bör kunna ändra sig om det visar sig att det finns bättre metoder än de vi har idag, som inte fungerar.

http://www.metro.se/kolumner/johan-norberg-stoppa-gangkrigen-med-lagligt-hasch/EVHmir!ViTHzgZOGXqlM/

Frisk!

Ibland är sjukvården bra! Speciellt när man får besked om att man är frisk.

Helt frisk kommer jag förmodligen aldrig att bli då jag fortfarande pratar för mycket och har en miljon idéer som alltid kräver att få komma ut i ljuset. Jag har dock efter ett par månaders väntan fått besked att jag är fysiskt frisk. Det finns inga tumörbildningar och mitt liv kommer rulla vidare som så många andras.

Gemensamt för alla som blir riktigt rädda att de inte kommer överleva, även om det är det enda vi vet att vi inte gör, är nog att man plötsligt kollar av vad som är viktigt i livet. Vad som betyder någonting och vad man värderar högst.

Jag vet att många tycker att jag är väldigt udda då jag är så öppen med allt runt mitt liv och mig men det är så jag fungerar. Genom att berätta allt självmant behöver ingen undra och det blir inget skitsnack vilket annars är väldigt lätt. För mig är det väldigt märkligt med alla de människor som aldrig berättar. Som aldrig säger vad de varit med om eller hur de känner inför något.
Då jag alltid pratar för mycket och många gånger upplevs som för rättfram händer det med jämna mellanrum att jag inte får det svar jag förväntade mig när jag frågar. Att någon berättar att allt inte är som det ska är en sorts förtroende som man inte kan låtsas som att man inte hörde.
Ändå tror jag att det är en av de vanligaste reaktionerna.

yonasu.com

När någon råkar ut för något. Antingen själv, familjen eller vännerna är det så många som vänder ryggen och går mot ett annat håll. De är egentligen rädda men skyller på att de inte vill störa eller lägga sig i. Jag fungerar precis tvärtom. När jag hör att något hänt någon gör jag det motsatta och letar upp personen i fråga. Det finns inget värre än tysta människor.
Näst efter det kommer hycklande människor.
Det är personer som gärna tycker och tänker väldigt mycket, men bakom ryggen på den som blivit drabbad. De erkänner aldrig öppet att de vet vad du drabbats av.

Tyvärr har "jag", trots att jag inte är sådär väldigt lastgammal, drabbats av många vänner som tyvärr gått vidare alldeles för tidigt av en mängd olika orsaker. Det första jag gjort när jag hört talas om det är att ta kontakt med de anhöriga i de fall jag känt dem. Det är ingen som minns vad man sa efteråt men man minns vilka som hörde av sig. Vilka som brydde sig.

För mig har alltid en av grundstenarna varit att leva som jag lär. Jag klarar inte människor som utåt sett står för en sak men när du inte längre tittar gör tvärtom. Människor inom yrken där andra personer ska få prata av sig bör i mina ögon vara felfria även om jag vet att det inte är så. En präst som gått på krogen, full och raggat när frun var hemma hade aldrig fått mitt förtroende och detsamma gäller alla andra personer med liknande yrken.

Jag kommer leva vidare men mina tankar är ständigt hos dem som inte längre finns här. Varje dag och varje minut finns det någon som mister en anhörig.

Jag tänker åter igen försöka slå ett slag för att du som enskild person ska kunna hjälpa någon annan: Gå med i Tobias Registret och få möjligheten att rädda någon annans liv.
Deras liv kan hänga på att just DU bryr dig!

www.tobiasregistret.se

MAIF och minkar

Under gårdagens match på Strandvallen ställdes sex minkar ut i ett litet minkhus. Djurens Rätt har hela förra veckan försökt få rubriker om ämnet, ville att alla skulle bojkotta matchen och det gav ringar på vattnet.
Oavsett vad man tycker om just minknäringen bör man se på den andra delen av ordet: näring. Näring. Det finns andra sorters näringar i Sverige. Bilnäringen, industrin, mat, restaurangnäringen för att nämna några.
Tittar man längst ner på MAIFs hemsida ser man deras över hundra sponsorer.
Ska man då göra skillnad i vem sponsorn är?
Eller främst, VILKEN näring det är som vill ställa ut?
Mitt svar är väldigt enkelt: Nej.
Det spelar ingen roll.

Jag har aldrig varit speciellt intresserad av fotboll eller sport över huvud taget. Att Djurens Rätt nu försöker göra politiska poäng för att en av lagets sponsorer vill ställa ut ser jag som löjligt. Jag anser denna organisation vara det över lag då man tror att det går att förändra någonting genom att ge sig på enskilda näringsidkare. Varför inte protestera om de ställer ut en bil? En bil kan köra ihjäl många djur för att inte tala om vilka avgaser de ger ifrån sig, De affärer som finns med som sponsorer, säljer de verkligen bara saker som är bra för miljön och djuren?
Vill en organisation förändra gör de inte det på detta sätt utan att helt enkelt, på fredligt håll, förändra lagen. Som jag ser det, tyvärr, är risken väldigt stor att minknäringen försvinner om vi byter färg i regeringen vid valet.

