Uppgiven. Är det verkligen skillnad på barn och barn?
Radion meddelade i onsdags morse att trycket på att bli familjehem är rekordstort. Massvis med människor ringer för att "göra en insats" och "känna att man har gjort något meningsfullt". De öppnar sina hem för ensamkommande flyktingbarn.
Innan vi fick flickorna ringde jag till Migrationsverket och erbjöd dem att vi kunde stå till förfogande om något ensamkommande barn skulle vilja bo hos oss. Vi har ett stort hus med mycket plats och för mig har det alltid varit en självklarhet att man ska göra vad man kan för andra människor och då vi redan var familjehem skulle processen förhoppningsvis gå snabbare. Migrationsverket var inte intresserade för den boendeformen var inte prioriterad.
Sedan dess har opinionen svängt.
Nu ska du erbjuda ditt hem för att göra en insats och jag tycker det är väldigt bra.
(Glöm inte att lägga upp det i sociala medier så alla kan berätta vilken fantastisk älskvärd person du är.) Jag tror då som nu att det är ett bra sätt för dessa ungdomar att komma in i vårt samhälle.
De lär sig svenska, ser våra traditioner och får en gemenskap.
Jag har tidigare skrivit att jag anser, vilket jag fortfarande står för, att dessa barn skulle adopteras in i familjer direkt istället för att bara vara placerade.
Om deras biologiska föräldrar har skickat dem, på den många gånger hemska resa de tvingats uppleva, så har de ingen rätt att kräva något av dem. De har skickat sina barn på en dödstripp och vill de deras bästa så låt dem få en ny familj i Sverige. Det är ju BARNETS bästa vi ska tänka på, inte föräldrarnas.
Faktum är dock: Var är alla dessa fantastiska människor för barn födda i Sverige?
Var är ni alla älskvärda?
Det är kris på familjehem i Sverige och har varit det under väldigt många år. Var fanns ni då? Eller det är skillnad på vilka barn man ska hjälpa?
Är det så mycket viktigare nu så att man ska få en hög status i olika sammanhang?
Socialen har kris på folk och deras arbetssituation gör att få människor söker sig dit. De har problem att följa de uppdrag de ska följa. Hur ska då detta gå?
Ska man se till barnets bästa gäller det nämligen att familjen de kommer till är bra och inte som i Hamillas fall som jag länkat. De ska behandlas som människor med samma värde. Det betyder att socialen ska ha tid att följa upp dessa ungdomar så att de har det bra och mår bra.
Jag hoppas alla godhjärtade människor som öppnar sina hem för de barn som flyr till Sverige även gör en insats för dem som råkar vara födda i vårt land men som inte har det bra ändå.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6250826
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/vast/hamila-vittnar-om-manniskohandel
Radion meddelade i onsdags morse att trycket på att bli familjehem är rekordstort. Massvis med människor ringer för att "göra en insats" och "känna att man har gjort något meningsfullt". De öppnar sina hem för ensamkommande flyktingbarn.
Innan vi fick flickorna ringde jag till Migrationsverket och erbjöd dem att vi kunde stå till förfogande om något ensamkommande barn skulle vilja bo hos oss. Vi har ett stort hus med mycket plats och för mig har det alltid varit en självklarhet att man ska göra vad man kan för andra människor och då vi redan var familjehem skulle processen förhoppningsvis gå snabbare. Migrationsverket var inte intresserade för den boendeformen var inte prioriterad.
Sedan dess har opinionen svängt.
Nu ska du erbjuda ditt hem för att göra en insats och jag tycker det är väldigt bra.
 |
| gp.se |
De lär sig svenska, ser våra traditioner och får en gemenskap.
Jag har tidigare skrivit att jag anser, vilket jag fortfarande står för, att dessa barn skulle adopteras in i familjer direkt istället för att bara vara placerade.
Om deras biologiska föräldrar har skickat dem, på den många gånger hemska resa de tvingats uppleva, så har de ingen rätt att kräva något av dem. De har skickat sina barn på en dödstripp och vill de deras bästa så låt dem få en ny familj i Sverige. Det är ju BARNETS bästa vi ska tänka på, inte föräldrarnas.
Faktum är dock: Var är alla dessa fantastiska människor för barn födda i Sverige?
Var är ni alla älskvärda?
Det är kris på familjehem i Sverige och har varit det under väldigt många år. Var fanns ni då? Eller det är skillnad på vilka barn man ska hjälpa?
Är det så mycket viktigare nu så att man ska få en hög status i olika sammanhang?
Socialen har kris på folk och deras arbetssituation gör att få människor söker sig dit. De har problem att följa de uppdrag de ska följa. Hur ska då detta gå?
Ska man se till barnets bästa gäller det nämligen att familjen de kommer till är bra och inte som i Hamillas fall som jag länkat. De ska behandlas som människor med samma värde. Det betyder att socialen ska ha tid att följa upp dessa ungdomar så att de har det bra och mår bra.
Jag hoppas alla godhjärtade människor som öppnar sina hem för de barn som flyr till Sverige även gör en insats för dem som råkar vara födda i vårt land men som inte har det bra ändå.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6250826
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/vast/hamila-vittnar-om-manniskohandel
