tisdag 17 maj 2016

Ett tredje stackars barn..

Muhammed är åtta år. Hans fingrar värker och tillsammans med sina bröder gör de det de måste för att familjen ska överleva. De väver mattor i Pakistan.

Jag förstår att jag trampar många på tårna, att min empati ifrågasätts och att jag verkar kall. Jag har dock rest mycket tidigare, sett saker och fått en annan syn på saker som jag annars aldrig hade ifrågasatt.
Tro mig, barnarbete är inget jag förespråkar.
Jag har haft idéer om att företag som anlitas av vårt landsting måste se till att de anställdas barn, i de länder bland annat operationsverktygen görs, måste få skolgång för att bryta en nedåtgående spiral. Det gick dock inte att ställa sådana krav. Än. Min övertygelse är att det kommer men att det kommer ta tid.
svt.se

Att barn knyter mattor är inte ultimat.
De borde få gå i skola och få möjligheten att förändra den situation de har.
Problemet blir dock att när skolgång inte är obligatorisk eller kostar pengar, vem utnyttjar den då? Jo, de med pengar. Vad händer med barnen som inte har pengar om de inte kan arbeta?
Jo, det kallas för barnprostitution.
Tyvärr är det många gånger så, även om många inte vill höra eller se det, att de barn som inte arbetar blir tvingade till att prostituera sig. Vad är då "bäst" i detta sammanhang?
Jag ser hellre att de knyter mattor än utnyttjas sexuellt av vuxna människor. Utöver det ser jag hellre att barnen knyter mattor än arbetar i gruvor eller vattenhål. Det finns alltid något som är värre, tyvärr.

Muhammed bor i Pakistan, ett land där 60 procent av befolkningen lever på under 15 kronor om dagen. Nu tänker jag vara hemsk igen. För oss låter det fruktansvärt lite och alla inser att man inte kan överleva på det. Faktum är dock att den kostnaden måste jämföras med något reellt för oss.
15 kronor om dagen är nämligen väldigt bra om hyran på boendet är 15 kronor i månaden.
15 kronor om dagen är bra om en middag kostar under en krona.

När jag var i Indien fick jag nog mest perspektiv till detta. En man jag träffade berättade att han tjänade ungefär 400 svenska kronor i månaden. Hyran låg på 200 kronor i månaden. Att gå ut och äta frukost på en restaurang kostade dock för honom mellan tio och femton öre. Helt plötsligt var inte 400 kronor en dålig lön när den sattes i perspektiv till alla andra omkostnader.

Det är lätt att stirra sig blind på saker man inte ser men alla kort måste upp på bordet. Det optimala borde självklart vara att alla barn fick gå i skolan och skapa sin egen framtid men när det nu inte ser ut så, ser jag betydligt hellre att barnen knyter mattor än prostituerar sig.

http://www.svt.se/nyheter/utrikes/barnarbetet-i-pakistan-okar