Jag hade velat ha en förklaring från dessa personer med var gränsen ska gå. Vilka näringar ska få finnas kvar? Vem ska bestämma vilka de ska vara?
En vanlig myt är att minken är ett vilt djur. Ja, det var det från början med men d

Kristianstadsbladet.se

omesticering har gjort minken till ett burdjur. Minken vet inte längre hur det är att vara fri då våra svenska minkar har bott i burar de sista femtio generationerna. Med samma tänk borde dessa personer också förbjuda all inlåsning av hundar för de är ett annat djur som har domesticerats.
Är det ok att låsa in sin hund?

Vänstervridningen i vårt land har av någon anledning godkänt våld och trakasserier från grupper liknande Djurens Rätt. Hade det varit ok om de hade tagit sig in i privata personers hus och släppt ut deras husdjur? Såhär gör de med minken. Är det ok?
Vi som nu råkar bo i ett av Sveriges minktätaste områden vet att en mink är allt annat än roligt att ha runt husknuten. Speciellt om du har barn som vill vara ute och leka.
Att släppa ut dem är inhumant vilket dessa aktivister inte förstår.

Jag ser det som väldigt positivt att de fick visa upp sina minkar. Oavsett vad man tycker om just minknäringen är aldrig fakta och kunskap fel och det är vad man kan få om man hälsade på dem igår. Svensk mink har det bra och det hade dessa människor också sett om de besökte farmarna dagtid utan utklädnad. Jag har ingen längtan efter en minkpäls men den som vill ha en ska kunna köpa det. Naturligare kan det inte bli. Kanske bättre med en PVC-päls?
Jag är helt övertygad om att protesterna kommer hand i hand med Sveriges jantelag. "Varför ska hon/han en minkpäls när jag inte har råd med det!?"
Länge leve valfriheten och för mig är det omöjligt att förbjuda en väl fungerande näring.
Tack MAIF för att ni stod upp och vägrade ändra er!

http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=2835&grupp=12344&artikel=5650508
http://www.maif.se/
http://www.svenskmink.se/?page_id=7

Inga polisnotor till arrangörer..

Ytterligare en sak jag inte håller med om. Jag förstår att Sweden Rock och alla fotbollsklubbar är överlyckliga över att slippa dyra notor från polisövervakningar men jag förstår det inte.

Som skattebetalare betalar vi, trots alla skatteavdrag som regeringen med Moderaterna i spetsen sänkt (Tack!), stora summor skatt varje år. Att de pengarna går till sjukvård, äldreomsorg, skola och så vidare säger jag ingenting om. Jag säger ingenting om att de går till polisen heller. De får gärna ta sina resurser och spärra varenda väg i hela Sverige för att kolla nykterheten och jaga tjuvar men att nu åter igen låta oss skattebetalare stå för dyra övervakningar av fotbollsmatcher etc är absurt. Mina surt inbetalade skattepengar ska gå till att hålla en massa huliganer i schack. Varför?
Ok, om kostnaden hade sänkts för dem, men varför ta väck hela beloppet?

aftonbladet.se

Hade summan halverats hade det fortfarande varit en liten intäkt för att hjälpa till.

I min kära hemkommun har vi Mjällby AIF som efter många om och men tog sig upp i Allsvenskan och dessutom har lyckats med att behålla sin plats där. Jätteroligt!
Den bästa tiden att begå inbrott i vår kommun är när det är match för då finns det inte en polis någonstans utom på en koncentrerad yta kallad Strandvallen.
De brukar stå och göra nykterhetskontroller eller ta fortkörare före och efter men det går rätt snabbt att genomskåda det. Kostnaden för att ha en hel hög med polisbilar och pikébussar stående där hela tiden är inte billigt. Nu ska vi skattebetalare åter igen ta den kostnaden.
Jag är inte nöjd med det beslut som har tagits.
Jag var däremot väldigt nöjd när beslutet togs att den som behövde polisen skulle betala den.

Jag kan inte se varför det ska vara olika regler för olika instanser.
Om den lokala krogen har en spelning måste de hyra in vakter utifall det blir bråk.
Det är ingen annan som hjälper dem med den insatsen.

Som jag ser det kunde kostnaden halverats för att visa båda sidor vad som gäller. De pengarna som kommit in kunde använts till mycket bättre saker än att ha polis stående under varenda allsvensk match eller musikevenemang.

http://www.svt.se/nyheter/arrangorer-slipper-polisnotan
 

Alla elever ska vara med på simundervisningen.

"Land ska med lag byggas" sa Karl XV och jag kan inte mer än hålla med honom. Lagen står över allt. Även religion, oavsett vilken det är.

