Jag satt i bilen med barnen när nyheten kom.
Bonnie Tyler är död.
Ett liv på jordklotet men effekten blev densamma som när Marie Fredriksson dog, för när de där riktigt duktiga musikerna försvinner så lämnar de ett hål efter sig.
Ett stort hål.
Bonnie Tyler var en av mina stora idoler som ung och den ena dottern bär hennes namn.
Det blev hennes låtar hela bilresan med minnen från var och en av dem.
Någonstans är det något speciellt med vissa artister och inte för att förringa dem som är stora idag, så är det något annorlunda med de artister som slog igenom på den tid när varken datorer, internet eller mobiler fanns.
Tempot var en annan men musiken var ärligare.
Inte någon fixad röst, inte fixad ljud eller en perfekt person utan några skavanker.
Självklart finns det dem som gör om sig, men musiken var bättre förr.
Iallafall enligt mig.
Musiken som görs idag är många gånger covers på redan befintlig musik och när någon har gjort en känd låt så blir det svårt att slå igenom med flera.
Bonnie Tyler hade många och det är svårt att välja en som var bättre än de andra för jag har hennes samlingsalbum i CD-format. De samlingarna, tillsammans med Dolly Parton, Elvis, alla KENTs album, Winnerbäck.. inte samma tidsålder men jag har alltid älskat musik och gör fortfarande.
En legend är nu död och det är hemskt för alla som älskade hennes musik, men främst för familjen.
Turn around, bright eyes, total eclipse of the heart..
Alla tankar.
