söndag 6 september 2015

När det som inte får hända händer.

Sina barn är de man håller närmst och trots att många märkliga och många gånger direkt dumma frågor ställs till de annorlunda, så är ens barn alltid ens barn. Skillnaden görs oftast av andra människor än familjen då den man har inte ser ut riktigt som den normala standardfamiljen i Sverige gör. Barnets bästa måste dock alltid vara det primära.

Adopterade barn kommer med all sannolikhet få dessa dumma frågor av människor som inte tänker innan. "Tycker du inte att det är kallt här i Sverige?" var en av de frågor min adopterade vän fick och så många gånger han suckade och ifrågasatte intelligensnivån hos dessa personer. Hur i hela världen skulle han veta något annat än Sverige då han bott här sedan han var någon månad gammal? Hur vädret var i hans adoptivland hade han ingen aning om och det enda spår som fanns att han möjligtvis var adopterad var hans hudfärg som dock många gånger var ljusare än min när jag spenderat några dagar i solen. När dessa frågor kommer ska barnet, som sedan blir vuxen, ha sin grundtrygghet och den får man genom kärlek. Kärlek, kärlek och kärlek.

svt.se
Familjen Häger valde ett av världens svåraste länder att adoptera från. Kenya har en lång adoptionsprocess och upp till ett år måste spenderas i landet. Känner familjen att det fungerar måste paret vara gifta sedan minst tre år, medlemmar i Svenska kyrkan, inte vara yngre är 25 år, inte äldre än 65 år och de måste kunna intyga att de har svårigheter med att skaffa barn. Man får lov att ha ett barn sedan tidigare. Uppfylls dessa krav har det tidigare inte varit några problem men innan jul ändrade Kenyas regering reglerna.
Familjen Häger med flera andra familjer kom då i kläm.

De hade redan påbörjat processen där de fått börja umgås med sin son. De bodde tillsammans som reglerna säger och detta ska de göra ett tag för att se så att familjen och barnet knyter an. Helt plötsligt kom dock kenyanska myndigheter och hämtade deras son som placerades på ett barnhem igen. Anledningen är att det kanske har dykt upp en biologisk släkting.
Jag blir så arg.

Var i detta är barnets bästa?
Pojken hade redan knutit an och ingen var intresserad av honom under de över två år som han bodde på barnhemmet. Detta är ett tvåårigt barn som äntligen fått några som älskar honom över allt annat. Som gör allt för honom, och så bryts bandet. Vad tror de att det gör med honom?
Jo, det knäcker honom totalt och problemen som uppstår när han tror att ingen längre bryr sig om honom kan bli förödande för hela hans framtid.
Alla barn behöver känna sig älskade på alla sätt och vis!
Pojken kommer kanske i framtiden få samma dumma frågor som min vän fick men så länge denna familj gör allt för honom, vilket det verkar som, kommer det inte bli ett problem. Nu är problemet en myndighet som inte ser till barnets bästa, som helt uppenbart är den familj han äntligen fick.
Måtte myndigheterna ändra sig och låta dem få sin son tillbaka!
Allt annat är fel.

http://hgsikenya.blogspot.se/
http://www.svt.se/nyheter/inrikes/mardrom-for-de-svenska-familjerna
http://www.svt.se/nyheter/utrikes/vi-packade-en-liten-vaska-med-tandborste-och-ombyte
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=493&artikel=6239535