Om jag börjar med sammanfattningen, så kan jag berättar att jag älskar mitt jobb som lärare.
Jag älskar när eleverna säger emot, ifrågasätter och diskussioner kan utvecklas kring olika individer och hur de tänker. Fantastiskt kul!
Att vara lärare med allting runtomkring.. det är dock inte alltid lika roligt.
I vissa årskurser ska det vara nationella prov och under flertalet år har Skolverket arbetat för att allt ska bli digitalt. Det har vi fått veta och vi har fått "förbereda" oss på dessa.
Häromdagen kommer det första beskedet att deras plattform inte fungerar.
Vissa delar får göras i något annat program.
Ok, vi är vana.
Man förväntar sig nästan att allting ska krascha för är det inte internet som lägger ner så är det en dator eller hela systemet, men det ska vi alla bara lösa.
Man förväntar sig nästan att allting ska krascha för är det inte internet som lägger ner så är det en dator eller hela systemet, men det ska vi alla bara lösa.
Mer än en gång har en elev bara lagt ihop allting då sidorna har strulat och allt de har gjort har nollats.
Det som är mest spännande i detta är dock flera saker.
Jag bor och arbetar i Sölvesborgs kommun.
Min hemkommun och jag trivs här.
Enda sättet att få en vettig lön är dock att arbeta någon annanstans med jämna mellanrum för det där med lång och trogen tjänst är inget någon bryr sig om när lönen ska höjas här.
Engagemang spelar ingen roll.
Allt ska följas och den ende som får en hög lön är den som slutar, byter kommun och sedan kommer tillbaka.
Vad får vi då mer?
Ingen tjänstetelefon.
Trots det krävs det att vi ska ha kontakt med föräldrarna och ringa när det är något.. men vi har ingen telefon. Vi ska använda våra egna.
Vi har därmed inte heller funktioner som inrymningsappar, då dessa inte går att ha på privata mobiler.
När det nu är nationella prov, så kan jag som lärare inte komma in i Skolverkets plattform om jag inte använder mitt eget Bank-ID.
Som finns på min telefon.
Som jag betalar själv.
Väl inne så fungerar systemet ibland.
Med jämna mellanrum bestäms det att vi ska befinna oss på andra skolor, men ingenstans står det att du måste ha en bil för att ta dig någonstans och ingen bussbiljett eller skjuts ingår. Du får förlita dig på att andra hjälper dig om du själv inte kan.
Skulle du ha bil och köra kan du få en spottstyver till ersättning.
Man är helt enkelt ingenting värd, för jämför jag med när jag kom in på kommunhuset så fick jag en katalog där jag kunde välja ny dator, ny telefon och vad mer jag än kunde önska.
Det gick på en annan budget sa de.
Jag ska försöka med det nästa gång mina privata räkningar ska betalas.
"Jag kan tyvärr inte betala elen för den budgeten är slut och pengarna på klädkontot är en egen budget". Alla förstår att det inte fungerar så.
I dessa sammanhang blundar man och låtsas.
När de nationella proven sedan ska göras, så måste den som håller i det göra en planering för den som ska göra ditt jobb under tiden du gör det andra. Du jobbar alltså dubbelt, men så ska det bara vara.
Att man gör en vikarieplanering när man ska vara frånvarande är en sak, men här är du på plats och gör ditt jobb.. men du ska samtidigt sköta klassrummet jämte.
Utöver allt detta, så ska det sedan ändras i betygen, ändras i klassordningen, ändras i läroplanen.. och vi alla ska bara sitta glad och göra som vi blir tillsagda.
Denna veckan ska det göras ett nationellt test inför de nationella proven.
Vi kom dock inte så långt.
Jag trodde att det skulle sluta med att vi ska skriva med papper och penna igen.
Det spelar inte mig någon roll, men det är fruktansvärt stökigt för eleverna när saker ändras och för mig som lärare att det inte bara kan få vara lugn och ro.
Få ut enklare manualer som sedan följs istället för att sitta i system som hänger sig, inte fungerar och behöva ringa för att få hjälp.
För tillfället är systemet helt nedstängt för att det inte fungerar.
Igår kväll kom beskedet att alla nationella prov i datorsystemen ställs in och vi återgår till papper och penna. Ingen blev förvånad, för vi har alla väntat på det.
Tänk all tid som är lagd på förberedelse, utbildningar, genomgångar med både lärare och elever.
Det var inte värt någonting.
Det kanske är jag som är okunnig och inte kan, men det är tröttsamt att aldrig bara få lugn och ro i skolan.
