Självömkan är nog något som alla känner av då och då, mer eller mindre. Jag tror alla har tillfällen när de känner "varför ska allt drabba mig!" men jag mår dåligt över de gånger jag gjort det när jag läser denna artikel. Det är fruktansvärt.
Jag hoppas alla tar sig tiden att läsa igenom länken nedan för tårarna kommer direkt när man inser hur grym världen kan vara.
Som yngre hade jag en önskan om att flytta till Afrika för att bygga barnhem och hjälpa de som behövde hjälp. Jag vill fortfarande åka som voluntärarbetare för att göra någon nytta men min egen familj blir ett hinder då jag inte vill sakna barnen. Jag inser också att mitt utseende gör mig till ett väldigt lätt offer då det syns så tydligt att jag är en turist eller åtminstone ingen som är född där. Jag har alltid älskat att resa men har avstått vissa resmål enbart på grund av min ögon och hårfärg. En bekant till mig som jobbat i många av de länder jag velat resa till sa till mig att det var självmord att resa och att om jag ändå tänkte göra det först borde färga håret och sätta i linser. Jag har alltid tyckt att det mörka är mycket finare men jag passar inte som brunhårig. Med ålder kom också insikten om att det inte bara går att flytta till ett land och bygga ett barnhem då allt handlar om politik. Och i dessa länder är politiken oerhört korrupt. Tyvärr. Det är så fel i min värld att någon som missbrukar sin makt till den milda grad fortfarande sitter kvar. Tanken om Stephen Kings Dead Zone har dykt upp många gånger. Vad gör du om du vet att någon kommer bli en ny Stalin/Lenin/Hitler?
"Krigsoffren hittills: sex miljoner döda, två miljoner våldtagna och flera generationer som dömts till fattigdom, tvingats på flykt, skändats, slaktats och fått sina könsorgan förstörda."
Artikeln handlar om våldtäkterna som kvinnor och barn utsätts för i Kongo. Jag har en bok som handlar om kriget som rasade i Kongo-Kinshasa och jag minns min avsky när jag läste den. Hur man som människa kan värdera någon annans liv så lågt. För mig är alla lika mycket värda.
Doktor Denis Mukwege gör en oerhörd insats för att försöka ge alla utsatta kvinnor och barn en chans till ett ok liv. De kommer aldrig glömma vad de har blivit utsatta för och historierna tar aldrig slut. I artikeln berättar han att han fått in treåringar som har varit så söndertrasade i underlivet av våldtäkter att han bara skrikit rakt ut av avsky. Han berättar att de som blivit gravida efter en våldtäkt har fött sitt barn för att sedan bara lämna det då de inte själv orkar eller kan ta hand om det.
Mitt hjärta blöder och jag tänker därför även ta in de urbota korkade och långsamma adoptionsregler vi har. Här finns barn som ingen vill ha. Ingen kan ta hand om dem. Ingen orkar ge dem tiden att få bli hållna och få lite närhet. Varför inte förenkla systemet när det finns så många familjer som så gärna hade fått hem ett barn?
Jag har fortfarande tankar om att adoptera barn då jag alltid önskat mig en stor familj och varifrån de kommer eller hur de ser ut spelar absolut ingen roll. Inga barn kan hjälpa att de finns till även om jag förstår att dessa mammor inte mår så bra. Alla barn förtjänar att känna sig älskade.
Jag önskar att det fanns något man kunde göra och jag håller med Mukwege om att världen bara står tyst. Jag har ingen position som kan hjälpa dessa för det måste till politiska handlingar för att det ska till en förändring. Jag tror han har rätt att världen inte bryr sig eller lägger sig i då det inte är någon direkt konflikt. Det är ju bara kvinnor och barn som våldtas. (ironi) FN har varit där i tio år utan att agera. Varför?
De som blir utsatta för detta systematiska våld kan inte hjälpa att de är födda och uppväxta i Kongo. Det är fruktansvärt att de inte kan känna sig trygga i sitt hemland.