För mig är det totalt ovidkommande hur någon ser ut, vilken religion eller kultur de har. Det är ovidkommande vilka traditioner de har eller hur de tror att jorden skapades. Ovidkommande vilken Gud de tror på, om de har någon. Ovidkommande vilken åsikt de har om sång, dans, simning eller sexualkunskap i skolan. ALLA barn som bor i Sverige innefattas av skolplikten och ska därför vara med i all undervisning och på grund av detta är jag väldigt glad för den dom som kom i Tyskland. Religionen står inte över ett lands lag.

allastudier.se

Tyvärr är det så att dessa saker ibland krockar. Sist var det elever som slapp vara med i skolundervisningen i ämnena musik och dans. Jag tyckte det var idiotiskt. Det hade varit lika idiotiskt att låta elever slippa simundervisningen på liknande grunder. Barn måste kunna simma och enligt mig borde det vara föräldrarnas ansvar att lära barnen det men nu är det så att det är skolan och då alla barn går i skolan är det ett bra sätt. Den som inte kan simma riskerar att drunkna om de hamnar i vattnet och det behöver man inte vara så smart för att räkna ut.
Jag har varit med om elever som på grund av sin religiösa tro inte kunnat vara med på sexualundervisningen vilket inte är bra. Det är inte så att skolan lär ut några konstiga saker utan de förklarar helt enkelt vilka skillnader och likheter det finns mellan en man och en kvinna. Tonåringar bör veta det från en neutral enhet som inte lägger en värdering i dessa saker. Könen är på detta sätt lika. Detsamma gäller även de andra saker som jag skrivit.
Det är viktigt att barn i Sverige får lära sig att vi alla är lika mycket värda.
Jag hade vänner när jag var yngre som inte kunde hälsa på varandra när de bodde hemma då deras föräldrar kom från ett varsitt krigshärjat land där de krigat mot varandra.
Här i Sverige har vi neutral mark och alla människor är lika mycket värda.

Jag hoppas verkligen att samma beslut som i Tyskland kommer tas även här i Sverige om det kommer upp. Alla ska vi vara lika inför lagen, med samma rättigheter och skyldigheter.
Jag hoppas alla barn i Sverige får möjligheten att simma, dansa och musicera i skolan.

http://www.svt.se/nyheter/varlden/religion-inget-skal-for-att-slippa-simskola
http://www.varldenidag.se/nyhet/2013/08/05/Darfor-vill-de-inte-att-barnen-dansar-i-skolan/

Vargens vara eller inte.

Vargens överlevnad i Sverige är en fråga som aldrig har intresserat mig. Jag dödar knappt flugor som tar sig in i huset då jag är väldigt övertygad om att detta med karma till slut kommer ikapp alla. Jag vill inte ha någons liv på mitt samvete oavsett hur litet och ömkligt det än är. Jag tror inte på detta med att döda andra levande varelser och jakt är något, även om jag är fullt medveten om hur viktigt det är, jag inte är förtjust i. Jag skulle aldrig kunna skjuta ett djur.

djurskyddet.se

Vargen då. De är liv precis som alla andra varelser på planeten men jag har full förståelse för att människor inte vill ha dem runt sina bostäder eller vid sitt boskap. Jag var hos en vän för ett litet tag sedan och de hade haft varg ändå upp på husknuten men hundarna hade skrämt iväg den. Jag hade blivit totalt livrädd. Hur ska någon kunna släppa ut sina barn om det går en varg lös?
Ett barn är ett lätt byte.

I Svalbard finns det kravallstaket runt dagiset (ja, jag säger fortfarande dagis för liksom att en lokavårdare fortfarande städar lokaler så anser jag att förskolan är det som kallas för nollan vilket gör att det innan kallas dagis oavsett vad storstan säger). Anledningen är inte att barnen i Svalbard är extra jobbiga utan det faktum att det ger lite skydd för barnen om isbjörnarna går till attack. Är det så vi ska ha det i Sveriges vargområden? Ska vi hägna in dagisen?

Djurens rätt och andra liknande instanser skriker högt för vargens överlevnad men det är ju inte så att vargen försvinner om den inte längre finns i Sverige. Det finns fortfarande gott om varg i andra länder runt om i världen. För mig är det viktigt att respektera alla djur men även människorna. Man börjar lära sig redan på lågstadiet om näringskedjan. Vi står överst i den.
Vargen under.
Det borde räta ut en hel del frågor och undringar. Helt uppenbart kan vi inte leva tillsammans och jag hoppas att alla de som så väldigt gärna tycker att vi ska ha hur mycket varg som helst i Sverige också tar med sina barn och bor i de områden där de har problem med dessa djur.
Jag hade aldrig velat bo i ett område med varg eller björn.
Vargen är ett oerhört vackert djur men barnen hade aldrig fått gå ut om det fanns en risk att de skulle bli deras middag.

http://www.svt.se/nyheter/ny-rovdjurspolitik-baddar-for-brak-1