För 14 år sedan.

Världen visade vilken grym plats den kan vara och för mig blev det första riktiga beviset för det denna dagen, för fjorton år sedan.

Jag minns exakt vad jag gjorde. Exakt vad som skedde den morgonen. Tiden gör att mycket suddas ut och få saker stannar kvar i minnet som de var men denna dag satte sina spår. En dag som än idag gör att jag stannar upp och förundras över hur skört livet är. Mitt liv kan hänga på vilket humör någon annan är på. Mitt humör kan baseras på vilken Gud, vilken tro och vilket människovärde någon annan sätter på mig. Ett liv är inte värt någonting.

Skrämmande är även att det som för mig är så verkligt och så nära i tiden, inte betyder någonting för så många. Inte för att de inte bryr sig eller tycker det är hemskt, utan för att de inte minns händelsen. De har kanske fått den berättad för sig men det vet även jag att det kan vara svårt att sätta sig in i. Eleverna jag undervisat de sista fem åren har ingen uppfattning och de elever jag har idag var inte födda när detta skedde. Det kommer att komma andra händelser som för dem kommer få den betydelse detta fick för mig.

Den totala katastrof denna terroristattack innebar är svår att förstå. Förutom det faktum att alla dessa människor dog denna dag så förlorade jag tron på godheten. Efter detta har den fått några törnar men denna dag var den dag då jag började titta misstänksamt på andra människor på flygplatser, som jag började förstå att allt det som jag inte trodde om andra människor, kanske var fel.

Att tänka sig in i människoödena gör ont. Människor som valde att hoppa för att slippa mosas under betongen. Människor som dog för att terrorister skulle statuera exempel och hämnas något dessa människor inte hade något att göra med. Det är för mig så fel.

Dagen idag går till alla de människor som miste någon anhörig.
Denna dag blir en önskan om att något liknande aldrig någonsin mer ska hända.


http://www.911memorial.org/