Jag, som inte har någon form av intresse av någon sport, kan inte undgå vad som händer.
Jag ser ett samhälle där barn och unga vuxna av olika anledningar mår sämre och sämre.
Ett samhälle där barn inte tänker jobba med "vanliga" jobb i framtiden för de ska bli fotbollsproffs, vloggare, designers..
Det finns inga drömmar som inkluderar vanliga saker.
Kan framtiden byggas på proffs och vloggare?
Frågar någon mig, så anser jag att det är föräldrarnas uppgift att ge barnen realistiska drömmar och verktygen för att lyckas med sin framtid utan grandiosa drömmar och diverse karriärer.
Forskning visar nu att fotbollsakademier inte ger bättre spelare utan tvärtom.
Jag skulle kunna dividera i timmar kring olika saker och kan vrida på det.
Den som går på fotbollsakademin får högre krav på sig för de måste klara skolan för att få spela.
Det tycker jag är bra.
Uttagningarna däremot.. nja.
Jag tycker inte det är ok.
Alla utvecklas olika och det är fullt möjligt att den som är liten och tanig som tolvåring inte växer förrän långt senare, men då har missat den chansen. Som femton-sextonåring kommer nästa chans, men det kan vara samma då.
I min hemkommun Sölvesborg är det över 90 sökande barn till 25 platser på högstadiets fotbollslinje.
Alla ska självfallet bli fotbollsproffs men majoriteten av dem får sina drömmar krossade.
Det fick de redan innan, när de inte längre fick spela i Mjällbys färger.
De är som tolvåringar redan sorterade i facken bra eller dåliga.
Är det ok?
Samtidigt som att man pratar om ohälsa?
Hur stor är då chansen att bli proffs i Sverige?
Allsvenskan har ungefär 400-500 spelare. Superettan har ungefär lika många.
Damallsvenskan har 300-400 spelare.
Räknar man då med professionella och semiprofessionella fotbollsspelare i Sverige så är det mellan 1200-1500 individer som kan vara proffs. Det finns några utomlands men det är nog en bra ungefärlig siffra.
Hur stor är chansen att någon av alla som drömmer om det faktiskt blir proffs i slutänden?
Det må vara jag som är enfaldig, men jag anser inte att det är ok att sortera barn så tidigt.
Det finns de som har blivit proffs först som vuxna då de inte har hunnit utvecklas förrän då men den chansen tar man bort vid sorteringen för risken är att många av dem helt enkelt bara slutar efter ett tag.
Förr eller senare händer det ändå, men om forskningen nu säger att det inte hjälper utan istället ger sämre spelare.. varför ska man då göra såhär!?
Jag kan förstå att man blir kung när man som tolv-trettonåring blir uttagen, men det innebär också att man fastnar i att man är bäst och med det säkert slappnar av på något sätt.
Att sedan få veta att man inte duger lite längre fram när man har så stora drömmar..
Jag tycker inte att det är ok.
Man har nog av bekymmer redan som tonåring.
