torsdag 24 september 2015

Humant?

Var går gränsen för vad som är humant?

Migrationsverket finkammar nu Sverige efter tillfälliga bostäder.
Människor som söker asyl kan få bo i gymnastiksalar och andra större lokaler som har använts för olika syften.

Vad händer sedan?
Människor som har fått asyl står redan i kö för att få en bostad.
De som studerar på olika orter får inga lägenheter och tvingas tälta.
Modulbostäder har varit uppe på tapeten men jag anser att nya getton är helt fel väg att gå. Antalet människor som söker en bostad i Sverige ökar hela tiden.
Är människor lika mycket värda?

Ungdomar och studenter, människor som har delat på sig, ska de tälta i hopp om att bostadsfrågan löser sig till slut? All logik säger att det borde vara tvärtom.
svt.se
Först löser man bostadsbristen och sedan hjälper vi människor som kommer hit.
Om det inte finns några bostäder kan vi inte ens se till det mest primära för dessa människor. De behöver tak över huvudet.

Då det är för få bostäder kan ingen hänsyn tas till att människor kommer från olika ställen. Ingen hänsyn tas till att man sätter människor som har flytt från varandra, i samma lägenhet. Är det snällt? För oss i Sverige är inte religion något viktigt men det är det för många av dessa människor. Så viktigt att de har flytt på grund av sin Gudstro. Ska inte de få utöva den här?

Så ofta det talas om vikten av religionsfrihet i vårt land. Gäller det bara vissa människor?
Det gäller uppenbarligen inte alla de människor som befinner sig i vårt land för att söka asyl.

Förra veckan berättade nyheterna om sammandrabbningar i Stockholm då kurder och turkar (tack Sveriges radio som nämnde det till skillnad från många andra svenska medier) under en demonstration. Om dessa människor, som varken bor eller äter tillsammans, inte kan komma överens. hur tror ni då att det är på våra asylboenden?

Vi ska kunna behandla människor humant och det går inte när de inte ens kan få en bostad.

http://www.svt.se/nyheter/regionalt/smaland/migrationsverket-soker-tillfalliga-boenden