Jag hoppas att världen vaknar och hjälper dem.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Kongo-Kinshasa
http://www.lakartidningen.se/Aktuellt/Nyheter/2013/08/Tva-miljoner-valdtagna-i-krigets-Kongo/
Jag hoppas alla tar sig tiden att läsa igenom länken nedan för tårarna kommer direkt när man inser hur grym världen kan vara.
Som yngre hade jag en önskan om att flytta till Afrika för att bygga barnhem och hjälpa de som behövde hjälp. Jag vill fortfarande åka som voluntärarbetare för att göra någon nytta men min egen familj blir ett hinder då jag inte vill sakna barnen. Jag inser också att mitt utseende gör mig till ett väldigt lätt offer då det syns så tydligt att jag är en turist eller åtminstone ingen som är född där. Jag har alltid älskat att resa men har avstått vissa resmål enbart på grund av min ögon och hårfärg. En bekant till mig som jobbat i många av de länder jag velat resa till sa till mig att det var självmord att resa och att om jag ändå tänkte göra det först borde färga håret och sätta i linser. Jag har alltid tyckt att det mörka är mycket finare men jag passar inte som brunhårig. Med ålder kom också insikten om att det inte bara går att flytta till ett land och bygga ett barnhem då allt handlar om politik. Och i dessa länder är politiken oerhört korrupt. Tyvärr. Det är så fel i min värld att någon som missbrukar sin makt till den milda grad fortfarande sitter kvar. Tanken om Stephen Kings Dead Zone har dykt upp många gånger. Vad gör du om du vet att någon kommer bli en ny Stalin/Lenin/Hitler?
"Krigsoffren hittills: sex miljoner döda, två miljoner våldtagna och flera generationer som dömts till fattigdom, tvingats på flykt, skändats, slaktats och fått sina könsorgan förstörda."
 |
| Bild från artikeln på Doktor Denis Mukwege |
Doktor Denis Mukwege gör en oerhörd insats för att försöka ge alla utsatta kvinnor och barn en chans till ett ok liv. De kommer aldrig glömma vad de har blivit utsatta för och historierna tar aldrig slut. I artikeln berättar han att han fått in treåringar som har varit så söndertrasade i underlivet av våldtäkter att han bara skrikit rakt ut av avsky. Han berättar att de som blivit gravida efter en våldtäkt har fött sitt barn för att sedan bara lämna det då de inte själv orkar eller kan ta hand om det.
Mitt hjärta blöder och jag tänker därför även ta in de urbota korkade och långsamma adoptionsregler vi har. Här finns barn som ingen vill ha. Ingen kan ta hand om dem. Ingen orkar ge dem tiden att få bli hållna och få lite närhet. Varför inte förenkla systemet när det finns så många familjer som så gärna hade fått hem ett barn?
Jag har fortfarande tankar om att adoptera barn då jag alltid önskat mig en stor familj och varifrån de kommer eller hur de ser ut spelar absolut ingen roll. Inga barn kan hjälpa att de finns till även om jag förstår att dessa mammor inte mår så bra. Alla barn förtjänar att känna sig älskade.
Jag önskar att det fanns något man kunde göra och jag håller med Mukwege om att världen bara står tyst. Jag har ingen position som kan hjälpa dessa för det måste till politiska handlingar för att det ska till en förändring. Jag tror han har rätt att världen inte bryr sig eller lägger sig i då det inte är någon direkt konflikt. Det är ju bara kvinnor och barn som våldtas. (ironi) FN har varit där i tio år utan att agera. Varför?
De som blir utsatta för detta systematiska våld kan inte hjälpa att de är födda och uppväxta i Kongo. Det är fruktansvärt att de inte kan känna sig trygga i sitt hemland.
Jag hoppas att världen vaknar och hjälper dem.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Kongo-Kinshasa
http://www.lakartidningen.se/Aktuellt/Nyheter/2013/08/Tva-miljoner-valdtagna-i-krigets-Kongo/
