Pandemin lärde oss att det finns möjligheter som många inte vill se.
Möjligheter som för mig blev helt avgörande för att fortsätta studera.
Distans, det är verkligen min grej.
Att kunna studera överallt utan att behöva jaga och sitta på plats konstant har varit fantastiskt.
Det är nog den enda fördelen jag hittade med pandemin.
Nu visar studier att det är jobbigt för många att arbeta hemifrån.
Att sitta på kontoret är mer socialt och de menar att stressen är högre för dem som arbetar hemma än för dem som sitter på plats.
För mig är det upp till var och en.
I en perfekt värld så borde båda alternativen finnas, och då speciellt när man studerar.
Jag skulle börjat plugga i höstas med.
Eller rättare sagt, jag började för det stod att det var på distans med några träffar.
Det visade sig att de där träffarna var måndagar och tisdagar.
Heldagar.
Den ena dottern opererades en av måndagarna och jag bad om att få vara med på distans istället, då dottern låg i Karlskrona och mina studier var i Kristianstad, men icke.
Det gick inte.
Allt det som många lärde sig under pandemin, har därmed försvunnit.
Varför inte öppna upp för både och!?
Jag önskar att hela högskolesystemet görs om till att vara mer flexibelt och definitivt mer effektivt.
Jag kan omöjligt ta ledigt från mitt arbete samma dagar varje månad i ett par år.
Det går inte.
Att logga in och vara med på en föreläsning under ett par timmar är inga större bekymmer för all runttid försvinner när man bara kan koppla upp sig, men i dagar.. nej.
Så ska du arbeta på distans?
Enligt mig borde det alltid vara upp till var och en.
Jag inser att jag som lärare inte kan det, men de som har möjligheten bör absolut få välja själv.
