Jag har väntat på att få höra några bra argument från de kommuner som inte vill ha ett möte med regeringen om återvandringen. Det har inte kommit några bra svar.
Nu har de tagit upp det igen och jag väntar med intresse på att få höra vad de egentligen tycker om allt som sker.
Det har nämligen visat sig att människor som är födda utanför Europa ställer sig rätt positiva till detta bidraget. De är inte säkra på att de ska få stanna och kanske känner att det är ok att få en ny start i sitt hemland igen.
Ska vi då titta på vilka grupper som har kommit till Sverige så rör detta sig om människor från exempelvis Somalia och Afghanistan.
När människor åkte från Afghanistan till Sverige pratade Afghanistans regering om den braindrain som landet drabbades av.
Braindrain.
De menade alltså att alla smarta människor lämnade landet.
Många kom till Sverige men vart den där eliten åkte vet jag inte.
De försvann nog på vägen, om de ens fanns från början.
Jag vet bara att talen för antalet sexuella övergrepp i Sverige ökade drastiskt när människor från exempelvis detta land kom till Sverige.
De klarade inte att se tjejer klädda som vi klär oss i Sverige utan att ställa till det för sig.
Om nu dessa människor VILL återvända.
För det är just det.
Om de VILL.
Ingen kommer att bli tvingad.
Vad är då problemet med att samtala om detta?
För mig visar detta på bekymret man har till vänster i den politiska skalan.
Antingen håller man med, eller är man emot och då ska man bekämpas på alla plan.
Att prata är inte farligt.
Det är sunt och något som människor gör för att försöka förändra saker på ett bra sätt.
Dessa människor som protesterar och vägrar komma på samtal, det är också de som hellre springer i ett demonstrationståg varenda lördag, lägger sig på motorvägen eller går med fanan högt den första maj.
Det rör sig inte om tvång.
Det är ett samtal.
Hur kan det vara så svårt när människor som är invandrade till Sverige uppenbarligen själv anser att detta är bra!?
